VM-bloggen 2012
Landat i Halmstad
Men jag hann med att uppleva de spännande stafetterna, oj, det var verkligen en riktig rysare. Synd nog var det inte särskilt mycket publik på plats, men jag hoppas att det var en hel del publik som följde tävlingarna via webben och TV produktionen.
Vårt sätt att visa sporten via TV har som jag bedömer det tagit flera kliv framåt denna säsongen. Vår EM produktion fick ju mycket beröm och TV produktionen från Schweiz var också bra, åtminstone utifrån vad jag har hört.
I höst på Nordic Tour tar vi nästa steg i denna utveckling, alla fem tävlingarna kommer att TV produceras.
Nu är VM över, vårt härliga lag fick med sig sina fem medaljer hem, det var målet för mästerskapet. O-Ringen har redan startat och idag kliver eliten in i tävlingen. Men på O-Ringen är det familjen, bredden den stora massan som är i centrum. Det som är mycket av det unika med vår idrott. Om en liten stund packar vi väskan och drar till arenan för etapp 2. Jag ska skugga yngsta dottern på hennes första tävling för i år.
Vi ses i skogen
Annichen, i hyrd villa i Halmstad
Från ett äventyr till ett annat
VM är över. Medaljerna är utdelade. Snart tystnar bankettmusiken och alla vänner har gått hem. Från vår vinkel av VM-världen har det varit ett spännande, roligt och givande VM. Ett VM där inga krig har utspelat sig i presstältet. Och det hör inte till vanligheten. Ett VM som givit fem svenska medaljer till sex personer. Ett VM som ekat hem en del i stugorna. Dagarna från första finaldagen med den fantastiska inramningen i hamnen i Lausanne med mängder av hejande Schweizare till dagens stafett, ja, dessa dagar flyter nästan ihop lite. Men det har varit skoj.
---
Efter att ha tömt ut de sista krafterna av såväl De utsända som maskinparkens batterier rundades VM av med en enklare sittning vid en uteservering till en restaurang med trött personal och fläckiga dukar. Passade De utsända perfekt.
---
Nu väntar nya utmaningar. Efter bagarväckning och fakirflyg Geneva-Frankfurt-Stockholm så väntar det direkt en bilresa till Halmstad och ett nytt äventyr i orienteringens tjänst.
Sören Emmervall, rum 326, hotell Tulip inn, klockan :23:37
Idag gäller LAGET!
Tillsammans har de gått igenom dagens utmaningar, hela laget, inte bara de tre killar och tjejer som springer utan alla, och blir det bonus idag kommer hela laget att dela på den!
Vad är viktigt att tänka på, hur ska vi lägga upp taktiken, vilka erfarenheter har vi med oss från tidigare, hur kan jag vara med och stötta resten av gänget. Alla ska bidra, det är en laginsats och det är hela laget som är med.
Att arbeta med laget och jaget är lite av Anneli och Håkans signum. Hur kan vi utnyttja resursen i laget så att alla individer får tillgång till sin fulla kapacitet? Att kunna ge individen spelrum inom ramverket som gänget tillsammans arbetat fram.
Efter en dryg vecka tillsammans med laget kan jag bara konstatera att stämningen är god. Det finns mycket glädje, energi, lekfullhet, respekt och omtanke om varandra i gruppen.
Idag är det laget som gäller, även om det är individen som ska prestera. Det blir en spännande dag och nu ska jag strax gå mot arenan för att tillsammans med Mia förbereda mig för att ta emot de som sprungit.
Annichen, på språng inför stafetten på VM 2012
Här i Schweiz står tiden inte stilla
Men när han i dag kom in och sa att han mött en man i cyklop på en gata i stan trodde jag att han tappat det helt.
---
Igår var det vilodag. Så efter att först ha gjort lite förhandsmaterial på Annika Billstam som det stora TV-huset på gärdet var intresserat av brände vi av ett Studio VM med världens bästa orienterare. Där jag, så som alltid, tog på mig rollen som blixthållare när Fotografen skulle knäppa lite bilder. Först stod jag och Simone på varsin halvranglig stol och halva det Schweiziska laget som just avslutade sin frukost höll då andan tills mästaren… förlåt mästarinnan klev ner.
Men vi bockade även av veckans kulturella inslag då vi tog oss till Montreux för att inta en god eftermiddagslunch. Och där såg vi även statyn av Freddy Mercury som levde sina sista år i staden. Därefter var vi lagom hemma när det tråkiga beskedet kom att Helena inte skulle kunna springa långdistansen. Upp till Svensklägret för att banda henne åt webben och till ett något mer publikt företag. Kvällen rundades av med att De utsända i den varma sommarkvällen tog sig en lättare sittning med Radiosporten och TT.
---
Halv nio är det prisutdelning. Trodde vi. Så typiskt att missa tiden i ett land som är känt för att vara bra på att hålla koll på den. Men mitt i dagens sena lunch/middag så ringde den norske pressmannen till Fotografen och sa att nu står truppen redo för fotografering efter den genomförda prisutdelningen. Och just då kom också ett sms som undrade om vi var på plats för att banda Annika.
--
Något senare i en snabb fickparkering för att hämta upp Fotografen som irrat bort sig i kvarteret så såg även jag honom. Han satt i trädgården och diskade i en stor plastbalja. Med cyklop på.
---
Lång dags färd mot natt idag. Men helt klart var det många som hade en lång dag i dag i skogen. Men hatten av för Lundanes som tog sitt andra guld på långdistansen. Och i Studio VM som vi spelade in med Annika Billstam frågade vi Björnar Valstad varför normännen är så bra på just långdistansen.
Studio VM som vi förövrigt tog en Abbey Road bild till.
Lite lagom crazy sådär på kvällningen.
Sören Emmervall, rum 326, hotell Tulip inn, klockan :23:37
iPhone-trummis och rap
Igår utmanade vi oss själva och gick utanför bekvämlighets zonen. Vi bjöd laget på lite show, och det var uppskattat det kan jag lova.
Tommy var presentatör, Mattias Karlsson spelade trummor på sin iPhone, och vi resten av gänget rappade för fullt! Vi hade gjort korta texter från veckans händelser, det händer ju trots allt en hel del under en VM vecka!
Att som ledare våga bjuda på sig själv, att inte ta sig själv för högtidligt tror jag är viktigt. Klart att VM är stor och fantastiskt och för löparna som att:
Stå inför årets storjakt och att satsa på att fälla den stora brunbjörnen i skogen, som Anneli uttryckte det igår när vi tillsammans samlade energi och skickade med den till löparna som idag står på startlinjen. Man putsar sitt vapen för den stora jakten och gör sig redo.
Men som det uttrycktes i början av veckan, vi har under VM veckan totalt ca 8640 vakna minuter, av den springer löparna kanske max några timmar. VM är en underbar upplevelse av utmaningar, möten och upplevelser. Tävlingen är en del av helheten, och jag tror att det är ett framgångs koncept för tävlingen att också slappna av, att njuta, att skratta och gråta tillsammans, att bjuda på sig själv och att veta att det finns ett liv utanför och efter VM. Då kan man slappna av och verkligen göra sig själv rättvisa i loppen!
Annichen, på hotellet, några hundra meter från långdistans- och stafettmålet
En vilodag med aktiviteter
Gårdagen var ännu en händelserik dag som givetvis toppades av Toves silver. Bara att lyfta på hatten och buga – så imponerande!!! Förresten vill jag lyfta på hatten för hela laget, alla gjorde verkligen en bra insats!
Tove hade dock en rejäl utmaning efter loppet, hon, Peter och Annika blev utplockade för att lämna dopingprov. Att kissa efter ett tufft lopp är inte enkelt, det tog sin lilla tid, även om hon visst fick ett antal tips från den mera rutinerade Peter kring hur hon skulle lyckas.
Jag blev chaufför för "dopinggängsbilen", Annika som dock var tidigt klar hann med de andra, och jag fick mig några härliga timmar på egen hand i lugn och ro.
Sen blev det lite stressigt, vi missade hela middagen med anhöriga, det var förresten drygt 30 på plats, kul att en stor ”supporterskara” är nere och stöttar laget. Vi missade minglet där vi skulle lobba för VM och Veteran VM, men vi hann till prisutdelningen som var halv nio, Peter och Tove joggade in på området och var i tid!!
Nu sitter jag på ett café i Lausanne med en cappucino och en macka, här strosar turisterna och man märker tyvärr inte mycket av att det är VM i stan.
Idag har vi hunnit med stranden, media vill prata med Annika inför ”lången” i morgon, lite jogg i vattnet, de andra åkte hem för lunch och jag gör Lausanne.
Vilodagen är full av aktivitet. Tove och Peter drog med Tommy till bergen, de ville se Mont Blanc på närmare håll, även om vi såg den snöklädda toppen idag när vi åkte ner till badet.
Ett gäng tränar inför morgondagen och på eftermiddagen är det utflykt till chokladfabrik och Montreaux där man kan skåda en staty Freddy Mercury som levde sina sista år här i trakten.
Nu ska jag strosa vidare kanske shoppa något och sedan hitta metron som tar mig mot hotellet.
//Annichen på Tea Room i Lausanne
Gott och blandat på prispallen
Alltid dessa kor i den här delen av världen. Och med tanke på att speakern nästan bara pratar franska så känns det lite som förra årets VM. Och vibbarna är lite det samma och medaljerna ramlar in. Idag tog Tove silver. Två final lopp i VM och två medaljer. Rätt bra facit!
---
Vi tog med Tove ut på piren nere i Lausanne efter prisutdelningen för ett Studio VM.
---
Vet inte om ni varit med om det. Men troligen. När man springer i ful fart och sen snubblar och snubblar på nytt. Känslan i kroppen när man inte riktig vet om det kommer rätta upp sig eller bli ett fall. Just den känslan hade jag i dag när jag la benen på ryggen för att så snabbt som möjligt (inte så fort i mitt fall) hinna till mål för att få lite bilder och intervju med Tove. Allt för att jag försökte undvika en ko skit. Se där. Så kan också ett ögonblick av orienteringsbevakning te sig.
---
Dagen skräll kunde ha varit Jarko Houvila på en cykel nere i Lausanne city. Men segern för Edgars Bertuks slog lite högre. Men som någon sa till mig idag, om det inte är vi (Sverige) som vinner får det gärna bli lite nytt på pallen. Håller med. Simone och Thierry i all ära. De är fantastiska. Men för sporten är det bra att det blir lite andra i topp.
---
Tur man inte satte hela besparningen på att Simone skulle ta alla individuella guld. Inte för att det hade varit så mycket. Men det som jag trodde inför VM visade sig idag inte stämma och det efter en rejäl bom av Schweiziskan. Nu blev hon femma. Den sämsta placeringen på ett VM sedan 2004.
Sören Emmervall, rum 326, hotell Tulip inn, klockan 00:27
Hon höll huvudet kallt
Med utsikt över Europas högsta berg, Mount Blanc rattade chaufför Emmervall upp mot dagens medeldistansfinal. Och förhoppningarna om medaljer fanns med på trippen.
Jag trodde att Tove Alexandersson skulle kunna knipa ett brons bakom giganten Simone Niggli och ”semi-giganten” Minna Kauppi.
Men Simone Niggli visade upp en sida i sin orientering som hon tidigare inte gjort. Kort sagt; hon är mänsklig; gjorde en praktmiss och slutade femma.
Tove Alexandersson höll huvudet kallt och plockade till sig en ytterst välförtjänt silvermedalj.
Det betyder att hon tagit fyra VM-medaljer på drygt en vecka (tre i junior-VM och en på senior-VM), och det betyder att hon plockat medalj i sina två enda lopp i senior-VM.
Det finns goda möjligheter att den sviten förlängs ytterligare i lördagens stafett. Där är Sverige ett av lagen som kommer att slåss om guldet.
Att framtiden ser ljus ut för Tove är en underdrift, men även Lina Strand, Gustav Bergman och Johan Runesson visade att det finns en ljus framtid för svensk orientering i många år framöver.
I morgon, eller i dag med tanke på att klockan passerat midnatt, är det vilodag, men på torsdag är det dags för ny final. Då i långdistans. Räkna med en revanschsugen Niggli då, men det finns goda möjligheter om nya svenska medaljer.
Framför allt på damsidan.
Mårten Lång rum 326 Hotell Tulip Inn klockan 0.13 natten mot onsdag
En vattenjogg med Peter
Så när det var dags för hemresa igår var bilarna till hotellet fulla. Alla utom en, den skulle Håkan och Peter ta till stranden för att jogga ner i vattnet. Jag hängde på, och väl nere vid Genevesjöns strand hängde jag på Peter ut i vattnet. Trots försök till övertalning dissade Håkan vattnet, blev tidtagare, lade sig på stranden och ringde hem till familjen.
När jag 1983 hade min stressfraktur så sprang jag i vatten. Jag var lite av en pionjär tror jag, då fanns inga västar, utan jag joggade runt i bassängen på rehab på Umeå lasarett. Det var ingen höjdare, minns att jag skavde upp mina fotsulor på botten, men det var en mycket effektiv träning. Lite erfarenhet på området springa i vatten har jag, men jag fick bygga på min kunskap med instruktioner från Peter. Han förklarade hur vi skulle göra, och hur han tränade olika intervaller i vattnet. Jag joggade på i mitt tempo, det var riktigt skönt, det var härligt för mina ”gummvader” och det var svalkande gott i vattnet.
Efter ca kvarten var passet klart, Peter hade avverkat det han skulle och vi rullade vidare mot middagen på hotellet.
På hemvägen fick jag erbjudande att hänga på Håkan och Peter på morgonjogg tisdag morgon, dom lovade att jag skulle hänga med i tempot, för det var verkligen slow jogg. Jag tackade men tog i stället min morgonpromenad, ensam, förbi stallet, titta och lukta lite på hästarna och sen ut i skogen. En skön stund på dagen innan allt drar igång, en stund för reflektion.
Här är dagarna fulla av aktivitet, och nu är det snart dags för medelfinalen, det kommer att blir SPÄNNANDE!
Annichen, vid frukosten tisdag morgon med en gudomlig utsikt över bergen, Schweiz är vackert!
Kan man kräva leveransgaranti?
Började med lite administration idag då TT som nu är på plats hämtade ut sin ackreditering. Naturligtvis mot betalning. Som om sporten inte behöver jobba hårt nog ändå för att få media att komma och bevaka det som händer i orienteringens värld. Att sen gårdagens Internet var svajigt och dagens nästintill obefintligt tycks inte spela så stor roll. Leveransgaranti? Men den stackars trevlige arrangören som hjälper pressen slet som ett djur och hoppades att det blir bättre till finalerna.
- Det har de sagt i alla fall, sa han lidande idag när det var kö fram till hans Mac som var en av få datorer som kom ut på nätet.
--
Lina Strand gästade Studio VM idag. Lina som är klar för final i morgon och på torsdag då långdistansen avgörs. Hård sol där på förläggningens uteplats. Nästan som om man var kvar på semestern på mallis.
---
Kul att se Thierry Gueorgiou tillbaka i skogen.
---
Det finns många som är coola. Och man kan vara det på olika sätt. I filmens och böckernas värld finns det mängder av iskalla personer. Men i verkligheten kan man vara 19 år, redo för en kommande VM-final i medeldistans och bara vara så cool med det.
Sören Emmervall, rum 326, hotell Tulip inn, klockan 23:25
En dag med jenter på hjärnan.
Helena Jansson smög sig upp bakom ryggen på mig och med ett rungande buuu och med samtidig klapp på axlarna skrämde hon mig rejält. Pulsen har knappt landat in i normaltakt ännu.
---
- Vi är jättenöjda. Vi har tre löpare till final. Förra året hade vi inga, sa de tyska journalisterna efter sprintkvalet när vi pratades vid i pressrummet.
Och när frågan kom hur det gick för svenskarna så står man där med en espresso i liten pappmugg och konstaterar att alla är i final och vi tror och hoppas på riktig medaljchans. Nu blev det så. Utan att jag själv behövde ta särskilt många löpsteg. Det är olika förutsättningar inom denna underbara idrott. Kom att tänka på det även idag då vi återigen räknade in alla svenskar som klara för finalen på torsdag efter en stabil insats.
---
Blev liksom en långdag idag igen. Det har en tendens att bli det på VM. Vi startade med lite jobb uppe på svenskförläggningen. Laget skulle plåtas och då krävs det lite kompetent folk som styr upp det. Så jag höll i blixten samtidigt som den norska hiten, Jenter som kommer och jenter som går, pumpades ut genom ett fönster.
Sen var det någon förhands och Studio VM. Så, vi, De utsända, kände oss lite nöjda med förmiddagen när vi rullade ut mot långdistanskvalet. Och. Ja, det är lite vad det är, ett långdistanskval.
Pratade med löpare som sprungit bra. Talade lite med presschefen om uppkopplingar inför finalerna. Gjorde några intervjuer. Tittade på kartorna. Kände in stämningen. Bokade träff med en världsmästare. Samspråkade med Radiosportens man på plats och drack en espresso.
---
Det som ska bli mycket intressant att se är i vilken form Minna Kauppi är i när det väl gäller. Pratade lite med en man från YLE som är insatt och han menade att hon är i riktig bra form.
---
Vi gjorde Johan Runesson i Studio VM idag. Intressant.
---
Inget kan vara så öde som en regnig söndagsmorgon i en småstad.
Men säg såhär, en söndagskväll i Lausanne är inte direkt High Chaparral heller.
Sören Emmervall, rum 326, hotell Tulip inn, klockan 23:05
Olympisk start på dagen
Passade på att åtminstone passera dessa platser under morgonjoggen, och även om benen var sega var det en timme att minnas med Genevesjöns stilla och glittrande vatten som det starkaste minnet.
Och efter att ha tagit mig an backarna upp emot vårt hotell i de minst sagt backiga centrala delarna av Lausanne går det inte annat än att förstå att sprintfinalen var utslagsgivande såväl tekniskt som fysiskt.
Detsamma gäller det som väntar i morgon; medeldistansfinalen.
Och det går inte annat än att slå fast att det är skönt att kvalen är avklarade.
Nu är det bara finalerna kvar, och att samtliga svenskar finns med dit.
Samtliga som har tagit sig till start vill säga.
Tyvärr gällde det inte Helena Jansson, som som bekant missade dagens medeldistanskval.
När Annichen ringde i förmiddags och berättade att Helena inte startade var första tanken att hälen inte skulle hålla för ännu ett tufft lopp. Men när beskedet om förkylning kom kändes det på ett sätt ännu jobbigare.
Visst förkylda blir alla; men det känns som att Helena redan hade fyllt sin oturskvot med råge.
Rundar av dagens skrivande med ett medaljtips inför morgondagen.
Herrar: Thierry Gueorgiou, Peter Öberg, Carl Waaler Kaas.
Damer: Simone Niggli, Minna Kauppi, Tove Alexandersson.
Visst tipsen är lite med hjärtat och det finns en hel skrälldus utmanare. Lundanes och Ryabkina är kanske de allra hetaste.
I morgon eftermiddag vid strax före klockan fyra vet vi hur det gick.
Men att det blir spännande kan vi redan nu slå fast.
Mårten Lång, Hotell Tulip Inn rum 326 klockan 22.59
Om fågelskrämmor och en humbugläkare
På vägen dit fanns en mysig by vid namn Morges. Morges hade förgyllts (?) med en hel skrälldus fågelskrämmor. Oklart dock om de fyllde sitt syfte, för om jag varit fågel hade jag satsat att leta käk på något annat ställe än på trottoaren.
Efter dagen står det dessutom klart att jag aldrig kommer att bli någon läkare. Å andra sidan insåg jag det ganska snabbt.
I studio-VM med Johan Runesson snackade vi en del om medeldistanskungen Thierry Gueorgiou som i morgon är tillbaka efter att ha stått över både sprint och den långdistans där har en friplats.
Där säger jag att Gueorgiou har varit skadad vilket är sant.
Jag säger också att Gueorgiou har haft en stressfraktur i en benhinna. Det är inte sant. Och jag tror inte ens att det är möjligt.
Han har haft problem med en benhinna. Och han har haft en stressfraktur. Jag tror inte att jag ska fördjupa mej mer i det.
Långdistanskvalet blev en lugn tillställning för svenskar och för de stora favoriterna.
Alla de som förväntades ta sig vidare gjorde det.
Förhoppningsvis kommer det att vara samma utgång i morgon, för då betyder det att samtliga svenskar har tagit sig vidare till medeldistansfinalen.
Mårten Lång, Hotell Tulip Inn, Lausanne rum 326 klockan 22.25.
Schweizarna gjorde som de ville idag.
Det sägs att om man sätter sig på Times Square en dag så kommer man att se någon man känner. Vet inte om det är sant. Kan nog ha att göra med storleken på bekantskapskretsen. Själv satt jag en liten stund innan start i en korsning i Lausanne nära varvningen. Arrangören hade stängt av gatan och en kvinnlig polis hade fullt sjå att hålla rent bland cyklister och fotgängare. Framförallt hos cyklisterna gick inte riktigt pondusen fram och flera hade både det ena och det andra att säga till polisen. Och så mycket förstod jag att det inte var vad man bör säga till en konstapel. Och jag som hade bilden av Schweizare som ett rätt och riktigt folk.
---
Ingen kulvert idag när vi satte bronsmedaljören Annika Billstam i Studio VM. Något trevligare plats idag.
---
Intressant idag var när mannen som lotsade oss runt bland eventuella fotokontroller visade sin analoga klocka. Han förklarade att urverken alltid görs så att de går lite före eftersom det är sämre att komma för sent än att vara på plats i tid till ett möte. Vad svarar man på det? Vi är trots allt i Schweiz och de kan sina klockor.
---
Mitt i finalen så korsade ett stort sällskap turister som var på guidad tur iförda lurar i öronen för att inte missa något om denna stad. Ingen varken hörde eller såg när en engelska kom farande. Sprint mitt i stad är inte alltid lätt.
---
Dagens positiva överraskning för De utsända. Frukosten.
Dagens sämsta. Det måste vara den yta teamens folk fått tilldelad. Nedanför scenen bakom, ja, bakom det mesta, där skulle lagens ledare trängas med sina Regnlyklockor och hänga fram över ett staket för att få en skymt av en storbild som kunde ge dem information om hur det gick i tävlingen.
---
Båtar. Båtar. Överallt såg jag båtar när jag tittade ut genom fönstren till presscentret. Och så bergen som reste sig upp ur Genevesjön där på andra sidan. Bara en sak störde bilden lite.
Det satt en norsk journalist och sov i en av fåtöljerna i mitt blickfång.
Sören Emmervall, rum 326, hotell Tulip inn, klockan 23:28
En sprintdag full av intryck.
Det börjar på morgonen, jag tar en kort promenad för att inandas lite skog och spana på några vackra hästar, vi bor nära ett område med stigar och en stor och vacker hästanläggning. Sedan är det frukost, vi pratar om dagen som kommer och jag njuter en god cappucino!
Vi (Tommy, Mia och jag) packar bilen till målet för kvalet, de aktivas påsar med kläder och proviant som de ska ha efter målgång. Vi har jobbat ihop ett tag nu och har hittat bra rutiner för vad som ska göras efter målgång, torra kläder, dricka och äta, eftersnack och möte med media, samma för alla oavsett hur loppet varit.
Sedan är det hem och tanka mat, en stunds vila för de som ska igång igen på em. Tommy handlar mera mat till kvällsfika, vi packar bilen för avfärd till finalmålet. Matpåsar till alla, liggunderlag eftersom det kommer att bli en lång em/kväll med tävling, invigning och prisutdelning innan vi är åter på förläggningen för genomgång och ledarmöte.
En VM tävling är upplevelser av glädje och besvikelse, stolthet och tomhet, jubel och sorg, kärlek och rädsla. Många känslor, starka känslor, det är omöjligt att inte bli berörd och det är verkligen häftigt.
Vi summerar dagen, de aktiva delar öppet sina upplevelser och erfarenheter. Vi ledare följer upp om vi lyckats med de vi skulle om vi klarat av att leva våra värderingar som vi arbetade fram tillsammans i Borlänge för drygt ett år sedan. Vi avslutar med utmaningar för det som komma skall. Nu är det snart dags att åka till långdistanskvalet.
Sprintdagen är över, det är en ny dag på VM, det är en ny tävling på gång!
Annichen Kringstad (på förläggningen tillsammans med ett gäng aktiva som skapar konst och pratar TV-sändning)