Bild: Tilda Andersson
De senaste åren har den förre IFK Lidingö-löparen Helena Karlsson bott och jobbat i Oslo. Det har blivit många fina stafettinsatser med Nydalens SK, inte minst segern på Tiomila 2022, i just Kilsbergen.
Att 32-årigen skulle göra comeback i landslaget, där hon senast sprang världscup 2015, trodde varken hon själv eller förbundskapten Kalle Dalin på i vintras.
Vi ringde upp Helena i Oslo för att snacka om hur hon genomförde långdistansen i fredags, som gav en EM-plats och en landslagscomeback, och vad som ligger bakom den fina formen hon visat i vår.
Vi börjar med långdistansen i fredags där Helena vann hela sex och en halv minut före tvåan, Alva Sonesson.
Helena fick en bra start med tredje tid till första, snabbast till andra och fjärde tid till tredje.
Kartklipp från Livelox på Helenas vägval till kontroll 4.
Vad säger du om inledningen på loppet?
– Medvetet öppnade jag lite försiktigt för att orka distansen. Samtidigt visste jag att formen var bra så att farten skulle räcka ganska långt. Något jag insåg tidigt var att jag behövde kolla på kartan mer än jag trodde. Det ser ganska enkelt ut och har man bara riktning så borde det gå bra. Men jag blev varse det redan på medeldistansen att man måste kolla på kartan hela tiden.
– Inledningen på loppet var bra även om jag hade lite svårt att hitta släpstigen till tredje men jag hade ändå ganska bra koll. Jag hade också bestämt mig för att ingången till kontrollen såg bättre ut ovanifrån.
Från fjärde kontrollen var Helena i ledning och tappade sedan aldrig greppet förutom en miss på näst sista.
Kartklipp från Livelox på Helenas vägval från kontroll 4-19 (18 på bilden).
Det ser ut som du gått mycket stabilt från fjärde till nionde?
– Jo, men jag hade lite problem med åttan. Det var en sten på vägen som jag blev lite osäker på.
Såg du något alternativ till nionde?
– Nej, stigvägvalet så för långt ut och man fick ingen bättre ingång ändå. Jag bestämde mig ganska snabbt för att springa med en liten vänsterbåge för att slippa den högsta höjden. Jag hade lite problem att veta exakt var jag gick upp efter grönområdet mitt på sträckan. Det satt en kontroll vid svarta krysset och bruna trekanten när jag kom upp på höjden, så då förstod jag var jag var.
– Annars gick det bra fram till min tionde (14/15 på kartklippet). Där blev jag osäker och sprang fram till stenen söder om kontrollen med förstod ganska snabbt. Sedan blev det kanske en skarp sväng ut från kontrollen också. När jag kom ut på stigen kände jag att det bara var att följa den.
Till 15:e (kontrollen längst till väster på kartklippet) tappade Helena några sekunder.
– Jag hade generellt en del problem med punkthöjder. De var inte supertydliga och det var ganska mycket undervegetation så det var svårt att se skärmen. Det var några gånger jag stod 20 meter från kontrollen men inte såg den.
Helena fortsatte sedan med att spika kontrollerna efter boet vid Grabbtjärn.
Kartklipp från Livelox på Helenas vägval från kontroll 19 till mål.
– Jag kände mig pigg hela vägen. Det är nog en av de första gångerna på en långdistans över 90 minuter som jag känt mig pigg och stark på slutet. Jag försökte utnyttja det och springa på.
Kortsträckan till 21:a (20 på kartklippet) ser lite lurig ut. Hur upplevde du den sträckan?
– Ja, där hade jag väldigt svårt att förstå åt vilket håll branten var åt när jag sprang. Jag trodde jag skulle upp i en sänka och möta branten men den är ju på baksidan, så där var jag lite osäker.
Till 22:a (21 på kartklippet) valde Helena höger och var klart snabbast.
– Jag har sett att några valde vänster men det såg ut att bli en dålig ingång och för långt. Jag funderade på att springa i beståndsgränsen i stället för släpstigen men när jag kom ut på stige så var den rätt bra.
Den enda större missen på hela banan gjorde Helena på näst sista där hon tappade över minuten mot bästa tid.
– Jag tyckte jag hade bra koll men så visste jag inte exakt var jag sprang upp på åsen. Jag borde varit lite noggrannare där. Jag hade föreställt mig att branten skulle sitta på en ganska flack ås. Jag såg branten först när jag var ganska nära men såg inte kontrollen. Jag trodde det var för högt uppe och branten längre bort. Jag sprang ner och kom till stigen och fick vända. Det var lite onödigt men jag tycker också hela höjden var lite grönare än vad det ser ut på kartan.
Trots den bommen så blev det en överlägsen seger.
Det måste varit en skön känsla att spurta i mål med krafter kvar efter en så pass tuff långdistans?
– Ja, verkligen. Jag var lite förvånad för det kändes inte jättebra på medeldistansen dagen innan. Då fick jag slita ganska mycket. Men jag hade bra med krafter och energi. Riktigt skönt.
Helena efter långdistanssegern på Swedish League i Kilsbergen. Bild: Hugo Mattsson.
Och nu har du fått en förhandsplats till EM i höst. Fanns det i din plan att nå EM?
– Tidigt i vintras hade jag inte det som mål. Då hade jag svårt att bestämma mig hur jag skulle göra kring en fortsatt satsning. Men jag insåg hur kul jag tycker det är att träna mot ett mål och efter ett program.
– Det blev en väldigt bra träningsvinter med många bra pass och många veckor med bra kontinuitet. Jag började också vinterträning redan från 1 oktober. Jag sprang inte så mycket i Sverige på hösten, hoppade över SM och sprang NM i Norge och tog en säsongspaus efter det i redan i slutet på september.
På Swedish League i Skåne i slutet på mars blev Helena sjua och sexa.
– När tävlingarna började i vår var jag spänd på hur långt träningen jag gjort skulle räcka. Jag märkte i Skåne att jag hade samma eller bättre fart än personer som sprungit ifrån mig tidigare.
– Då började tankarna på EM bli lite mer realistiska och jag ville jag springa bra i Kilsbergen. Nu ska det ska bli kul med EM.
Helena har bott i Norge i nästan tre år. Hon jobbade på distans på sitt tidigare jobb i Sverige under sista delen av pandemin. Numera har hon en tjänst som Project Owner på ett dotterbolag till Posten och Bring.
– Mitt team sitter både i Stockholm och Oslo. Så det blir såväl norska, svenska och engelska på jobbet, berättar Helena.
Kan du berätta om vad vardagen med orientering i Nydalens SK betyder?
– Det är en väldigt bra och stor miljö. Många bor väldigt samlat i ett område kring Sognsvann och det är många på klubbens träningar. Det är mycket snö i Oslo så vi kan inte börja träna teknik så tidigt. Men vi kör intervaller inomhus och på snöstig och åker skidor tillsammans.
Vad har du för eget träningsupplägg? Har du någon tränare?
– Jag är min egen tränare och har nu börjat känna mig själv väldigt bra. Jag har ju testat lite olika upplägg. Nu när jag jobbar hundra procent är det skönt att bestämma själv och vila när det behövs, när totalbelastningen blir för hög.
Har du gjort något speciellt i träningen inför i år? Har du någon förklaring till varför det gått så bra nu?
– Jag skulle nog säga att det är kontinuiteten. Varje vecka har vi sprungit inne på Bislett på bana och jag har märkt att samma fart har krävt mindre insats ju längre vintern har gått. Så kroppen har svarat bra på träningen.
Om vi backar tio år så var en 22-årig Helena en del av den svenska truppen till EM i Portugal 2014. Det blev dock inte ett så lyckat mästerskap för henne.
– Jag hoppade över en kontroll på sprinten. På långdistansen så blev banan publicerad dagen innan av misstag. Så vi visste inte när vi skulle gå och sova om vi skulle springa dagen efter. Men arrangören var ute på natten om gjorde om banorna.
– Det blev lite för mycket för mig att hantera. Jag hade inte riktigt rätt inställning, jag var rätt ung men det var också ett mycket märkligt mästerskap på många sätt.
2015 sprang Helena världscup, bland annat i Tasmanien. Men sedan dess har hon inte fått dra på sig en svensk landslagströja.
– Det var några år med mycket sjukdom och skador där efter. Jag började jobba och det blev en omställning. Jag hade det tufft att komma tillbaka på hög nivå. Jag tror också att nivån har höjts generellt.
Hur kommer din uppladdning mot EM att se ut?
– Det blir inget speciellt förutom att träna på bra. Jag kommer inte springa någon sprint utan fokusera mot EM. Skönt att få veta uttagningen så tidigt och jag kommer åka ner till Ungern och känna på terrängen innan EM.
Helenas moderklubb är Mälarö SOK. Vid 13-14 års ålder bytte hon till Bromma-Vällingby SOK och sedan gick hon över till IFK Lidingö SOK vid 19 års ålder. Numera representerar Helena som sagt Osloklubben Nydalens SK.
Helena Karlsson i mitten efter Nydalens seger på Tiomila 2022 där hon gjorde en avgörande insats på andra sträckan där hon förde upp laget i ledning. Bild: Johan Trygg.
Bildtext toppbild. Helena Karlsson är förhandsuttagen till EM i Ungern. Här spurtar hon i mål för Nydalens SK som sexa på Tiomila 2024 i Nynäshamn. Bild: Tilda Andersson.
Text: Johan Trygg
Resultat
2024-05-10 Swedish League, #5, lång (WRE)
W21, 11 980 m: 1) Helena Karlsson, Nydalens SK, 1.42.20, 2) Alva Sonesson, Falköpings AIK OK, +6.33, 3) Alva Olsson, Linköpings OK, +8.54, 4) Annika Simonsen, IKHP Huskvarna, +9.53, 5) Josefin Tjernlund, OK Tisaren, +10.22, 6) Johanna Källvik Leufvén, IFK Göteborg Orientering, +10.23.