Fyra VM-guld. Tre EM-guld. Tolv internationella mästerskapsmedaljer totalt. Jonas Leandersson har sannerligen gjort stora avtryck i orienteringsvärlden, men blott 28 år gammal tackar han nu för sig i landslaget. Sprinten som han nyligen vann på världscupfinalen i Tjeckien blev slutpunkten.

- Det finns ingen enskild anledning, men jag känner mig helt enkelt lite nöjd. Jag känner inte att jag är beredd att göra jobbet hundra procent mot en ny säsong och ett nytt VM och då är det dags att kliva åt sidan. Jag är sådan som människa att ska jag göra något så gör jag det fullt ut, säger Leandersson.

- Det har väl egentligen blivit tuffare för varje år att hitta drivkraften att satsa hundra. Nu tänker jag göra lite andra saker som jag valt bort under de åren jag gått "all in" på orienteringen.

Leandersson, som presterat lopp på riktigt hög nivå även utan karta och kompass, blickar framåt:

- Min plan är väl att ta sikte på något rent löpmässigt nästa år, men på ett mer avslappnat sätt kanske. Det blir absolut inte så att jag kommer göra en satsning på den nivån som jag legat på inom orienteringen, där jag haft en noggrann plan för varje dag. Men jag tror att jag kan uträtta vissa saker inom löpningen, även om det blir på ett mindre kravfyllt sätt.

Kan du ge exempel på saker som kittlar?

- Det kan vara lopp som inte passat att satsa mot tidigare, Lidingöloppet, någon halvmara. Vi får se.

Och hur ser det ut med orienteringen framöver, om vi bortser från det internationella?

- Jag ser mig själv springa för Södertälje-Nykvarn även nästa år, men det kanske blir mer utifrån vad jag är sugen på. Men där stänger jag inga dörrar alls, och det kan absolut bli så att jag dyker upp på något SM, om jag känner för det.

Hur viktigt var det för dig att få avsluta som du gjorde – med ännu en seger i tuffast möjliga konkurrens?

- Det var ganska hög motivationsfaktor där i det sista loppet. Det var en väldigt rolig helg och jag njöt oerhört mycket. Och visst, att få vinna det sista loppet känns såklart väldigt bra. Det finns väl inget bättre sätt att avsluta på?

När du ser tillbaka på din framgångsrika landslagskarriär – vilket är det starkaste minnet?

- Medaljmässigt är det mitt individuella VM-guld i sprint (Skottland 2015) som betyder mest. Det är den största grejen, men ska jag plocka ut de mest glädjefyllda ögonblicken så är det svårare. Det kan vara minnen från stora tävlingar, delar av medaljloppen, men det är också helt andra grejer.

Vad kommer du att sakna mest?

- Jag skulle säga allt det arbete man gjorde tillsammans, när vi var iväg med landslaget. Det är ju en väldigt speciell miljö och vi har varit på så många roliga ställen. Landslaget har ju gett så många kompisar, och förhoppningsvis får jag ha kvar många av dem.

Förbundskapten Håkan Carlsson tackar Jonas Leandersson för allt värmlänningen gjort för svensk orientering:

- Jag har följt Jonas på nära håll ända sedan gymnasietiden. Han spåddes en lysande karriär i Färjestad Hockey, men hoppade av den satsningen och hörde av sig i årskurs 2 och fick börja på orienteringsgymnasiet. Redan då slogs jag av hans förmåga att reflektera över sig själv, sin satsning och sin egen utveckling.

- Jonas har haft en minst sagt imponerande landslagskarriär där han verkligen presterat på toppnivå på de mästerskap han sprungit. Han har också varit en väldigt uppskattad lagkamrat som bidragit mycket i gemensamma diskussioner inför till exempel stafetter. Han är en ledargestalt i gruppen som kommer att vara saknad.