Det har nu gått ett drygt år sedan Coronapandemin på allvar tog fart i Sverige. För många har det varit ett år av distansundervisning, hemarbete och regelbunden korvgrillning ute i naturen. För orienteringen har det varit ett år av kreativt tänkande för att hitta nya sätt att träna och umgås på. Men det har samtidigt varit ett år av besvikelse över inställda arrangemang och planerade lägerresor som aldrig blev av.
Det är lätt att bli en smula självisk
Jag tror att det är lätt att man under ett år som detta blir lite självisk genom att bara fokusera på allt roligt man gått miste om. Konserter man missat med sitt favoritband, fester och släktkalas som aldrig blev av, och alla orienteringstävlingar man aldrig fick springa.
Man får inte glömma bort att bakom varje inställt event står en arrangör som lagt ner otaliga timmar av planering för att du som deltagare ska få en så bra upplevelse som möjligt. Ett år som detta har dessutom inneburit både beslutsångest och extra mycket planering för att försöka anpassa arrangemangen utifrån alla pandemi-restriktioner. Och trots det har de flesta större evenemang ändå tvingats ställa in. Det är verkligen ingen rolig situation för en arrangör.
Kom ihåg att visa din uppskattning
Förhoppningsvis kan vi inom en överskådlig framtid springa orienteringstävlingar precis som vanligt igen. Och när vi gör det tycker jag att vi alla ska passa på att ge en extra komplimang till arrangörerna som möjliggjort vårt deltagande.
Så nästa gång du är ute på tävling, ta en minut efter målgång och beröm banläggaren för allt slit hon eller han lagt ner på de fina banorna. Passa på att tacka personen som håller på att byta vattentank i duschen, det räcker med att slänga iväg ett snabbt ”tack för det varma duschvattnet”. Det gör så mycket. Du kan också bjuda på ett extra leende till personalen i serveringen för att de hembakade bullarna var så goda. Eller vad det nu kan vara som gjorde att ditt deltagande var en trevlig upplevelse.
Tack för otaliga timmar av maffia!
På temat att visa tacksamhet skulle jag vilja passa på att rikta ett tack till alla som på något sätt bidrar till att stärka och utveckla orienteringen i Västergötland. Det här blir mitt sista inlägg som ordförande i förbundet, åtminstone för nu. Jag har valt att efter 14 års engagemang i VOF ta ett kliv tillbaka för att kunna lägga mer tid på annat i livet.
Det har varit många roliga och lärorika år, och det finns så grymt många personer jag skulle vilja tacka. Men bara lugn, jag ska inte räkna upp alla här. Jag kan bara sammanfatta det med att rikta ett tack till alla vänner jag lärde känna under ledarskapsprojekten O-CAMP och USM-truppen. Om någon skulle presentera en sammanställning över hur många timmar vi faktiskt spenderade med att leka maffia, djungeltelegrafen och black magic i olika klubbstugor och bygdegårdar runt om i Västergötland så skulle nog många höja på ögonbrynen, inklusive jag själv. Men det var vårt sätt att svetsa samman gruppen, och det är bland det roligaste jag varit med om.
Givetvis vill jag även tacka styrelsen, alla funktionärer och personalen i VOF som jag de senaste åtta åren har haft förmånen att få samarbeta med, först som sekreterare och sedan som ordförande. Ni är guld värda!
Det är med varm hand (eller armbåge nu i Coronatider) som jag tackar för mig som ordförande. Och jag hoppas att vi inom en snar framtid får möjlighet att ses ute på orienteringstävlingarna igen. Där trivs i alla fall jag som allra bäst.
/Johan Törnroth
