Kartnormen, liksom alla typer av regelverk och instruktioner, kan aldrig vara 100 % klockrent i alla situationer. Vid kartframställning för orientering stöter man som kartritare ofta på situationer där skrivelserna i kartnormen inte gör tolkningen och valet av lösning uppenbart. Detta medför en variation och inkonsekvens mellan olika kartritare, olika terrängtyper men också ibland inom samma karta. Denna variation eller inkonsekvens kommer alltid behöva finnas på våra kartor, men det är viktigt att den begränsas, särskilt i de områden där det finns goda argument för att göra en viss tolkning och tillämpning.

Nedan presenteras ett antal generella områden där kartritare ofta väljer att göra olika tolkningar, tillsammans med föreslagna lösningar och den rekommendation som SOFTs kartgrupp ger. Målet är att underlätta för, främst nya men också erfarna, kartritare att besluta om tolkning i dessa frågor och att öka likvärdigheten på våra kartor.

Orienteringslöpning

Hällmark
Hällmark, som öppna gläntor i skogen, är vanligt förkommande i kanske främst Sverige, Norge och Finland. Här är vi vana att betrakta berghällar som ett eget objekt, som är "något annat" än andra öppna områden som ängar, åkrar, hyggen med mera. Däremot ger kartnormen inget stöd för detta...

Sankmarker

Blockterräng

Tät vegetation

Branter