I somras skulle jag göra något jag inte gjort förut, jag skulle köra Cykelvasan. Allt var planerat och tränat hade jag gjort, det skulle bli en trevlig dag i cykelspåret mellan Sälen och Mora. Det var en underbar morgon, starten gick och backen upp från starten i Berga by var inte så farligt som jag befarade.
Men i en av nerförsbackarna ett par kilometer innan Evertsberg tog min cykelfärd slut på ett inte allt för trevligt sätt, en annan cyklist hakade ihop med mig och jag gjorde en rejäl vurpa.
Det blev transport till Mora lasarett och det slutade med en gipsade arm.
Jag hade ju tänkt att få en trevlig och utmanande höst i orienteringsskogarna, men så blev ju inte fallet. Under hösten har jag inte orienterat alls eftersom jag inte har velat riskera att snubbla och ramla på den brutna armen.
Vad gör man då när det suger i orienteringstarmen? Jo det går ju att uppleva orientering på andra sätt, t ex via tv-soffan. Det sändes världscupstävlingar från Davos i Schweiz i början av oktober, där fick jag mitt sug efter orientering stillat för ett tag. Vägval, bommar och tävlingsmoment, det kan bli svettigt och nervöst även från tv-soffan, fast på ett lite annat sätt.
Jag har till och med lyckats få en av mina svärsöner, som inte är orienterare, att titta på orientering när det sänds i tv:n och han tycker tom att det var spännande. Kanske kan de tv-sända orienteringstävlingarna locka nya till vår sport, fler kanske vill testa på orientering IRL.
Alltså det som behövs är kanske fler tv-sända orienteringstävlingar. Ni håller väl med?
Nu har min arm läkt ihop så pass att jag har anmält mig till ett par av sprinttävlingarna på O-Event i Borås. Det ska bli så kul att få vara med och tävla och att träffa alla orienteringsvänner igen.
Jag hoppas vi syns på O-Event.
Eva Hägnander
Lidköpings VSK
