Kazakstan 2013
Ett stort grattis
Dagen började tidigt. Före tävlingen var jag nämligen och träffade pistmaskinsföraren Juri Poltoranin, som hade kört spår halva natten efter väderomslaget - från spöregn och stormvindar till snöfall och nu minus 15. Jag pratade om bredspår, Sollefteå och om hans son, givetvis.
-------
Idag var det stafett, min första stafett någonsin i skidorientering. I ärlighetens namn är VM den första skidorienteringstävlingen jag är på, någonsin. (Jag är ju skåning!) Tänker dock inte lägga ribban högt och säga att jag bara åker på VM. Nej, det här är ju riktigt kul och jag funderade nästan på att be redaktör Mårten fundera på om vi inte ska tänka om och om jag ska åka till Luleå nästa helg.
Damstafetten var inte riktigt lika spännande som herrarnas och det var riktigt rafflande att följa avgörandet framför allt i herrklassen. Jag hoppas vi lyckades förmedla lite av spänningen i webb-tvklippet på orientering.se. Idag blev det också lite nya ansikten i rutan vilket var kul. Och dessutom var det sol och jag tvivlar på att det verkligen var samma ställe vi var på de inledande tre dagarna. Äntligen en möjlighet att ta lite fina bilder och inte bara stå med kameran i en plastpåse och bara dra fram den då och då för att fånga åkarna. Idag var en riktigt bra dag på jobbet, om än lite lång.
------
Igår blev jag gratulerad flera gånger, först av Rysslands förbundskapten och sen av vår tolk. Eller vår och vår. Det är en av alla tolkar som fungerar lite som allas tolk och det var även han som var med på den legendariska resan till bankomaten. Den här tolken är lika taggad som alla andra tillsammans och pratar oavbrutet. Han passade på att gratulera mig hjärtligt på internationella kvinnodagen igår och han fick även vara min researcher ikväll. På obegripliga sidor på ryska hittade han information om vilket år och var Poltoranin minsann tog guld på junior-VM.
-------
//Malin Björkqvist, rum 429 23:29
Ketchupeffekt i Långtbortistan
Vi har vant oss vid de där segerintervjuerna och även om jag inte har frågat ”hur känns det” en enda gång så börjar det bli slut på frågor om guld och perfekta lopp. Men intervjuer har vi gjort efter varje guld och vi har skickat hem dem till Sverige och de sägs ha gått rakt in i de svenska tv-rummen. Fick följande sms idag: ”Man blir sugen på att åka skidorientering” och det är precis det vi hoppas att alla hemma har känt denna veckan. Jag har också känt ett sug efter att köra själv och idag vid varvningen hade vi en liten diskussion om hur sist jag skulle komma om jag hade varit med. Förmodligen hade jag inte kommit i mål med grejerna hela eftersom utförskörning och snäva kurvor inte är min bästa gren. Och det ska poängteras att det går fort utför när de kör, sjukt fort.
Norrmännen har heller inte haft grejerna hela i detta VM. Sex knäckta skidor och det i kombination med en formtopp lite väl tidigt. Norrmännen var riktigt heta på EM i februari och hade prickat in formen för tidigt. Att döma av kvällens tidiga iaktagelser verkar de ha prickat in formen tidigt även på avslutninsgkvällen. Svenskarnas grejer verkar ha hållt ihop hyfsat, även om Johan Granath körde sönder en skida idag när han låg med där framme.
-----
Det blir nog en sen kväll även idag. Det är deadline för Skogssport i morgon och bortsett från de texter och grejer som ligger på orientering.se har jag gjort en del andra reportage till Skogssport. Det mesta är klart, utom en sak; intervjun med Peter. Den ska jag göra i morgon, på en buss mellan Ridder och Ust Kamenogorsk. Senast vi åkte sträckan tog det tre timmar och jag hoppas att Mårten har sparat utrymme för många tecken i Skogssport. Tar man medaljer i samtliga lopp och vinner samtliga individuella guld får man ta plats.
-----
Med risk för att bli tjatig så måste jag bara avsluta med en duschincident. Efter en liten löprunda tog jag en snabbdusch och såhär timmarna före banketten hade jag inte direkt räknat med varmvatten och nej, inte idag heller. När jag var färdigduschad rusade jag upp och mötte ett gäng förfriskade ryssar i dörren. Väl uppe vid dörren insåg jag att jag hade glömt min rumsnyckel i duschen. Ajajaj. Jag rusade tillbaka ner med handduk om mig och bankade på. Insåg direkt att det fanns en risk för missförstånd. Efter ett tag öppnade en av dem dörren. Jag försökte på engelska, men icke. Ryssen tittade först skeptiskt på mig, menefter ett tag öppnade han dörren och släppte in mig med blicken ”det är väl klart att du kan få duscha med oss om du så gärna vill det”. Nåväl. Jag gick in, tog nyckeln och flydde sedan upp till mitt rum. Tänk vad svårt det är att inte kunna göra sig förstådd. Såhär i efterhand är jag tacksam att allting har gått förhållandevis bra trots alla språkproblem. Även om vi skrattat både en och två gånger efter att något gått på tok eller inte riktigt blivit som vi hade tänkt oss på grund av att vi inte kan göra oss förstådda.
-----
Pappa Poltoranin är nöjd. VM är över och han kan ta det lugnt några dagar. Dessutom blev sonen tvåa efter en viss Petter Northug idag. Den finske presidenten är också nöjd. Så nöjd att han skickat ett mail med gratulationer till VM-guldet. Vi väntar fortfarande på att kungen ska höra av sig.
//Malin Björkqvist, "presscentret" 21:31
Centralt var ordet
Och så kom den. Som vi och arrangörerna och, gissar jag, åkarna väntat. Solen. Även om Peter Arnesson efter dagens intervju konstaterade att hans favoritväder nu dragit förbi. För de ska bli fint i morgon igen. I alla fall enligt tolken Dimitri.
Dimitri är en ung man som studerar till tolk och som tar varje tillfälle att träna på sin engelska. Egentligen är han tolk till det Japanska laget, men han hänger en hel del med oss svenskar som är på plats här i eventcentret. Det som kort kan sägas om Dimitri är att han vill hjälpa och han bangar inte för någon uppgift. Gissar att han gjort mer nytta själv än övriga tolkar tillsammans.
---
Det är ett centrerat tävlingsområde. Särskilt för oss och de lag som bor här på Sportcentrat. Bortsett från en tur till en bankomat, två svängar upp till svenskarna och en kort promenad så har jag rört mig inom knappa en kilometers radie. Jodå sörru så att, man har ju sett Kazakstan, liksom.
---
Och det är intressanta och lärorika mindre föreläsningar som tolken Dimitri viker ut sig i. Under dagens middag var ämnet korruptionen i hans hemland.
- Ni kan aldrig, aldrig föreställa er hur mycket pengar det rör sig om, sa han alldeles före det att han lyssnade till en av mat-tanterna och sen översatte,
- de vill att vi går ut från matsalen nu, de vill stänga och hinna med bussen som går åtta, annars blir de kvar här.
---
Gissar att det var speaker herr Frost som spelade Winnerbäck idag i högtalarna när stafetterna avgjordes. Kan ha varit den Kazakstanske speakern också, men jag är tveksam. Men för att citera Winnerbäck, ”det luktar från bespisningen av halvhjärtad husmanskost” när jag och kollega Malin tar de ojämna trappstegen upp för att inta tagens middag. Alltid dagens suprise här. Och alltid trerätters. Men bäst idag var lunchen då kollega Malin lyckade fixa fram fem stekta ägg, varav jag fick fyra. Som det brukar utropas, äntligen!
---
Imorgon är sista tävlingsdagen här och vi och en del andra har så smått börjat försöka styra upp bussresan till första flyget. Arrangörens bud nu är att bussen skall avgå klockan 02:00. Det skulle ge oss cirka tio timmar på en flygplats som har samma utbud som en regnig söndagmorgon i en småstad.
---
Dagens minnesbild. Peters spurt mot Finlands Staffan Tunis.
Sören Emmervall, allt i allo aulan vid Sportcentret, 22:47
Det är få förunnat
För även om vi står timmar ute i ösregn, pulsar i djup blötsnö, bara får mat ibland, slutredigerar till hög discomusik och inte har något internet så är vi överens om att vi har ett bra jobb. Ett fantastiskt bra sådant.
Jag står gärna i ösregn hela dagarna om det blir fler VM-guld. Att få vara på plats och se glädjen efter ett vunnet VM-guld är något speciellt. Att få vara på plats på VM i skidorientering är ännu mer speciellt. Och att dessutom få vara på plats och se Peter ta VM-guld i vad som enligt många var de värsta väderförhållandena någonsin är få förunnat. Väldigt få.
För även om det strular och väldigt sällan blir som vi har tänkt så har vi roligt på jobbet. Nästan hela tiden. I alla fall nu när vi har fått varsin kabel.
------
Och vet ni, idag skiner solen och vi har dessutom fått en grönblommig duk på vårt skrivbord.
//Malin Björkqvist, pressrummet 09:48
Det kan bli en tung helg för ortens gruvarbetare
Annars tar vi det mesta i guld här borta. Idag blev det nya medaljer av finaste valör till Peter och Tove. De kör som gudar. Friskt påhejade av lagkamrater i svarta sopsäckar.
---
Det var det här med pengarna. Vi tänkte vi skulle betala för oss idag. Vi har ju helpension här på Sportcentrat. Efter att ha fått summan på en papperslapp igår tog vi tag i det idag och bokade en minibuss. Vi trodde vi bara skulle in till Ridder en snabbis för att ta ut pengar. Men vår chaufför med keps svängde av vägen och stannade till vid en bom framför infarten till en stor fabrik. Som två hungrande turister som i dagar levt på synen av ett Sportcenter från förr hoppade jag och kollega Malin ut för att kanske hitta något att dokumentera. Det gick bra så länge vi inte fotade mot fabriksområdet. Våra finska pressvänner satt kvar.
Då ropade någon något om pengar och vi klev in ett litet uthus vid grinden och där fanns två automater. Låt oss säga såhär. Det är inte säkert att arbetarna får ut några sedlar där i morgon då de ska ta ut sin veckolön. Malin och jag gick loss med guldkorten. 13 uttag passade vi på att göra.
Efter att sen i ett möte med annan minibuss fått in mer folk och skidor i vårat färdmedel av okänt märke, lämnade vi de finska pressvännerna uppe i stugbyn, körde fast med bilen, släppte av folk vid distrikt 4 (?), gick igenom USA:s team på plats med en av amerikanskorna i hytten, redde ut folkmängden i stan med en pratglad tolk, och dessutom lyckades vi hinna till middagen. En burk gräddfil. Mums!
---
Även om språkförbristningen är stor för det mesta är folk vänliga och gör allt för att vi ska trivas här.
---
Gladast idag var Bulgarien som tog brons. I snacket före var det lite viskande gliringar att de inte skulle kunna ta medalj igen, så som de gjorde i Sverige -11 då det idag var svårare gafflat. Well…
---
Blev coola gopro-bilder idag när herr Magnusson körde med i skogen.
---
Har inte sett till en enda skylt som talar om att du bara får köra på tomgång i en minut. Men visst, jag kan inte språket så jag kan ha missat dem.
---
När vår tolk vid uttaget av pengar sa att han aldrig sett så mycket pengar och att det var mer än hans mamma tjänade på ett halvår började vi känna att de kan ha tagit ut lite överpris här under VM-veckan. Men visst, det finns ju ljummet vatten i duschen fem trappor ner i källaren.
---
Vi har en kvinna som kommer in och bäddar och piffar till sängen och sen kommer en och tömmer papperskorgen. Ingen arbetslöshet här inte.
---
Slog mig idag att personalen i bespisningen kan ha samma modell på sina kläder som mat-tanterna på min mellanstadieskola hade.
--
Den helt nybyggda bensinmacken med neonlampor som ligger mellan vårat boende och stugbyn där många lag bor, står där som om det vore ett UFO som landat.
---
I morgon är det vilodag. Får se vad vi ska hitta på att jobba med då.
---
Det är fullt ställ i pressrummet nu. Disco på full volym. Kollegan bredvid hävdar att det är bra, men jag vet inte ja. Har nog andra preferenser. Känner att varken Rolling Stones Single Collection eller Pluras version av Scoccos Jag saknar oss, som jag kört på repeat i Iphonen, skulle uppskattas här på dansgolvet.
Sören Emmervall, allt i allo aulan vid Sportcentret, 21:47
Det går bra nu
Maten återkommer jag till sen. Det går däremot mindre bra för våra finska kollegor, som inte får internet att fungera och vars videokamera tyckte att det var lite väl blött igår och la av. Det regnade idag också, givetvis. Idag rustade vi både oss själva och alla kameror med sopsäckar. Även det svenska laget var för dagen uppklädda i official team clothes: svarta sopsäckar.
Åter till maten. Jag och Sören har problem med att få personalen i den gamla skolbespisningen på skidgymnasiet att förstå vad vi vill ha för mat. De tycker förmodligen att vi är märkliga. Med all rätt. Jag äter helst inte kött. Jag gjorde ett litet undantag och sörplade i mig en soppa med kyckling i häromdagen för att överleva. Sören däremot, han äter helst inte kolhydrater och helst bara ägg. Men hittills har vi inte sett till ett enda ägg i det här landet. Idag fick vi först in varsin portion pasta med någon slags kycklingröra på (det kan även ha varit tonfisk, men vi tror att det var kyckling). Eftersom vi inte sett till vår tolk idag rusade jag efter Sixten Sild, som pratar alla språk och han lyckades förklara att jag inte ville ha kött. Då tog det ett tag, sedan kom mattanten tillbaka med en tallrik full med pasta och med en enkel grönsallad på det så har i en, just det, en pastasallad.
Det blev ännu mer förvirrat på middagen. De har i alla fall förstått att jag inte vill ha kött för jag fick en tallrik med bara potatismos. Mattanten började dock i vanlig ordning prata på ryska med oss och i vanlig ordning förstod vi inte. Hon slutade inte, utan pratade om något som verkade jätteviktigt och pekade på Sören och pratade ännu mer och ännu fortare. I vanlig ordning fick jag springa ner en våning och leta rätt på en tolk och sedan tillbaka upp för att få veta vad det var hon så gärna ville veta: ”Does the man want to eat your beef?”. Och nej, mannen vid bordet ville inte ha min biff eftersom det var en leverbiff, något varken Sören eller Per Frost gillar. Den sistnämnda upptäckte det dock för sent.
– Det är inte lever?
– Jo.
– Nej, det är inte lever? Jag äter inte lever.
– Jo, har du ätit upp din redan?
VI fick också någon sorts gräddfilsliknande kräm, som tydligen var tänkt till alla vid bordet. Det upptäckte Sören för sent och i brist på ägg drog han i sig hela burken rakt av.
Vi har dock rett ut det där med ägg och ja, det finns ägg i det här landet. Äggen har dock inte hittat hit till Ridder. Eller Ridder och Ridder. I Ridder bor det 50 000 personer, i Lesnoye där vi är bor det tre personer och här finns i alla fall inga ägg.
Idag har vi även varit vid en bankomat och tagit ut 395 000, men det är en annan historia …
-------
Tydligen ska EM nästa år gå i Sibirien. På bussresan från bankomaten idag frågade en amerikansk åkare om vi även var och bevakade världscupen i orientering på Nya Zeeland. Ödets ironi. Och det blir väl sten sax påse om vem som ska åka på EM i Portugal och vem som får åka till EM i Sibirien nästa år.
//Malin Björkqvist, presscentret idag discot där Dansa Kuduro verkar vara favoriten. Inga konstigheter. 20:45
Kungen och jag
Morgon här i Ridder nu. Beslutet om att köra kom nyss. Arrangörerna sliter sitt hår likt en matador i filmen om Ferdinand. Regn, vind och plusgrader är inte vad detta VM behöver mer av nu. Men det ska som sagt bli race idag och snart kommer åkarna ramla in i den skolaula som vi sitter i. Det som jag utan att ljuga kan säga är hjärtat av detta VM.
---
Hittade en trappavsatts att filma gårdagens medaljintervjuer på. Var ungefär den platsen som fanns. Det var den platsen att tillgå som var under något som kan kallas tak och där det inte blåste in allt för mycket från sidan. Blir så mycket bättre utomhus även om det igår var gränsfall.
---
Tog mig tid sen kväll/tidig natt att se herr Hopkins i rollen som Hitchcock i filmen med samma namn. Var väl sådär, men om han varit i livet skulle jag kunnat tipsa om en del bra inspelningsmiljöer här i krokarna.
---
Tove och Peter som ska försvara de blågula färgerna idag. Känns som att det kan vara läge att boka den där trappavsatsen för intervjuer.
---
Kollega Malin blev redan av våra guider på Almatys flygplats tillfrågad om hon var en av de svenska landslagsåkarna. Och igår ville en arrangör absolut ta en bild med henne efter att först ha tagit en med bronsmedaljören Josefine. Väntar på när någon ska fråga mig igen. Jo, det har, tro det eller ej, hänt en gång att jag fått frågan om jag tillhörde landslaget, men…. det är en del år sedan nu.
---
Idag gör jag nog som kungen. Tar på mig en svart sopsäck och säger som Lundell, ”gå ut och var glad”.
Sören Emmervall, allt i allo aulan vid Sportcentret, 09:38
Man blir aldrig mätt på framgång
Vi beställde körning upp till de svenska vallarna för att titta in på förberedelserna inför i morgon. Gott så. Mindre gott blev det när vi kom tillbaka och fick beskedet att köket var stängt. Vi bor på ett skidgymnasium från de ryska glansdagarna och även om riket föll så lever matschemat kvar här på skolan. Något att styra upp till imorgon.
---
Bra rek-runda på förmiddagen när det kollades kamerapositioner. En tur som mer var en historisk runda där jag bland annat blev förevisad kurhuset dit gruvarbetare skickade en månad per år för att vila upp sig. Det är gott om gruvdrift här och förr levde gruvarbetarna bara tills de blev runt 50. Tror och hoppas att det är modernare nu för jag är säker på att de inte använder kurhuste som finns här i alla fall.
---
Tror inte jag sett ett ägg sedan jag kom till landet. Idag såg jag en hel drös med lösa hundar. Men inget ägg. Jag saknar mina ägg. Men jag laddar för att gå all in på morgondagens ost-tallrik.
---
För någon månad sedan satt jag hemma hos Peter Arnesson och rabblade upp hans meritlista. Då fattades ett VM-guld. Nu kan han sätta check på den listan.
---
På tal om matbespisningen. Vi har tilldelade bord och platser. Och det kan jag säga. Det är bäst att du sätter dig där du ska sitta. Allt blir enklare då, om vi säger så.
Sören Emmervall, rum 428 på Sportcenter Ridder 23:05.
En världsmästare blöt som en katt
Sören sitter bredvid mig. Han svär. De finska journalisterna svär ännu mer. De har bara lyckats koppla upp en av sina datorer på internet och den kopplar ner ännu mer än vad vår gör. Igår hade vi tur. Eller rättare sagt Sören hade tur. Av någon anledning satt han med uppkoppling medan alla andras strulade. Under den tiden hann han ladda upp filmklippen som ni såg på SVT sport och på orientering.se igår. Det blir förmodligen klipp även från dagens tävling, men just nu är Sören inte helt nöjd om man säger så. Sören svär och katten jamar. Katten ja. Det är en katt som dyker upp lite överallt och just nu är den i pressrummet och jamar. Eller pressrum och pressrum. Det är även tävlingsexpedition, omklädningsrum för åkarna, lagmötesledarrum, prisceremoni (idag eftersom det spöregnade och blåste i sidled) och allt annat också egentligen. Men det gör inte så mycket – bara vi har internet. Vilket vi har ibland.
------
Ibland får vi också mat. Men bara ibland. Det ryktades om att det var någon slags fiskbiff med laxinslag till lunch idag. Vi fick buljong med bröd. Sören äter dock inte bröd så han fick, just det, buljong. Affären har vi fortfarande inte hittat, det sägs att det finns mycket rökt fisk, sprit och träningsoveraller där. Den sägs också stänga klockan 19 och om vi har tur kanske vi hinner dit innan dess. Inte för den rökta fisken, spriten och träningsoverallernas skull – utan för att det förhoppningsvis finns något annat ätbart där.
------
Svenskarna åker fantastiskt bra och responsen hemma på grejerna vi väl lyckas skicka iväg är fantastisk. Vi får frågor om det kan bli det bästa VM:et någonsin och om någon kan göra en Arja Hannus. Sverige tog fyra medaljer på VM i Bulagarien 1977, två individuella och två i stafett, och visst kan det även ske här. Tove skulle även kunna göra en Arja Hannus, det vill säga ta individuella VM-guld i orientering både på sommar och vinter samma år. Vi håller tummarna! (Har inte två av varandra oberoende källor på historiken ovan så kommentera gärna om det inte stämmer).
------
Idag var det, minst sagt, extrema förhållande på arenan och vallaren Tobias Åslund hade aldrig varit med om värre förhållande vädermässigt. Det fullkomligen spöregnade hela tävlingen och blåste i sidled, så pass att flera träd rasade över spåren. Jag funderade ett tag på att gå på en bajamaja när Sören drog en story om en bajamaja som vält när det blåste på en världscup i orientering. Gjorde en kort övervägning och med tanke på att det återstod ett par timmar av tävlingen blev det ett toabesök. Det gick bra, men kort efteråt blåste bajamajan omkull. Som tur var satt ingen (läs jag) där inne då.
Eftersom rapporteringen från tävlingen på arenan är lite sisådär är det nästintill omöjligt att veta hur det går. Därför är det svårt att veta vem som gått bäst och är viktig att få med på bild. Och det är omöjligt att fotografera alla vid varvning och målgång. Idag blev det för min del fokus på att kameran skulle överleva och jag fick stå under ett träd och fotografera. Sören däremot sprang omkring och efter ett tag nere vid målet kom han frustande upp till varvningen: ”Där nere på gärdet är det ingen lek. Det är som att bo i Malmö med ösregn sidledes.”
När jag kort senare känner vatten längs ryggraden kan jag nog lägga till den här arbetsdagen på listan över de mest extrema. När Peter Arnesson går i mål tar han ledningen. Det går rykte om att det är klart, men eftersom det inte är läge för egna tidkalkyler på papper väntas sista man i mål. Då har Peter sedan länge åkt iväg och bytt om. Blöt som en katt. Vi är också blöta. Och våra kameror är blöta. Apropå katt, så är den tillbaka i pressrummet igen.
Sören har nu fått en kabel som verkar fungera och han har slutat svära. Han ser snarare rätt glad ut. Det blev ju svensk seger!
------
Igår duschade jag för första gången sedan vi kom hit. Jag följde små handgjorda skyltar som det stod dusch och vallabod på. Neråt. Genom en lång lång korridor som förmdoligen inte använts sedan Smirnoff gick på skidgymnasium här. Det luktade mer och mer flour och dörr i dörr med den schweiziska vallaboden satt duschskylten. Då gick det även att känna en svag doft av tvål, om än väldigt svag. Duschrummet var nog renoverat men varmdusch, nä. Fast det är väl inte mer än rätt. Jag tror inte de ryska skidåkarna som gick skidgymnasium här på 70- och 80-talet hade varmdusch. Det var ett duschrum med tio duschar. Långt nere i katakomberna tänkte jag att det nog var säkrast att låsa dörren. Efter ett tag hör jag en hård knackning, efter viss tvekan öppnar jag och släpper in vad som visar sig vara en dam i 50-årsåldern med en kropp som Marit Björgens. Om jag inte varit så trött hade jag nog blivit rädd. Istället får hon mig att använda sina badskor. Jag tog nämligen inte med några från Sverige. Vi får se om det är varmvatten ikväll när det är Sörens tur att duscha …
------
Dagens lärdom: Om man säger ”I really need it. It´s really important” så får man ja, annars är svaret på allt nej. Eller snarare no no no no.
//Malin Björkqvist, "presscentret"
En bra dag på jobbet
Vårt jobb blir väldigt mycket roligare när det går bra. Att det även blir aningens mer hektiskt när tv, radio och tidningar hemma i Sverige vill ha text och bilder gör det hela ännu roligare och även lite svettigare.
Tävlingsdagen började tidigt, onödigt tidigt med tanke på att starten flyttades fram en timme. Och det höll på att bli ont om bilder då det efter att första start gått var förbjudet att ta sig från starten till målområdet och vi var fast vid starten. Jag lyckades dock med hjälp av min tolk förklara för en barsk funktionär att det var nödvändigt att vi kom till målområdet. Efter många om och men och massa ryska ord som jag inte förstod kollade funktionären åt båda håll och vinkade in oss under avspärrningen. Han ropade dock ihärdigt något som jag förstod senare var skynda, skynda. Min tolk, klädd i lågskor och joggingbyxor, var inte riktigt beredd på genvägen i smalspåret och han både snubblade och trampade igenom den en meterdjupa snön flera gånger och funktionären skrek skynda skynda allt högre. Tillslut kom vi i alla fall fram till målområdet utan att ha varit ivägen för en enda åkare. Tolken såg väldigt lättad ut, och han såg om möjligt ännu mer lättad ut när han inte behövde följa med mig och fotografera ute vid en kontroll i skogen.
Det var ihållande snöfall och med en storbildsskärm som stod så ingen såg den i kombination med bristfällig rapportering från skogen var det svårt att veta hur det gick i själva tävlingen. Det gällde att vara på hugget så fort det kom en svensk. Det kunde ju vara en medaljör! Tove blir ju alltid bra på bild och även om vi inte visste att hon vunnit när hon kom gick det bra. När Peter kom däremot gjorde Pär en snabb kalkyl på sitt block och vrålade: ”Han tar det”. Varpå Sören Emmervall med kamera gör ett ryck i djupsnön från sistakontrollen till upploppet. Ett ryck som visade sig vara guld värt och han kunde sedan kabla hem målbilder både till SVT och till orientering.se.
Efter att ha fått en glimt in i Poltaranins gamla vallabod åkte vi på kvällen även till det svenska lagets vallabod och pratade med Mats Lundgren och Tobias Åslund. Vi fascinerades åter igen av vägnätet och av ensligheten. Det verkar inte finns en enda plogbil i området och vi är ganska glada att vi faktiskt inte har en egen hyrbil och kånkar runt i. Vi bor dock inte direkt mitt i smeten, utan på ett gammalt nerlagt ryskt skidgymnasium. Det sägs att det ska finnas en affär i byn där vi bor. Vi har dock inte hittat själva byn än och lär inte hinna leta efter den ikväll heller. Lite jobb återstår innan det är dags att börja ladda inför morgondagens medeldistans. Vallarna testar skidor med start klockan 07 och då lär vi också vara på plats och fotografera.
//Malin Björkqvist, event center 21.20
Det var i alla fall kul att komma fram
Samtidigt passar han på att växlar upp och vi börjar rulla ut från en förort till Ust Kamenogorsk efter att ha lämnat busstorget där du lätt kunde tagit dig 20 mil åt ett annat håll för att shoppa i Kina.
---
Det börjar nu. VM i skidorientering. I ryggsäcken har jag fleratlet VM från orientering, men detta blir det första i skidorientering. Lite nytt. Lite spännande. Även om en del av åkarna är kända ansikten så är det lite nytt. Mer spänning behövs ibland inte för en man i sina bästa år. Och det finns förhoppningar. Tove Alexandersson är regerande världsmästare i sprint. Josefine Engström plockade hem den totala världscupen förra året och Peter Arnesson har knappt hunnit hänga av sig EM-guldet han tog för någon vecka sedan. Så allt talar för att det ska bli bra dagar här borta i Kazakstan. I alla fall sportsligt. Har varit lite si och så med återkopplingen inför mästerskapet på saker runt omkring. Och en lovad transfer som byttes mot ett tåg som inte hans med till en lokal landslortsbuss gjorde den redan långa resan längre. Men ibland är det så det är, livet som handelsresande i orienteringens tjänst.
---
Vi reste med en taxi vars man i keps lite försiktigt lade en filt i bagaget över sina Camelpaket och spritflaskor innan vi rullade genom ett förortsland i gråskala. Genom Opelns immiga bilrutor skymtade kvarter som inte lockade till flytt.
Det har skvallrats om kallt väder. Men just nu tycks problemet vara åt andra hållet. Värmen här har skapat mindre vårfloder på sina ställen. Och inte helt sympatiskt skrattade mannen med kepsen när han nästan dränkte en kvinna på trottoaren efter att ha plöjt sin Opel genom ett hav i en gatukorsning.
---
Men det var fullt ställ när vi väl anlände Ridder. Raka spåret till rummet. Sladdade in. Ställde ner väskan och gjorde en 360 graders koll då det kom in tre personer med mat och dryck. Sen direkt ner till eventcenter där Internet höll vad som lovades. Check. Hemma. Klappat och klart. Så. Let the games begin!
---
Nästan på klockslaget en timme efter den första cigaretten tänder den kinesiske chauffören sin andra. Men jag är honom mer förlåtanden nu. Och det är när han lotsar Mercedesbussen fram över en väg som både Gud och det Kazakstanska trafikverket tycks ha glömt som han får en guldstjärna i min bok. Det är trots allt den väg som ett tag under dagen var avstängd för all trafik. Smalspår skulle man kunna kalla det.
---
En lång dags färd mot VM är över. Och som de sa i Hasse Tellemar, ”det var i alla fall kul att komma fram”.
Sören Emmervall, rum 428 på Sportcenter Ridder 00:35.
På plats i Ridder city
Efter en lite kortare flygning till Istanbul och sedan en lite längre till Almaty blev vi mötta av en man med skylten SWEDEN sport team. Först gick vi bara förbi och funderade lite på vilka det gällde, men sedan sprang han efter oss. Vi funderar dock fortfarande på hans uppgift, vi skulle ju bara byta flyg och åka vidare. Han lotsade oss dock till en bänk där vi sov några timmar och kom sedan tillbaka och guidade oss till inrikesflygets incheckningsdisk. Vi saknade däremot den utlovade transfern och mottagningskommittén när vi väl landade i Ust Kamenogorsk. Vi väntade både länge och väl utanför den lilla flygplatsen som var precis så sliten och grå som man tänker sig en flygplats i långtbortistan. Det var lockande att hoppa på den röda SL-bussen med destination Sundsvall (!) men där och då trodde vi på taxi eller möjligtvis tåg. Taxin dröjde dock så länge att vi missade tåget och vi fick åka till en busstation. Sedan blev det tre timmars bussfärd längs en väg med sisådär en halvmeter slask. Efter att ha blivit upplockade av arrangörerna har vi nu checkat in på event center, fått mat och fått igång ett snabbt och bra internet. Det verkar lovande och vi hoppas kunna leverera rapporter både i form av text, bild och rörlig bild, inte minst. Vi bor precis vid målområdet, men bor däremot en liten bit från det svenska laget, som bor i en stugby 20-30 minuter härifrån.
Det är fantastiskt mycket snö här och två-tre meter höga snövallar kantar gatorna. Det sägs att vägen slutar i Ridder city och det är riktigt vildmark med varg och snöleopard i krokarna. Vi ser fram emot ett riktigt bra VM som drar igång med sprint i morgon. Tove är regerande världsmästare och vi hoppas på svenska framgångar redan från start!
Malin Björkqvist, eventcenter 23:17