Orientering är ingen publiksport, det är ju allmänt känt. Men det håller på att ändras, det var nästintill succé, igen, för orientering på tv i samband med SM-tävlingarna nu i höst. Framförallt, vad jag hört, imponeras tittarna av kameramannen som springer efter löparna en bit. Det spekuleras i att de som gillar att kolla på t ex skidskytte, attraheras av orientering på tv. Kan nog stämma, och låt oss hoppas, så det blir fler tillfällen.
Annars når väl orientering som publiksport inte ut så långt till allmänheten. Möjligtvis i samband med de större elitsprintarna t ex i samband med O-ringen. Förra året satt jag i Folkparken i Norrköping och förstod på snacket som hördes bland alla sällskap runt omkring att alla var inte insatta.
Inom orienteringsfamiljen är vi inte alltid så mycket för att vara publik. Vi föredrar att själva bege oss ut i skogen på vår egen bana. Som i alla andra idrotter är det föräldrar och andra anhöriga till barn och ungdomar som utgör en stor del av publiken. Jag är en av dem, och har så varit ett tag, inom olika idrotter, fotboll förstås, men de sista åren varvat mellan basket och orientering. Och där är det milsvida skillnader när det gäller att vara publik, förstås. En vill ju stötta sitt barn i sitt idrottsutövande. Från läktaren i baskethallen kan du följa ditt barns varje steg, och ge respons på efteråt. Det går inte i orientering. Därför är det en fördel att själv ha varit i terrängen, när en tillsammans med sitt barn har kartsnack efteråt.
Dock går det åt det hållet i mitt fall, att den orienterande ungdomen i familjen oftare och oftare åker på tävlingar utan mig. För familjens basketspelare går det också åt det hållet, bortamatcherna är inte längre i grannstäderna. Men då finns möjligheten att följa matcherna via sändningar i sociala medier. Det förekommer en del av det i orienteringen också, t ex på Daladubbeln och nu senast på USM, filmning vid målgång. Och 10-milas egna sändningar.
Som nyfiken och smånervös förälder har en fått hitta vägar att följa sin ungdoms tävlande. Förstås blir det många timmar bakom skärmen tittandes på liveresultat och efter det en koll på Livelox. Även en för mig nyupptäckt väg att få koll på "hur det har gått", speciellt när sms:en jag skickar inte blir besvarade, är att kolla Strava, för det är tydligen viktigt att snabbt lägga upp där (förutom förstås om tävlingen inte är avslutad). Där har vi väldigt bra förutsättningar inom orientering ändå, att på avstånd följa resultat.
Ser fram emot att vara orienteringspublik framöver både på plats (när pandemin lagt sig) och på avstånd, i någon digital form - det kommer bara bli lättare och bättre. Samtidigt som vi får hoppas att klassiska radiosändningar från "långa natten" på 10-mila fortsätter.
