I tempO har man tagit tidskontrollerna från preO och gjort det till en egen gren med vissa modifikationer. TempO består vanligtvis av sex olika stationer med fem uppgifter vardera. De tävlande får gå fram till stationen utan att först få se terräng och skärmar och sätta sig på en stol. Därefter får de fem kartor med separata kontroller på och måste med hjälp av kartan tyda vilken av skärmarna som överensstämmer med ringen på kartan. När alla svaren har angivits så stoppar man klockan och går till nästa tempO-station.

Deltagare går mot TempO-stationen med sikten skymd för att inte skaffa sig fördel. foto: Hugo Mattsson

På torsdagens tävling var det totalt 105 startande i två kvalheat och endast 18 stycken från varje kval gick vidare till finalen som hölls på eftermiddagen. Det var tufft att ta sig till final och endast två av Sveriges sex löpare tog sig vidare. En av dem var Marit Wiksell som avsiktligt tog det lugnt i kvalet.

– Jag brukar vilja bli sjua i kvalet men nu blev jag sexa, vilken miss alltså, säger Marit skämtandes.
– Jag tyckte det kändes bra. Jag tog det ganska lugnt för att spara lite energi.

Hur är strategin för finalen?

– Ja, nu tog jag ju det lite lugnt och safe:ade i kvalet, så nu får jag försöka vara lite mer aggressiv i finalen, säger Marit bestämt.

Det var verkligen små marginaler för att gå vidare och de var inte på svenskarna sida idag. Leif Eriksson var bara sex sekunder från en finalplats och Lennart Wahlgren 24 sekunder. Inte långt efter hittar vi även Robert Jakobsson och Martin Fredholm som missade finalen efter ett retligt räknefel. 

– Jag har gjort två räknefel på skärmarna, alltså sagt fel bokstav på skärmarna, som det verkar. Förmodligen var det en skärm som var lite dold så man hade glömt bort den när man räknade dem, säger Martin besviket.

En nation som verkligen satsat på tempO och där det bevisligen även gett resultat är Finland som hade hela sju av åtta löpare vidare till finalen. I finalen var det dock tjecken Ondřej Macek som dominerade med en fantastisk finalrunda. Ondřej lyckades ta sig igenom banan med endast ett fel, något som ingen annan gjorde och med en snabb tid vann han finalen med över 1.41 före italienaren Simone Frascaroli.

En av finalisterna Anders Höije vid en TempO-station. foto: Hugo Mattsson

Finalen avgjordes på ett nytt område nära centralorten Zakúpy och både Anders Höije och Marit Wiksell upplevde att det var sämre sikt med mycket sly och buskage. Detta ställde till det för de båda svenskarna som inte var nöjda när de kom i mål. Marit slutade på en 15:e plats och Anders på en 28:e plats men med känslan att de hade mer att ge.

Så var världsmästerskapen över för denna gång. Det har varit en fin vecka med intensivt tävlande i utmanande terräng. Mycket lärdomar och erfarenheter, både för arrangörer, tävlande, coacher och inte minst för mig som verkligen fått djupdyka ner i precisionsorienteringsvärlden. Det fanns även många juniorer på plats för att skaffa sig viktig mästerskapserfarenhet, men en nation som lyste med sin frånvaro var just Sverige. Nu blir det någon veckas vila innan det är dags för O-Ringen där det kommer finnas precisionsorientering i häftig och varierande terräng. Om du känner dig nyfiken och vill testa på, så kommer det finnas chans att anmäla sig till enstaka etapper och dessutom går någon etapp på eftermiddag/kvällstid så det går att testa trots att man springer annan klass.

Här hittar du mer information om preO på O-Ringen. 

Juniorlöpare från flera olika länder samlades på VM. foto: Hugo Mattsson 

Översta bild: löpare studerar noggrant kartan på en tempO-station. foto: Hugo Mattsson
Text: Hugo Mattsson