Beskrivning
Hällmark, som öppna gläntor i skogen, är vanligt förkommande i kanske främst Sverige, Norge och Finland. Här är vi vana att betrakta berghällar som ett eget objekt, som är "något annat" än andra öppna områden som ängar, åkrar, hyggen med mera. Däremot ger kartnormen inget stöd för detta, så vida det inte är enbart renspolat berg på ytan. Öppen hällmark ska alltså ses som öppna gläntor, på samma sätt som alla andra typer av öppna gläntor. Där öppen alltså betyder att det inte finns en täckande vegetation som skymmer synfältet över ytan (normal ögonhöjd, ca 1,6 m) Skogtäckt hällmark är alltså inget som redovisas på ett särskilt sätt över huvud taget.

Utifrån detta görs bedömningen av vilken symbol den öppna ytan ska få utifrån ett par kriterier:

Underlag
Om marken är helt renspolad från mossa och annan vegetation, så att marken endast utgörs av en bergyta, eller kan anses göra detta till så stor andel att den upplevs som helt renspolad, då redovisas ytan med symbol 214 Berg i dagen. Observera att detta är den största avvikelsen mot den internationella kartnormen man gör i Finland, där all hällmark normalt redovisas med grått.

Om marken täcks av jord, mossa eller annan vegetation ska den betraktas som vilken öppen yta som helst och då endast bedömas utifrån hur "lättlöpt" den är i förhållande till den normala skogen i området.

En lättlöpt häll ska alltså redovisas med symbol 401 öppen lättlöpt mark medan en häll med samma löpbarhet som omgivande skog ska redovisas med symbol 403 öppen mark med normal löpbarhet. Om ytan är stor och delvis täckt av träd eller buskar kan symbol 402 eller 404 användas för att redovisa spridd vegetation. Om ytan är liten men täcks delvis av träd bör dessa generaliseras bort alternativt att ytan inte redovisas som öppen, beroende på vad den upplevs som "mest". Att rita med alla små vita fläckar riskerar att försämra läsbarheten. 

Observera dock att symbol 401 öppen lättlöpt mark tenderar att bli flammig och störa de bruna höjdkurvorna på utskrifter. Därmed är det aktuellt att redovisa dessa ytor med bara 75% gul på kartor med väldigt mycket öppen lättlöpt mark. 


Storleken
Kartnormens angivna minimått ska följas för dessa ytor, det ges dock en möjlighet för ytor som är för små enligt normen att tas med ändå, under vissa förutsättningar:

1. En yta som är för liten ska i första hand generaliseras bort eller förstoras till minst angivet mått
2. Om inget av dessa är lämpligt, får ytan förtätas genom att redovisas med en symbol med mörkare färg. Tex att mindre gläntor av 403 öppen mark med normal löpbarhet redovisas med symbol 401 öppen lättlöpt mark med dess minsta angivna mått. Detta ska dock vara ett undantag och endast användas vid sällsynta fall. 

Ytor med 214 berg i dagen kan normalt inte förtätas utan måste då ritas som symbol 401.

Om skillnaderna mellan de olika ytorna är små

En karta i normal svensk hällmarksterräng kan alltså redovisa öppna ytor som både grå (214), ljusgula (403) eller helgula (401). Men om skillnaderna mellan dessa ytor i terrängen är mycket liten och svår att identifiera i löpfart, bör man inte göra skillnad på ytorna utan istället välja ett sätt att redovisa dessa ytor, lämpligen som 403 öppen mark med normal löpbarhet då denna är vanligast och mindre iögonfallande på utskrifter.

Rekommendation
Rekommendationen vid hällmark är att alltid utgå ifrån om det verkligen är att ytan är öppen eller att det är hällmark som gör att man vill redovisa den. Det är "öppenheten" som ska avgöra om den ska vara med eller inte. Att sedan endast redovisa mycket renspolade hällar som grå gör att hällmark på svenska kartor normalt blir gula. (Undantag vid Västkusten) De bör i första hand redovisas med symbol 403 öppen mark med normal löparhet, om inte skillnaden mot de som är lättlöpta är tydlig. Då bör dessa redovisas med symbol 401 öppen lättlöpt mark.