Äntligen har orienteringstävlingarna dragit i gång igen, på de sätt som vi är vana att se dem. Det är fantastiskt att åter få besöka en riktig orienteringstävling efter detta långa påtvingade uppehåll. Även om de coronaanpassade tävlingarna som arrangerades under de gångna åren stillade det akuta behovet av att få orientera, fattades så mycket av det som vi förknippar med orienteringstävlingar.
Men trots av arenornas, serveringarnas och duscharnas återkomst under våren har orienterarna själva svårt att hitta tillbaka till tävlingarna. Med vissa glädjande undantag gapar startlistorna tommare än de gjorde för bara några år sedan. Särskilt är det småtävlingarna som tycks övergivna av de tävlande.
Varför det är så är givetvis svårt att säga, men man får hoppas att detta bara är en tillfällig nedgång efter ett par omkullkastande år, och att tävlingsdeltagandet snart är tillbaka där det ska vara. För det är på folktäta gärden i skogsbrynet som orienteringssporten är som bäst!
Petter Bergstedt, OK Räven och ledamot i Västergötlands OFs styrelse skriver i sin ledare om glädjen att delta på "vanliga" tävlingar igen men också om småtävlingars något svaga deltagarantal.