Och vi börjar som sig bör; vi börjar med guldet.
Tove Alexandersson har vunnit samtliga VM-långdistanser sedan i Strömstad 2016. Och i dag var det egentligen aldrig något snack. Vid den första tidspasseringen var hon visserligen ”bara” trea, men marginalen upp till ledningen var då, efter tio minuters löpning, två sekunder.
Därefter var Alexandersson i en helt egen klass. Hon rann ifrån till sitt fjärde raka guld på långdistansen och sitt åttonde VM-guld totalt. Och segermarginalen blev till slut över sex minuter.
Detta trots att långdistansbanan runt Mörks golfklubb inte alls såg ut som hon hade förväntat sig:
”Det var inte detta jag hade förberett mej för. Jag har tränat för att springa 80 minuter i tung norsk terräng. Nu var det klart mer lättlöpt än vad åtminstone jag trodde. Jag är glad över att den träning jag gjort till tidigare VM-sitter i”, log Alexandersson som i sitt femte VM-lopp för året tog sin femte medalj.
På VM i skidorientering vann hon två guld och två silver.
Nu kom alltså hennes tredje VM-guld för året. Och med tanke på dagens uppvisning så seglar Tove upp till en om möjligt ännu större favorit inför fredagens medeldistans.
Och hon borde även segla upp som en av toppkandidaterna till snacket om vinnare av Jerringpris och andra i-slutet-på-året-utmärkelser.
Så stor och så stark var den här prestationen i sig. Och då har jag inte ens lagt in i vågskålen att Alexandersson är bäst i världen även i skidorientering (i skyrunning där hon vann VM förra året har Alexandersson inte tävlat än i år).
Den svenska succén stannade inte där.
Lina Strand har tävlat på världscupnivå i tio år. Hon VM-debuterade i Schweiz 2012, och har sedan dess jagat sin första individuella VM-medalj.
I dag kom den. Och detta efter ett mycket väl genomfört lopp.
”Under det senaste året har jag tränat efter med en kontrollerad plan med mycket fokus på löpningen. Det tror jag är nyckeln”, summerade Strand med en silvertår i ögonvrån.
Strand har visserligen både guld och brons i mixedstafett sedan tidigare, och hon har dessutom vunnit en sprintmedalj i World Games, men dagens silver skulle åtminstone jag räkna som karriärens hittills främsta framgång för göteborgskan. En mycket välförtjänt sådan.
Noterbart är att detta var första gången sedan 1993 som det blev svensk dubbelseger på en skogsdistans i ett VM-lopp. Då, i USA, vann Anna Bogren kortdistansen före Marita Skogum (i sprint blev det som bekant en svensk trippel så sent som 2011 i Frankrike).
De svenska damerna visade sin klass ytterligare då Karolin Ohlsson blev sexa och Sara Hagström nia, och det märktes att båda siktade högre än så.
Fyra svenska damer bland de nio främsta visar att det svenska damlaget är gänget att slå även till lördagens stafett.
En dubbelseger på ett VM ger givetvis ett stort genomslag; och i dag tog sig orienteringssnacket hela vägen in på Rosenbad. Statsminister Stefan Löfvén fick dock jaga ett tag innan han fick möjligheten att gratulera de svenska medaljörerna. Detta då förbundskapten Håkan Carlssons telefon gått så varm att batteriet höll på att sina.
Men till slut nådde samtalet fram.
Och gratulationerna likaså.
En VM-dag innehåller alltid känslor av alla slag. För om det var glädjetårar på vissa håll på damsidan var det tårar av besvikelse på herrsidan.
Gustav Bergmans besvikna tårar sekunden efter att han passerat mållinjen kändes verkligen i hjärtat. Att benen och kroppen inte alls är samarbetsvilliga just den dag som han sett fram emot i flera år är så klart otroligt frustrerande.
Det är bara att hoppas att detta hinner vända fram till fredagen medeldistans. För där finns en chans till revansch.
Det gäller givetvis även Emil Svensk som höll fart för medalj bortsett från två mycket kostsamma bommar relativt tidigt i loppet.
Mycket mer om herrloppet finns att läsa i kollega Victor Lundmarks krönika på www.skogssport.se
MÅRTEN LÅNG
Marten.lang@orientering.se
