Bara att börja ladda för Frankrike (2010-08-15)

Och så blev det glatt och skojigt idag. Så som det alltid blir när stafetterna avslutar VM. Så som det blir när det finns lag inblandat där flera har kämpat mot samma mål.

Så var VM slut för den här gången. Och jag kan bara lyfta på hatten för årets VM och årets arrangörer. Det vi sett på Granåsen måste vara den bästa arenaproduktioner som gjorts på internationella tävlingar. Och TV produktionerna har haft mycket hög klass även om de missade en hel del av spänningen i går när de inte använde sig av gps-trackingen i bild på TV.  Men det har varit en produktion som kostat massor av norska kronor och ändå, som alltid. Du kan inte både ha och äta kakan. Och kanske har en del av tävlandet och orienteringen fått ge vika för TV. Men en sådan produktion som det varit här hade aldrig gått att genomföra i, exempelvis, det område där fjolårets långdistans avgjordes, dit vi knappt kunde ta oss med vår hyrt bil.

---

Italien 2014. Vi har redan börjat ladda med två besök på den italienska restaurangen här i byn.

En sommar i Italien. Nästan en boktitel. Men det kan nog komma att bli riktigt trivsamt. Några år dit. Men. Aldrig fel att sätta upp mål, har jag hört.

---

Dags att packa och dra. Sista natten på den tältsäng som vi fick in när jag inte ville sova på golvet längre.  Sista natten i detta rum 332 som fått tjänstgöra som redaktion. Och det kan nog i ärlighetens namn behövas en liten rensning här. Kollega Rasmus sitter vid det designade skrivbordet som består av en enda smal bänkskiva med en barstol som skrivbordsstol. Hela skivan är täckt med laddare, papper som förmodligen är fulla av kloka ord och viktiga citat och sen finns där lite annat gott och blandat så som kartor. Jag håller till godo i en av två fåtöljer och runt omkring på golvet ligger det godispapper, lite brödpaket, någon tub mjukost, en extern hårddisk, ett orienteringsmagasin samt lite annat som nog städerskan får ta hand om. Men ändå. Det känns alltid lite vemodigt att lämna ett VM.

--

Svenskarna var snyggt uppkläda och på väg ut i den norska natten på banketten. Vi hann precis hugga tag i Peter Öberg när vi bandade sista Studio VM.

---

Men det är också nu när det är över som du känner att längtar hem till familjen.

---

Det var nära idag. Och jag tror att många hade unnat honom det. Inte för att inte Ryssland var värdiga sitt guld, men ändå. Han har haft lite otur i stafetterna. Och idag var det nära. Men. Thierry Gueorgiou missade. Läste till fel kontroll. Att säga att Gueorgiou var missnöjd just när han skar mållinjen skulle vara en hyfsad underdrift. Med mörk blick gick han mot pressen och svarade kort i farten sedan förbi fotograferna och NRK. Men när han bakom mål gick rätt in i ett par norska barnhänder med pennor stannade han, böjde sig ner och skrev sin autograf på deras tröjor. Stort gjort. Kanske kan han få sitt stafett guld på hemmaplan nästa år när VM avgörs i Frankrike.

---

Och det är väl bara att börja ladda för Frankrike nästa år. Eller avd var det Helena sa till Billsatm och Claesson efter målgången idag, ”det är ju bara ett år kvar till nästa VM”.

---

Sverige reser hem utan en guldmedalj, men väl med medaljer i samtliga distanser. Har aldrig hänt sedan det den fjärde distansen infördes. Gott så.

---

En sista sittning i Trondheim. Ikväll på solsidan. Gjorde av med halva traktamentet på en riktigt god burgare under infravärmen på en uteservering. Lite skönt avslappnat tempo på redaktionen så här sista kvällen när allt är över. Sen en stilla promenad hem till hotellet genom ett lugnt, men svalt Trondheim.

Sören Emmervall, rum 332 på Comfort Hotel Trondheim, klockan 23:39