Vad är meridiankonvergens & missvisning?

De flesta kartor som tas fram är orienterade mot norr, men vad betyder egentligen norr?

När vi tar en kompassriktning pekar kompassen mot den magnetiska nordpolen, men det är en position i ständig förflyttning. Det som är norr idag, enligt kompassen, är inte samma norr imorgon. 

Dessutom står vi inför det ständiga problemet att vi försöker avbilda ett nästintill sfäriskt jordklot på ett plant papper, det kommer aldrig gå att genomföra utan skevheter och vinkelfel. I Sverige använder de flesta nationella kartor referenssystemet Sweref 99 TM, som har den geografiska nordpolen som referenspunkt för norr och avbildas perfekt längs med den centralmeridian som går rakt genom landet och den geografiska nordpolen. I ostlig och västlig riktning ut ifrån centralmeridianen ökar dock vinkelfelen med avståndet, varav faktiskt norr blir felaktigt. 

Detta medför att meridianerna, som pekar mot magnetiska norr, inte har samma riktning överallt. 

Praxis för orienteringskartor var länge att de förvaltas i Sweref 99 TM, vilket är lämpligt då det mesta grundmaterial som används vid framställningen ligger i detta system. För att behålla enigheten lutade då meridianerna i förhållande till kartkanten, men olika mycket i olika delar av landet.

Idag tas kartortna fortfarande fram och georefereras i Sweref 99 TM, men ska istället roteras så att meridianerna blir parallella med kartkanten. 

Vinkeln för meridianernas lutning och kartrotering är skillnaden mellan kartans referenssystem och kompassens nordriktning.

Skillnaden består av de två delarna:

• Meridiankonvergens, som är vinkeln mellan kartans norr och jordens nordpol. En tjänst hos Lantmäteriet finns för att räkna ut denna:
  - Beräkna meridiankonvergensen
• Missvisning (eller magnetisk missvisning, s k deklination), som är vinkeln mot jordens magnetiska nordpol. På följande tjänst kan denna räknas ut:
  - Beräkna missvisningen
  
  

Både meridiankonvergensen och missvisningen varierar alltså beroende på var i Sverige du befinner dig.

Missvisningen varierar dessutom över tiden eftersom den magnetiska nordpolen flyttar på sig allt snabbare. 

Detta innebär att meridianerna behöver justeras med jämna mellanrum, gärna ungefär vart femte år.

Formel

Kartroteringsvinkeln beräknas enligt formeln V = m - c, där V=vinkeln, m=missvisningen och c=konvergensen.

Detta värde anger vinkeln i ett medsols system. Ocad tillämpar dock ett motsols rotationssystem vilket betyder att vinkeln ska anges med motsatt tecken i Ocad. 

I Sverige ska meridianerna peka snett åt höger på en icke roterad karta. Kartan ska alltså roteras motsols för att erhålla raka meridianer. Om den beräknade vinkeln är V = + 6 grader ska alltså meridianerna luta 6 grader åt höger på en icke roterad karta och för att implementera detta i Ocad ska meridianer läggas in med vinkeln -6 grader. För att få kartan rak ska kartan då roteras motsols. Alltså i Ocad roteras med +6 grader.

Förvaltning av digitala kartor

För förvaltning av digitala kartor, som Ocad-filer, rekommenderas att dessa tas fram och förvaltas roterade, med raka meridianer enligt aktuell vinkel som gällde vid framställningen. Med jämna mellanrum, ca 5 år, beräknas sedan en ny vinkel och kartans rotering uppdateras och nya meridianer skapas. 

Roteringar av kartor kräver att datorn hanterar ett mycket stort antal decimaler för att inte skapa felaktigheter. Men aktuella versioner av t.ex Ocad kan gott och väl göra detta med tillräckligt hög precision för ändamålet, varför det inte ska vara problematiskt att rotera samma kartfil flera gånger.

Läs mer om förvaltning av kartor under Planering & förvaltning.