I den svårtippade ungdomsklassen som inledde helgen, hade vi förhoppningar på Tullinge och Ravinen. Svårtippat är det eftersom lagmedlemmarna bara kan vara med under fyra år och då det är svårt att gämföra en som är 12 år mot en som är 16 år. Ett tydligt exempel är fjolårstvåan Snättringe som i år inte fick ha med Simon Hector, eftersom han nu är junior.
Hur som helst så var det som vanligt spännande, små tidsdifferenser, omkastningar och stabila insatser. Vann gjorde finska Åboklubben MS Parma. Tullinge och Ravinen var länge med i diskussionerna om riktiga topplaceringar och kom till slut in som 9:a och 13:e 4-6 minuter efter. Södertörn och Täby tog sig också in bland de 20 bästa.
Damklassen vanns av favoritlaget OK Pan-Århus. Det var första gången det blev ett danskt lag som vann, men slutsträckslöparen Signe Söes var med i vinnarlaget 2010, IFK Lidingö. PAn drog sakta men säkert iväg och vann komfortabelt med god mariginal före Göteborg-majorna och OK Tisaren.
Järla, Lidingö och stafettsäkra Hellas sprang väldigt bra genom hela tävlingen. I Järla och Lidingös fall var det inget konstigt, för de var bland stockholmsfavoriterna redan innan. Båda lagen var med i kampen om segern ända in på slutsträckan, men Karolin Ohlsson och Ines Broddman hade ingen enkel uppgift att ta sig ann på sista sträckan, EM-drottningen Judit Wyder och världens bästa genom tiderna, Simone Niggli leker man ju inte med. Det blev till slut en 4:e och 7:e plats för Järla och Lidingö. Helt kanon helt enkelt. Hellas kom 13:e och Lidingö lag 2 kom 17:e.
10MILA blev som vanligt en kamp mellan klubblag som har stor del landslagslöpare i truppen, inte sällan inraggade från olika nationer. Det är så dagens orientering ser ut. Antingen satsar man eller så lajjar vi som motionärer. Det var inget undantag denna gång, de riktiga topplagen är i undantagsfall lag som utvecklats tillsammans från ungdomsåren. Men känslan var ändå lite annorlunda i år. Det var inte självklart att det krävdes VM-löpare på slutet för att kunna vinna. detta berodde bland annat beroende på att upplägget av tävlingen var något ändrat i denna upplaga mot senare år.
De två inledande sträckorna genomfördes i dagsljus/skymning och de två avslutande i gryning/dagsljus, där sista sträckan dessutom var en av de kortaste i tävlingen. Klassiska Långa Natten var sträcka 6 och vid växlingen var spridningen "lagom" och det var många som kunde vara med och fajtas om segern.
Nu visade det sig att det var merittyngda löpare och lag som till slut var i topp. Favoriten Kalevan Rasti lyckades till slut vinna 10MILA efter en tuff fajt med IFK Lidingö. Landslagsmännen och VM-guldmedaljöerna i stafett och sprint, tjeckiske Jan Prochazka och finske Mårten Boström gick ut tillsammans på sista sträckan. Jan var den som tog initiativet och vid skogsspeakerkontrollen efter 2 km var det tydligt att Mårten hade hamnat lite på defensiven. Mycket riktigt, via olika gaffling tappade Mårten draget och gjorde dessutom ett misstag vilket blev spiken i kistan. Han kämpade dock bra och tog in Lidingö på en andraplats.
Järla var länge med och satte färg på 10MILA. Redan efter 3 km på första sträckan hade Järla två lag med i absoluta täten. För förstalaget var det så ända till 500 meter före växling efter sträcka 7. Där hände dock något oförklarligt, eller så var det förklarligt, för vips var det 7 minuter fram till täten. Detta tidstapp gick inte att reprarera, även om man har Olle Boström och Anders Holmberg i laget. Järla blev till slut 10:a ca 15 minuter efter Kalevan Rasti.
OK Ravinen fick också en bra start och var till och med i ledning halvvägs på sträcka 3. Till slut blev det unga ravinenlaget 20:de, det bästa sedan 2007.