HÄR hittar du tv-sändningen från lördagens medeldistans.
I morgon löper det svenska landslaget in i ännu en världscupomgång. För doldisen Oskar Andrén är det dock första gången. Den snart 25-årige Tisarenorienteraren har tagit en något ringlande men ytterst ambitiös väg in i truppen. Det började med att Oskar, till vardags bosatt i norska Trondheim, nådde fjärdeplatsen på såväl svenska som norska sprintmästerskapen.
- Eftersom det gick så bra på de båda sprinttävlingarna har hela året präglats av det. Under sommaren satsade jag mot O-Ringen-sprinten eftersom den var uttagningsgrundande för världscupen, berättar Andrén.
Han satte upp ett mål om att åtminstone visa att han kunde hålla nivån som krävs för att nå landslaget.
- Jag tänkte att det kunde finnas en möjlighet att vara med och slåss om en sista plats i truppen eftersom det skulle vara ganska mycket sprint i Schweiz och Kina.
I samband med höstens avslutande SM-tävlingar hörde Oskar Andrén att sprintfantomen Jerker Lysell hade problem med en vad. Han visste att Johan Högstrand från IFK Göteborg var reserv om någon skulle lämna återbud till Blågult, men han lärde sig också att det inte fanns någon andrereserv.
- Jag frågade Håkan Carlsson om hur tankarna såg ut kring andrereserv. Han sa att det inte fanns någon uttalad men att jag låg ganska bra till. Sedan tipsade han mig om att det skulle arrangeras Park World Tour-tävlingar i Kina nära i tid till världscupen. Jag fick en inbjudan till PWT och Håkan sa att jag kunde se mig som reserv på plats, om något skulle hända.
Tack vare ett skonsamt studieschema och hjälpsamma arbetskollegor kunde Andrén sjösätta sin genomarbetade reservsatsning. För han åkte till Kina. Och något hände.
Vad tänkte du när du fick veta att du behövdes i den svenska truppen?
- Jag trodde att jag skulle reagera mer. Jag blev ju väldigt glad, men det var oväntat att jag fick ersätta Högstrand eftersom han var reserv. Man tänker ju på något sätt att det aldrig är reserven som faller bort. Lite overkligt men jag hoppas kunna visa att man hör hemma här. Att man är tillräckligt bra för att få springa världscupen nästa år också.
Hur har det varit, de första dygnen, att vara med landslaget i skarpt läge?
- Det är väldigt skön stämning i truppen. Avslappnat och bra. Det passar mig. Jag bor med Emil Svensk och vi fungerar bra ihop. Jag känner ju lagkamraterna sedan tidigare så det är inte så speciellt. Det blir lite mer på riktigt efter att man gått på invigning och fått se startlistan. Det är då man känner att det börjar hända grejer. I morgon gäller det.
Brukar du bli nervös inför lopp?
- Jag är en person som sätter upp höga mål och jobbar under en ganska lång period för att nå dem. Den här gången var jag ju ursprungligen inte uttagen, så då har jag inte haft den typen av målbilder och förväntningar. På det sättet missar jag nervositeten. Den kommer inte på samma sätt.
- Jag brukar springa bäst när jag behandlar det som en vanlig tävling. Jag försöker ladda upp som att det gäller vilket lopp som helst. Utöver världscupstatusen är det egentligen inget speciellt. Man ska ju plocka sina kontroller, ta de bästa vägvalen och springa fort. Som man alltid gör, konstaterar debutanten Andrén.
Förbundskapten Carlsson rapporterar att samtliga svenska löpare är hela och friska inför morgondagens medeldistans. Om Gustav Bergman vinner loppet, alternativt når en hög placering samtidigt som huvudkonkurrenterna misslyckas, säkrar han totalsegern i världscupen.
