Ledare

Vårsäsongen är igång. Tillbringade lördagen den 24 mars med en finfin orientering i Nyköping närmare bestämt i Buskhyttan. Vädret var precis som vanligt denna årstid dvs regn, snö, dyblött i markerna och utomhus dusch. Men det är ju det här vi gillar, ut i blötan och kämpa. Och nu rullar tävlingarna på under april. Säsongen är kort med intensiv.

För övrigt har vi haft årsmöte som avlöpte på ett bra sätt under ledning av SOFT förbundschef Susanne Maarups fasta hand. Budget och verksamhetsplan antogs och därmed vet den nya styrelsen tillsammans med kansliet vad som ska göras. Bla ska en ny kanslichef rekryteras, kansliet behöver föryngras, och annonsen är ute så sök gärna om ni tycker det är kul att jobba med orientering, vilket jag gör. 

Det är otroligt vilket fint jobb alla klubbar gör både med bredd, ungdomsverksamhet och elitverksamhet. Det brukar framhållas att Stockholm är navet i världen inom orienteringen

Jag själv har avböjt fortsatt ordförandeskap efter att ha haft den rollen i 6 år och tyckt det har varit kul och intressant att få verka ”mitt i” orienteringsrörelsen. Nu tar Monica Hatlen från Snättringe över som också tidigare varit en del av styrelsen och därmed redan ” inne” i alla frågor. Känns betryggande. För övrigt har två nya ansikten kommit in i styrelsen, Joakim Skärlén Haninge och Jonas Holmgren Gustavsberg vilket ger lite nya impulser. Jag själv kvarstår i styrelsen som vice ordförande åtminstone i ett år till och kommer fortsatt att vara aktiv och jobba framförallt med markfrågor som är vår viktigaste fråga just nu.

De viktigaste frågorna som vi jobbat med under mitt ordförandeskap har ju bland annat varit att lyfta upp markfrågan högt upp på agendan vilket vi lyckats bra - till exempel motionerade vi om att SOFT skulle tillsätta en tjänst för att enkom jobba med detta och som nu innehas av Joacim Ingelsson. Vidare har styrelsen haft uppdraget att verka för ett O-Ringen i Stockholm och som det ser nu planeras till 2027. Sen måste jag nu nämna hur kansliet jobbade under pandemin med flera arrangemang som följde restriktionerna och på så sätt höll igång verksamheten och klubbarna ordnade så att det fanns veckans banor i princip överallt så det var svårt att hinna med i svängarna. 

Men jag vill också lyfta fram kansliet som gör ett jättejobb med allt från tävlingsprogram, ungdomsverksamhet, samordnar träningar ger ut tidningen Orientering Stockholm/StOF-nytt, ordnat med Hittaut som verkligen har växt i Stockholm och även i landet i övrigt osv. Ett stort tack till er. Och ett stort tack även Lasse Gerhardsson som nu lämnar tjänsten som kanslichef. (Misstänker att han nu ska börja träna på heltid).

Vi ses i skogen
Lennart Hävren

Redaktören reflekterar
Orientering Stockholm/StOF-nytt prövar nya vägval

Efter ett års utgivning av Orientering Stockholm/StOF-nytt som en ”bläddringsbar” pdf-version, tar vi nu ytterligare ett steg för att kunna erbjuda en modern nätbaserad tidning. Kommande nummer av tidningen kommer att kunna liknas med ett ”fylligt nyhetsbrev”. Ett nyhetsbrev som både kommer att bjuda på nyskrivet material såväl som ett urval av de nyheter som presenterats på StOF:s nya hemsida. 

2023 års första nummer av OS/StOF-nytt bjuder på några rapporter, bland annat från StOF:s årsmöte – där Lennart Hävrén lämnade över ordförandeklubban till Monica Hatlen. Vidare en statusrapport när det gäller planeringen av distriktets tävlingsprogram för 2024 – ett år då vi välkomnar hem Tiomila! Anette Önerud fortsätter sin exposé bland distriktets klubbstugor och Göran Hellgren levererar några rader efter sitt deltagande i Amerikanska mästerskapen i Medeldistans 2023. 

Detta nummers långläsning svarar Anders Hallmén i Attunda OK för. Som bekant ser StOF vår framtida tillgång till marker för tävling och träning som en av distriktets största utmaningar. Anders beskriver i sin artikel några av de vedermödor som en tävlingsledare kan ställas inför under planeringen och förberedelserna inför ett dubbelarrangemang. 

I det senaste numret av den brittiska orienteringstidningen CompassSport fann vi en alldeles lysande artikel om Stockholm Indoor Cup, SIC, i februari. I och med att vi på StOF gärna och ofta förespråkar hållbarhet, exempelvis genom återvinning, lever vi som vi lär och återger artikeln i CompassSport i sin helhet – oöversatt!

Efter 10 års planering och förberedelser har det utlovats att det senare i vår ska komma ett politiskt beslut angående distriktets ansökan om att genomföra O-Ringen 2027 i Stockholm. I väntan på beslutet kan vi ta del av en fyllig artikel om när O-Ringen senast besökte Stockholm, i juli 1975. Artikeln är hämtad ur StOF-nytt, nummer 4 1975.

Men det finns mycket mer läsvärt i Orientering Stockholm/StOF-nytt #1-2023!
Lasse Gerhardsson

Presentation av Stockholms nya ordförande och styrelse

Sammanställt av Lena Buhre

Vid årsmötet den 6 mars 2023 valdes den nya styrelsen för Stockholms Orienteringsförbund, och här kommer en snabb presentation av vår nya styrelse som skall leda stockholmsorienterarna framåt under det kommande året.

Orientering Stockholm skickade ut fem snabba frågor till de nya styrelsemedlemmarna, och här kommer svaren från de som hann med att svara innan manusstopp.

Ordförande
Monica Hatlen (Snättringe SK)

Vem är Stockholms orienterarnas nya ordförande? Jag är en inbiten D55 orienterare som började med orientering som 12-åring hemma i Norge då min gymnastiklärare gick runt i klasserna och berättade att Eidsvoll O-lag skulle köra en nybörjarkurs. Orienteringen blev från och med då en stor del av mitt liv. En fantastisk miljö där alla umgicks med alla, oavsett ålder. Första målen var att klara 2 km under 2 timmar! Lite envishet och sedan ”knäckte jag koden”. Vann O-ringen som 14-åring, sedan blev det orienteringsgymnasiet i Sverige, norska landslaget, fantastiska stafett resultat med IFK Södertälje, och sista åren sprungit för Snättringe SK där jag också suttit i styrelsen. Min familj består av en orienterande sambo och två söner som tyvärr båda slutat med orientering.

Du har varit med i StOFs styrelse tidigare, vad ser du som den största utmaningen att kliva fram och bli ordförande? Största förändring är nog ansvaret. Ansvaret att vi inom StOF styrelse driver rätt frågor, att vi både har dialogen med klubbarna och andra viktiga spelare, samt att vi blickar några år framåt. Sedan får jag som ordförande också ansvar för den fantastiska personalen på kansliet. Största utmaningen i närtid blir nog frågorna kopplat till Kompassriktning 2023 och förslaget från SOFT om ny distriktsindelning. Sedan finns de utmaningar som StOF redan jobbar med, där jag skulle säga att markfrågan nog är den viktigaste för alla orienterare – att vi har tillgång till vår arena, dvs mark för att utöva vår sport. Kan kännas självklart, men det är det tyvärr inte längre. Med den kompetens och erfarenhet som StOF styrelsen och kansli besitter så känner jag att vi är ett team.

Spelar klubbtillhörighet någon roll när man sitter i styrelsen för ett distrikt?
Jag upptäckte precis efter årsmötet att hela nya styrelsen kommer från söderklubbar! Detta är nog endast en slump då det finns ett roterande schema vilka klubbar som skall plocka fram kandidater till styrelsen. Sedan sitter olika personer olika länge i styrelsen och då kan det bli som det är just nu. Jag har de åren jag suttit i styrelsen aldrig tänkt på vilka klubbar de olika personerna i styrelsen kommer ifrån. Styrelsens uppdrag är att jobba för orienteringen i HELA Stockholm. Ofta tänker vi nog även bredare än så när vi även hjälper SOFT i olika frågor. Utmaningen i Stockholm med t.ex. långa restider under veckorna är vi alla väl medvetna om, och något som måste återspegla t.ex. gemensamma träningsaktiviteter mellan klubbarna.

Vilket/vilka områden ser du som viktigast för styrelsen att fokusera på i år?
Vi skall snart ha vår första planeringsdag med nya styrelsen så då kommer vi försöka prioritera årets fokus. Det finns så många frågor som är både viktiga och komplexa. Kompassriktning 2023 skall ju styra oss alla, men några av målen i den kommer nog diskuteras under året. Markfrågan. Utvecklingsmiljön (U23) är viktig för att hitta ett sätt för alla våra klubbar hur vi kan både attrahera och behålla ungdomar och juniorer. Också med vetskapen att många i denna grupp inte gillar tävla – då måste vi hitta andra sätt att attrahera de att tycka om orientering. Vi kommer fortsätta pusha för ledarutveckling – så viktigt med utbildade ledare och tränare. Ett tävlingsprogram som tar hänsyn till alla hållbarhetsaspekter. Det måste bli enklare arrangera, vi kan inte ha världsklass på alla våra arrangemang, det är inte hållbart. En fråga som också behöver fokus är digitalisering, men där tycker jag det är SOFT som måste driva detta. Smörgåsbordet som den nya styrelsen har att välja att driva frågor från är stort! Allt detta täcks inom den verksamhetsplan som godkändes på årsmötet. Sedan skulle jag vilja lyfta fram att vi fått en representant i nya styrelsen som brinner för MTBO, så det skall bli riktigt kul att även börja hantera mer MTBO frågor från StOF. Och glöm inte att det är ni klubbarna som styr vad vi i StOF skall fokuera på!

Vilken disciplin springer du helst? Natt, sprint, medel, långdistans? Varför? Medel springer jag helst när jag är dåligt tränad, men jag gillar nog faktiskt alla grenar. Jag älskar att springa långt, och sprang alla etapper av Sörmlandsleden under pandemin. Natt är lite hatkärlek, före start undrar jag alltid varför jag anmälde mig, medan efteråt känner jag mig så nöjd.

Favoritkontrollpunkt? Varför?
Spontant säger jag sadel. Första gången jag fick en sådan kontroll förstod jag inte hur terrängen skulle se ut just där. Det är dessutom väldigt sällan man har en sådan kontrollpunkt, så en sadel är min hyllning till den fantastiska natur vi har!


Styrelseledamot
Lennart Hävren (Tullinge SK)

Vem är stockholmsorienteringens nya styrelseledamot?
Jag är Lennart Hävren, medlem i Tullinge SK och jag har hållt på med orientering sen 1965 och då i Hellas. Jag har varit ordförande i StOF sen 2018, men nu med varm hand överlämnat klubban till Monica.

Varför ville du fortsätta i styrelsen?
Jag tycker att det är roligt att jobba med orientering. Det är mer frågor än vad man tror när man är djupt inne i verksamheten

Vilket/vilka områden ser du som viktigast att för styrelsen att fokusera på i år?
Utan tvekan markfrågan som blir mer och mer komplex i vår region. Vidare är de mål som SOFT satt upp en utmaning att ta sig an samt förstås vårt arbete med O-ringen 2027 som konkrektiseras mer och mer

Vilken disciplin springer du helst? Natt, sprint, medel, långdistans? Varför?
Tycker alla distanser är kul, men en lurig nattorientering med gemensam start är inte dumt.

Favoritkontrollpunkt? Varför? Som Jörgen Mårtensson sa nån gång, en liten lurig tvåstrecksmosse är alltid en utmaning.


Styrelseledamot
Jonas Holmgren (Gustavsbergs OK)

Vem är stockholmsorienteringens nya styrelseledamot?
Jag är Gotlandsfödd och sprang orientering upp till ca 16 års ålder där, min mor var en av de drivande till Gotlands 2-dagars. Jag har nu efter ett 24-årigt uppehåll tagit upp orientering igen, i Gustavsbergs OK. Jag hjälper till i klubben med banläggning, träningar etc. Jag var speaker på DM medel 2022. Är en typisk orienteringsnörd som gillar långa banor och gärna natt. Springer mycket, både nationellt och regionalt, inklusive Luffarligan. 

Varför ville du sitta i styrelsen?
Jag tycker det ska bli intressant att se och förhoppningsvis kunna hjälpa till med orienteringen i Stockholm, att vi både värnar om det som är bra och fortsätter hitta nya vägar att utveckla den. 

Vilket/vilka områden ser du som viktigast att för styrelsen att fokusera på i år?
Jag är ju ny, så en del behöver jag förstå innan jag uttalar mig om det, men jag tycker det är viktigt med jämnställdhet och inkluderande. Sen eftersom jag själv gillar att springa, så är själva tävlingsbiten viktig, att vi har bra och högkvalitativa arrangemang och att vi värnar om arenan, dvs natur och markfrågor. 

Vilken disciplin springer du helst? Natt, sprint, medel, långdistans? Varför?
Min favorittävling är en långdistans, gärna i natten med lite lätt snöfall i luften. Det finns nåt mystiskt och trolskt i det. Ju svårare desto bättre, även om jag inte är en stark tekniker, så tycker jag det är roligast. Om kartan helt saknar stigar eller banan ej använder dem blir jag glad, även om min bästa disciplin kanske är just stiglöpning. 

Favoritkontrollpunkt? Varför?

Jag borde väl säga ”krysset”, sista kontrollen på GOKs tävling 2017, en toalettstol. Men nej. Jag är svag för Dalaterrängens innehåll av kontrollpunkter i kombination med natur, så en sänka i Burusjön eller en kolbotten utanför Ludvika i djupa skogen. När man sätter den då har man haft den där kombon av 100% koll (och 10% tur).


Styrelseledamot
Joakim Skärlén (Haninge SOK)

Vem är stockholmsorienteringens nya styrelseledamot?
Jag gjorde debut som 10-åring och vann U1, sedan dess sprungit en hel del orientering men sedan 2014 har MTBO varit en del av orienterandet som ledde till representation i juniorlandslaget i MTBO 4 gånger. Sedan dess har jag tränat och tävlat flitigt. Inget är bättre än långa natten.

Arrangörsmässigt har banläggning varit mitt kall och det största hittills kommer vara 25manna 2024. Men åren innan dess, en rad tävlingar av olika nivå.

Varför ville du sitta i styrelsen?
Jag kände att det kan vara intressant att delta i arbetet i distriktet och bidra med mer tankar och idéer.

Vilket/vilka områden ser du som viktigast att för styrelsen att fokusera på i år?
Marktillgång och kartor för MTBO och orientering, vart ska vi bedriva vår idrott när skogarna blir färre och cyklisterna motas från skogen och vägarna.

Vilken disciplin springer du helst? Natt, sprint, medel, långdistans? Varför? 
Natt, men det bästa är en snabb sprint i MTBO.

Favoritkontrollpunkt?
Punkthöjd

Styrelseledamot
Karin Gillberg (Centrum OK)

Vem är stockholmsorienterarnas nya styrelseledamot?
Jag är ledamot i StOF sedan 2022. Jag har tidigare deltagit i styrelsearbete i en mindre klubb i Småland, där jag bodde i många år.

Vilket/vilka områden ser du som viktigast att för styrelsen att fokusera på i år?
Det viktigaste arbetet i år tycker jag är att diskutera och arbeta med SOFT:s förslag till ny distriktsindelning.

Vilken disciplin springer du helst? Natt, sprint, medel, långdistans? Varför? 
Jag ”ärvde” orienteringen från min pappa och farbror, har alltså alltid letat kontroller ända sedan jag var liten. Genom åren har det tidvis varit långa uppehåll men skogen har alltid lockat mig tillbaka. Nuförtiden springer jag helst medeldistans.

Favoritkontrollpunkt?
Min favoritkontroll är en brant.

Övriga styrelseledamöter är:

Martina Sundberg, IFK Enskede
Göran Hellgren, OK Södertörn

För mera bilder och kontaktinformation, se: https://www.orientering.se/stockholm/stockholms-of/styrelse-kommitteer-funktionarer/

U23 i utvecklingsmiljön

I #4-2022 av StOF-nytt presenterades U23-begreppet för att ringa in den målgrupp inom vår utvecklingsmiljö som inbegriper de som vi identifierat är i störst behov ett uppgraderat stöd för sin utveckling.

”Tack vare SOFTs satsning på utveckling finns … bättre förutsättningar än på länge att kunna skapa en miljö för utveckling av orienterare i junior- och seniorålder. Här vill jag poängtera att vår satsning under namnet ’U23’ inbegriper alla juniorer och seniorer som har behov av ett sammanhang och ’23’ ska då inte betraktas som någon övre gräns för deltagande.” (StOF-nytt #4-2022)

Den gångna vintern har vi genomfört fyra utbildningsträffar riktade till såväl aktiva som ledare för målgruppen och vi har på detta vis tagit ett viktigt steg i att uppfylla det uttryckliga behovet av ett sammanhang som en utvecklingsmiljö i grunden bör utgöra. Vi har vid varje tillfälle lyckats samla omkring 40 deltagare där i princip samtliga utgjorts av aktiva löpare.

Programmet för 2022-2023

• 27 november – tema lång- och kortsiktig planering med Gustav Bergman i Ravinens klubbstuga
• 21 januari – tema mental hälsa och hållbart idrottande med xx i Järfälla Oks klubbstuga Granskog
• 19 februari – tema kost och hälsa med xx hos Haninge SOK i Rudan
• 11 mars – tema skadeförebyggande träning med Jonas Leandersson vid Bosön

Rapporter från U23-samlingarna

Ravinenstugan 27 november. Av Per Forsberg

Gustav Bergman inledde serien med ett inspirerande föredrag där han med sig själv som kontext förklarade pedagogiskt hur träning planläggs långsiktigt och hållbart samt hur man på årsbasis bör tänka för att också vara i form när man vill vara i form. Jag tror att alla närvarande fick med sig redskap att använda på sin nivå. Tack till OK Ravinen för förmiddagens snöiga teknikpass och närande lunch.

Granskog, Järfälla 21 januari. Av Felix Persson

En lördag vid Järfällas klubbstuga med olika långa långpass beroende på ambitionsnivå! Vi valde mellan olika långa banor och sprang i olika gäng. Mycket trevligt men blött. Ack så blött. Men vad gjorde det för sen blev det en varm dusch och Pizza! Mums. Mätta och glada fick vi besök av idrottspsykolog Sara Hammer som pratade om mental hälsa kopplat till idrotten, hur man kan bemöta det och framförallt vad man kan göra för att hjälpa andra och var man kan få hjälp. Viktigt ämne och bra att vi pratar om det. Jag glömde nästan nämna den mycket goda kakan (den som har för många namn), oj så smarrigt!

Rudan, Haninge 19 februari. Av Felix Persson

En söndag denna gång istället för en lördag, bra med variation och det jämnar ut sig med klubbarnas egna helg träningar. Som träning blev det motsatsen till långpass, även om det även idag gick att springa långt om man önskade! Nio stycken slingor som var ungefär en kilometer vardera, i skogspartiet på Haninge SOKs nya sprintkarta. Återigen möjlighet till variation för att möta allas ambitionsnivå. Vissa körde alla och lite till, då blev det ett långpass med många kontroller, medan andra så som jag själv endast körde två stycken. Dagen till ära fick vi gudomlig spaghetti med

Bosön 11 mars. Av Per Forsberg

Jonas Leandersson tog med åhörarna på en resa genom vad vi faktiskt vet idag om vad som kan förebygga skador. En viktig slutsats är att det förvisso är viktigt att inte träna över sin nivå och därmed slita på kroppen. Det blev på ett naturligt sätt lite som att säcken som öppnades av Gustav den 27 november nu knöts ihop av Jonas. Han konstaterade dock att det som verkligen har ett vetenskapligt samband är det mellan styrketräning och skademinimering. Deltagarna fick också med sig handfasta tips på hur funktionell styrka kan tränas i vardagen på en nivå som gör att det verkligen kan bli av. Träning om inte blir av är ju ganska meningslös. Tack till IFK Lidingö SOK för bra träning – liksom den 27 november återigen i rejält med snö!

Framåtblick

Det är utan tvekan så att U23-samlingarna kommit för att stanna. Under tävlingssäsong finns det dock så mycket annat som tar tid så målet är att återkomma i november. Vi hoppas till nästa år kunna nå fler ledare – åtminstone en per representerad klubb - för att också nå målet att öka klubbarnas individuella stöd till sina juniorer och seniorer genom ett kompetent tränarskap. Vägen mot det målet går dels genom utbildning men också genom att bryta kulturmönster inom sporten – att bara du själv är din egen tränare – och genom att få tränare och adept att börja kommunicera mer på djupet.

StOF Tävlingsplaneringsmöte 15 mars
Det har gått mer än 20 år sedan StOF:s klubbar angav den riktning som vi idag har för distriktets tävlingsverksamhet. Gäller den idag eller behöver vi tänka nytt för att möta framtidens behov? Här redovisas vad mötet diskuterade.

 I StOF-kansliets vardag återfinns såväl stora som små utmaningar. En av de mer komplexa nötterna att knäcka är att inför varje ny säsong, varje nytt tävlingsår, lyckas skapa ett tävlingsprogram med syftet att ge distriktets orienterare ett spännande, omväxlande och utmanande utbud. 

Vid det årliga  StOF-konventet i november brukar StOF presentera ett förslag till tävlingsprogram för säsongen om 2 år. I höstas var det inte möjligt att presentera något program för 2024, då det var allt för många osäkra parametrar i SOFT:s basprogram. I stället enades man på konventet att StOF skulle avvakta mer info från SOFT och att i stället kalla till en träff senare i vinter för att ihop med intresserade klubbledare ta fram ett program.  Den 15 mars var betänketiden slut och ett 10-tal arrangörsföreningarna samlades för att under StOF-kansliets ledning knyta ihop säcken. Även våra granndistrikt var inbjudna, men kunde inte närvara. Dock stödjer de StOF:s arbete och de har varit involverade och delgett StOF sina planer.

 Inför ett tävlingsår finns det många intressen som ska omhändertas och många inflytelser att beakta. Även om vi i Stockholm ser oss som världens största orienteringsdistrikt betyder det inte att det av och till bedrivs andra orienteringsaktiviteter som även vi måste ta hänsyn till. Sedan några år finns en väl fungerande samverkan med granndistrikten kring tävlingsplaneringen. Men den största utmaningen ligger i att finna en bra balans med det internationella programmet såväl som med SOFT:s basprogram. 25manna ligger fast cementerad på sin helg i början på oktober. Tiomila däremot är som bekant numera ett arrangemang som rör sig runt i riket men som 2024 återkommer till distriktet.

StOF:s ambition är att varje helg under de årstider vi kan bedriva större tävlingsverksamhet, kunna erbjuda en distriktstävling eller en nationell tävling. Samtidigt vill förbundet driva på för att få till fler stafetter i vår region (här har det under åren skett en minskning), fler nattävlingar men vi vill även bevaka att långdistansen inte faller i glömska hos arrangörer och löpare. Inte minst arrangörsperspektivet är här viktigt – distriktets tävlingsprogram ska även attrahera våra föreningar att åta sig arrangörskapet genom att omhänderta bra datum och tävlingsområden för Ungdomsserien, Mareld Stockholm By Night, U23-träningar, Ungdomsläger etc.

 Planeringen av tävlingsåret 2024 får nog betraktas som mer utmanande jämfört med ett normalår. Till att börja med ligger påskhelgen nästa år redan i slutet på mars och påsklovet ligger efter påsk, d v s i första veckan i april. Redan här väcks funderingar kring hur långt våren har kommit och hur snö- och vädret kan komma att påverka såväl val av tävlingsområde som arena – om tjälen har gått ur backen eller ej kan få en stor påverkan på val av trafiklösning osv.

 Som bekant återkommer äntligen Tiomila till sin hemmahamn och med ett tävlingsdatum satt till 4-5 maj skapas det fina förutsättningar för att under veckan före tävlingen erbjuda flera spännande tävlingar och olika former av träningspaket i ”Tiomilaliknande terräng”. Arbetsnamnet för veckan är ”Tiomilaveckan” och inleds med landslagsuttagningar och publiktävlingar i Sprint, följt av en dubbelhelg med en medel- och en långdistans. Därefter står ett Knockout-SM på tur, en långdistans den 1 maj samt ett rikt utbud av träningspaket. Kan bli en spännande vecka!

 Under augusti är det idag trångt i det internationella programmet. Finland och Åbo står som värd för Veteran-VM, efter en helg med SM i ultralångdistans för såväl hugad elit som veteraner följer ett EM i Ungern och näst sista helgen i samma månad avgörs USM i Sprint- och Långdistans samt Lång-SM. För oss i distriktet gäller det att här tänka till extra för att erbjuda de vill tävla på hemmaplan och som inte deltar i mästerskapscirkusen, bästa möjliga förutsättningar för fina sommartävlingar.

 Och hur gick det då på mötet? Blir det några tävlingar i distriktet under 2024? Jo, vi har nu ett nära nog färdigt program för nästa år. Det återstår lite finputsning i form av datumjusteringar, några föreningsbyten med mera. Det färdiga tävlingsprogrammet för 2024 kommer att presenteras på StOF:s hemsida i mitten på april. Vid mötet diskuterades även ett antal spörsmål som är kopplade till vårt tävlande, exempelvis frågan om servicenivåer vid våra tävlingar, hållbarhet och likvärdighet, hur vi ska undvika att bränna ut våra arrangörskrafter och hur vi kan arrangera smartare – hög kvalitét men till en lägre arbetsinsats. En presentation från mötet finns att beskåda på StOF:s hemsida.

 /Lasse Gerhardsson

Hittaut 2023 i Stockholm

Även under 2023 kommer det att erbjudas Hittaut i Stockholm. Bakom årets Hittaut-projekt står Centrum OK och Hellas Orientering och den som vill leta checkpoints ska sikta in sig på Vasastan, östra Kungsholmen, Södermalm samt Gärdet-Djurgården.

Hittaut 2023 är tänkt att lanseras i samband med Stockholms kulturnatt, lördag 22 april, och kommer att finnas tillgänglig fram till den sista december.

Se StOF:s hemsida för mer information om och inför Hittaut 2023 i Stockholm.

Lasse Gerhardsson

Arena Törnskogen

Attundas elitgrupp väckte idén om en tidig vårtävling i Törnskogen 2023. Hela området är kommunalt
naturreservat; större delen i Sollentuna, en mindre del i norr tillhör Upplands Väsby. Vår unge tävlingsledare tog kontakt med kommunerna, det gick bra i Sollentuna men Väsby svarade att det kostar 1300 kr per timme att handlägga, handläggningstiden är två månader och för övrigt är vår naturvårdansvarige tveksam till orienteringstävlingar i området.

Hur kan vi efter hundra år av orientering i Sverige försätta en ung tävlingsledare i den här situationen? Ett område avsatt för rekreation och rörligt friluftsliv i storstadens närhet ska användas för en aktivitet ordnad av en rörelse vars övergripande syfte är att genom lustfylld aktivitet bidra till samhällets friskvård. Myndigheten bemöter frågan med byråkratiska hinder och misstänksamhet.

Det är ett stort misslyckande för hela orienteringsrörelsen att detta inte är löst på en övergripande nivå och att det inte finns enkla – och självklart kostnadsfria – rutiner för hur en friskvårdsaktivitet i storstadens närhet med kanske 500- 700 deltagare ges tillåtelse, om det alls ska behövas.

Det blir omöjligt att nå målen om 150 000 medlemmar, 300 000 orienterare och världens bästa landslag om våra framtida ledare i sitt första möte med myndigheterna blir bemötta som ovan.

SOFT måste tona ner kompassriktning 2030 och ta tag i den uppgift som är helt avgörande för orienteringens framtid: tillgång till vår arena Skogen och se till att de som arbetar med våra arrangemang får det stöd de förtjänar. SOFT frågar i utredningen om distriktsindelning vilka uppgifter som kan skötas på en övergripande nivå. Det självklara svaret är att SOFT ska stötta distrikt, klubbar och ledare i frågan om tillgång till marken. Det är den enskilda fråga som idag utgör den största barriären för att få nya ledare att engagera sig i klubbverksamheten, vilket i sin tur är en förutsättning för att – till att börja med – behålla de orienterare vi har idag. De har gått med i en klubb för att arbeta med aktiviteter som skapar glädje, inte för att mötas av byråkrati, ilska och misstänksamhet. Här finns på riktigt ett uppifrånperspektiv att ta tag i genom att låta de nya anvisningarna få genomslag ner via länsstyrelser till kommuner. På samma sätt finns mycket att göra när det gäller rutiner för att underlätta kontakterna med privata markägare. Här har Stockholms OF på ett föredömligt sätt inlett dialogen med länsstyrelsen. Det måste få en fortsättning ner till kommunernas ansvariga på området.

Men, för att använda ett modeuttryck inom journalistiken: vi tar det från början.

SOU 1940:12

1937 tillsattes en utredning kopplad till reformen om en andra semestervecka. Det fanns en ambition att den skulle bidra till en friskare befolkning och en insikt om att det skulle öka belastningen på de storstadsnära skogarna. Det här var parallellt med att begreppet allemansrätt blev allmänt använt och det diskuteras i utredningen i vad mån den är tillämplig på storstadsnära friluftsliv.

Uppfattningen var att det fanns en gräns för vad en privat markägare skulle behöva tåla i form av tryck från storstaden och att konsekvensen av det blev att det behövdes inrättas friluftsreservat. Dess syfte skulle inte vara att tillgodose forskningen utan stadsbefolkningens behov av friskvård. Här lades grunden för tanken på reservat i stadens närhet som nu kan anses genomfört runt Stockholm.

I utredningen diskuterades i en bilaga allemansrättens historia. Förutom att den noterar att den sedvanerätt som vi hänvisar till knappast finns dokumenterad så konstateras att fritid definitivt inte kan kopplas till sedvanerätten eftersom den inte har en längre historia än kanske hundra år. Senare har rätten fått en starkare förankring genom att den skrevs in i regeringsformen 1994, men det är viktigt att känna till att rätten sannolikt vilar på lösan grund och att grundlagsändringar numera sker ganska lättvindigt där lagrådet tidvis bara är ett rundningsmärke. Den frågan kanske inte är den viktigaste när vi diskuterar tillgång till kommunal mark i reservat, men den påverkar vår självbild på ett sätt som ändå gör den relevant att lyfta.

Allemansrätten och OL

En artikel under avdelningen ”åsikt” i senaste numret av Orienteraren presenteras enligt följande av redaktionen: Respektera upphovsrätten och kontakta alltid klubben som äger kartan, uppmanar insändasskribenten, sedan någon tog sig friheten att träna på Kornbyberget och störde en pågående jakt. Den här kartan kan därför inte längre användas. Det är svårt att tolka på annat sätt än att redaktionen (SOFT?) ger författaren stöd för åsikten.

I artikeln kan man bl.a. läsa: Så går det när man tror sig ha rätt att träna på en karta bara för att man råkar ha den i sin hand. Vän av ordning kanske hänvisar till allemansrätten, men det är allas skyldighet att kontakta klubben som äger upphovsrätten.

Självklart ska den som ger sig ut i skogen, vare sig man tränar orientering eller plockar bär, respektera jakt. Det är inte det intressanta här. Det är att det verkar vara både klubbens och SOFT:s uppfattning att det förvisso finns en grundlagsskyddad rätt att vistas i skogen, men om det sker med en orienteringskarta i handen tar rätten till kartan över grundlagen.

Antingen har skribenten fel och då bör SOFT i ett kommande nummer tydligt deklarera att detta är skribentens personliga uppfattning som SOFT inte delar eller så behöver uppfattningen att orientering bedrivs på allemansrättslig grund tonas ner. Mycket talar för det senare, i annat fall blir slutsatserna i artikeln häpnadsväckande.

Av de nya anvisningarna framgår att orienteringsarrangemang kan anordnas med stöd av allemansrätten, så långt känns det rätt. Att orientering som idrott kan utövas med stöd av allemansrätten är mera tveksamt, vore det så skulle vi inte mötas av alla hinder på vägen. Kanske är det begreppet arena som är det centrala och som kan förklara det motsägelsefulla i artikeln och i den upplevda vardagen – och att skribenten och SOFT trots allt gör en korrekt tolkning?

(Till begreppet arena Skogen kan sen kopplas andra viktiga frågor som kommunala bidrag m.m., men det är inte ämnet för denna text).

En innebandyklubb har en given rätt att utnyttja idrottshallar avsedda för ändamålet. Det betyder inte att de kan klampa in när som helst och spela innebandy. En annan verksamhet kan ha hyrt (jämför ridning pågår), den kan pågå städning (jämför jakt) eller renovering (jämför hygge). Om vi istället för att trycka så hårt på allemansrätten i vår kommunikation både inåt och utåt konsekvent börjar använda arenabegreppet blir det lättare för alla parter att förstå (orienterings-)idrottens krav på kommunen, önskemål gentemot markägare och det egna ansvaret. Det förhållningssätt till allemansrätt kontra karta som beskrevs i inledningen på detta avsnitt är obegripligt. Ser vi nyttjandet av skogen som nyttjandet av en idrottsanläggning blir det enklare att förstå att det kan finnas begränsningar.

(Ta för övrigt tillbaka det utmärkta begreppet TC (tävlingscentrum) för platsen där vi har vi har service och parkering. Låt orden behålla sin betydelse.)

På StOF:s senaste markkonferens informerades vi om FSC- PEFC-certifiering som pågår och som innebär att markägaren förbinder sig att ha en positiv inställning till lokala idrottsevenemang och att välkomna människor ut i naturen på det ansvarsfulla sätt som allemansrätten beskriver. Det finns ingen motsättning mot det arbetet i att fokusera mer på arena och mindre på allemansrätten. Certifierade arenor skapar en bra plattform för framtida överenskommelser hur arenan får nyttjas.

Hur ska det här synsättet på förhållningssättet till orientering och allemansrätten hanteras när automatgenererade kartor skapas för områden där vi aldrig släppts in av olika skäl, eller när det gäller de 150 000 orienterarna i STOF:s mål som inte är medlemmar i någon klubb? Det tål att fundera på – och det är just sådana frågeställningar som är förbundets uppgift att arbeta med. Om vi begränsar oss till medlemmarna i en orienteringsklubb kan en lösning vara något som liknar golfens ”gröna kort”, vi kräver en viss grundkunskap för att få delta i vår verksamhet. Att kunna visa att alla har den grundutbildningen skulle också kunna stärka vår ställning i förhållande till myndigheter, markägare och jägare.

Törnskogen i kommunens planering

I arbetet med kommunens översiktsplan 1988 togs en målsättning fram för kommunens tre stora grönområden: Rösjöskogen – fritidsområdet (anläggningar, elljusspår); Järvafältet – kulturlandskapet (levande jord och skogsbruk med mål att stärka biologisk mångfald); Törnskogen – vildmarken.

Törnskogens vildmarkskaraktär var särskilt påtaglig i den norra delen. Kanske har det tagits bränsle här, men stora delar är för mager för att bedriva skogsbruk. Stigarna, förutom en gammal sträckning för ett skidspår, gick mellan gårdarna och var skapade för nytta och inte rekreation. Här gick det verkligen att gå vilse. Orientering hade bedrivits regelbundet, i alla fall sen den första 25 000-delen kom i slutet av 60-talet. Tävlingar, tisdags- och torsdagsträningar år ut och år in. Mina ögon är naturligtvis inte opartiska, men spår av 60 års orientering borde synas även för ett partiskt öga om de var bestående.

Aldrig långt till naturen

Rapporten 2003:20 från länsstyrelsen i Stockholm var en följd av ett regeringsuppdrag att öka skyddet av den tätortsnära naturen. Även om det gått 63 år sen fritidsutredningen kan man säga att det är en uppföljning. Syftet när det gäller friluftsliv är detsamma, naturvård har tillkommit, den aspekten var i sin linda på 40-talet.

I princip all obebyggd mark inom 20 km från city som inte var planlagd eller utgjordes av golfbanor eller annan ianspråktagen mark föreslogs som reservat; 20 nya statliga och 50 nya kommunala. Här återfinns som nummer 56 och 69 ovan de två reservaten i Törnskogen. De bildades också, först i Sollentuna (69) och senare i Upplands Väsby (56).

I regeringen uppdrag var friskvård en mycket viktig del även om naturligtvis natur- och kulturvärden lyftes fram. Ur rapporten: Människan har under miljontals år utvecklats i samspel med naturen. Många undersökningar visar att kontakt med naturområden gör att vi drabbas av färre fysiska och psykiska besvär, stressen minskar, koncentrationsförmågan ökar och sjukdomar läker snabbare. Undersökningar visar även att barn som vistas mycket ute i naturen utvecklas motoriskt snabbare och är friskare än barn som mest vistas inomhus. Människors behov av naturkontakt kan nog vara särskilt stort i en storstadsregion där levnadstempot är högt. En skogspromenad är ett bra sätt att få återhämtning och är dessutom gratis.

Fysisk inaktivitet är idag en av de största riskfaktorerna för ohälsa och tidig död. Friluftsliv är en av de viktigaste formerna för fysisk aktivitet och forskningen visar att närmiljön har en avgörande betydelse för om man är fysiskt aktiv, vistas ute och bedriver friluftsliv. Närheten till grönområden och natur kan därmed sägas vara direkt positivt för hälsan.

Mot den bakgrunden borde vi aldrig hamna i den situation som vår unge tävlingsledare fick uppleva. Här har inte orienteringsrörelsen på central nivå gjort sitt jobb.

Arena Törnskogen förändrades som naturreservat

Kommunens mål i översiktsplanen 1988 var att bevara vildmarkskänslan, stiglöst land hörde dit. När reservatet bildats anlade Naturskyddsföreningen en ”vildmarksstig”, markerad med små stenrösen. Senare har kommunen anlagt en parkeringsplats i den norra, tidigare lite svårtillgängliga delen; ett vindskydd med eldstad intill denna och ytterligare ett inne i området. Ett flertal vandringsleder har också markerats. På kartan nedan är röda (huvudsakligen vägar mellan gårdar) och blå (skidspår) de stigar som fanns när översiktplanearbetet pågick på 80-talet. De gula har bildats efter att reservatet tillkom och tillgängligheten förbättrades.

Ur friskvårdssynpunkt är detta naturligtvis positivt och i ett område relativt nära storstaden och mot bakgrund av det övergripande syftet med friskvård absolut en rimlig avvägning mellan olika intressen. Det orimliga kommer när vår unge tävlingsledare ska försvara ”ingreppet” som en orienteringstävling kan innebära. Notera att ovan beskrivna förändring med vandringsleder, vindskydd och parkeringsplatser är gjort helt utan någon konsekvensbeskrivning av hur det kan påverka Törnskogens naturreservat.

Påverkan

Då är vi inne på påverkan. Hur förändras ett område på kort och lång sikt av ett orienteringsarrangemang? Det har mig veterligen gjorts studier av påverkan, inte minst på vilt, men även på växtlivet. Det finns sannolikt mycket samlad kunskap inom orienteringsrörelsen. Men. Det finns i boken banläggning bara ett kort avsnitt på ca sex sidor där hänsyn till vilt och växtliv diskuteras. Visserligen konstateras att påverkan på växtliv är liten och kanske tycker SOFT att det räcker som stöd till klubbarnas arbete gentemot myndigheter och markägare?

Så är inte fallet kan vi som befinner oss i verkligheten berätta. Det borde finnas ett stöd som var minst lika tjockt som banläggarboken där påverkan på olika typer av mark beskrivs, liksom hur olika djur påverkas vid skilda årstider. Vi borde framstå som kunniga när vi möter de som äger eller ansvarar för marken, inte behöva lomma från möten svarslösa. Det är inte rimligt att förvänta sig att tävlingsledare ska ha biologisk examen. Det är dessutom mer komplext än att bara beskriva olika biotoper och dess känslighet.

Ett exempel på det senare. Jag vandrade förra sommaren söder om Vålådalen upp mot Blanktjärnarna som fått mycket uppmärksamhet och slitaget blivit så stort att länsstyrelsen tvingats införa tillträdesförbud utanför vandringsleden. På vägen mötte jag en man från länsstyrelsen som arbetade med slåtter för att hålla gamla slåttermarker öppna. Vi kom så småningom in på orientering och han berättade att länsstyrelsen sagt nej till tävlingar söder om Vålådalen i ett fantastiskt fint område. Problemet var inte orienterarna i sig, deras påverkan skulle försvinna. Däremot kunde de stråk som bildades om tävling bedrevs kontinuerligt skapa nya stigar och leda in det rörliga friluftslivet till områden där marken inte tålde deras mer omfattande slitage. Han såg framför sig att en tävling var femte år kanske var OK, men inte oftare. Så kanske vi ibland får tänka: en pärla vars lockelse inte blir mindre av att vara lite svåråtkomlig.

Det intressanta med ovanstående berättelse är dock jämförelsen med Törnskogen. Jag tror nämligen tjänstemannen i Jämtland var betydligt närmare sanningen om påverkan än tjänstemannen i Upplands Väsby, men hur ska vår unge tävlingsledare klara den argumentationen? Den borde varit avklarad en gång för alla när reservatet bildades. Oron i Väsby var hur hällmarkerna kommer att påverkas av löpare. 

Tar vi först frågan om biologisk mångfald så har jag rådfrågat en på området mycket kunnig biolog. Eftersom han jobbar i Västerbotten log han först road eftersom renarna äter upp dessa godsaker, men konstaterade sen att marktäckande renlav snarast är ett problem för mångfalden. Svampars utbredning t.ex. hindras av lavarna. Återväxten sker dessutom relativt snabbt, hur skulle renen annars överleva? Så lite slitage ansåg han ur den här aspekten vara av godo.

Nu är kanske inte den biologiska mångfalden huvudskälet till rädsla här utan det är upplevelsevärdet av framförallt fönsterlaven. Här har jag inte tillgång till några studier, bara den erfarenhet jag tidigare redogjorde för, att om orienterare slet mycket på det växttäcket borde över 60 års aktiviteter ha lämnat synliga spår. Jag tror den jämtländska uppfattningen ligger betydligt närmare sanningen, det är nya stigar som skapar en tillgänglighet som leder till mer permanent slitage. En barnfamiljs fikarast är sannolikt betydligt värre. Så här skriver länsstyrelsen på sin hemsida om Törnskogen: På höjderna i Norra Törnskogen finns många naturligt fina rastplatser mitt på en öppen häll bland glest solbelyst hällmarkstallskog.

Återigen. Det här borde vara utrett. Att klubben ska betala 8000- 10000 kr för att kanske få ett nej på ovanstående grunder är helt orimligt. Vad är värst, alla dessa fikaraster, eller vår orientering?

Nu är det lätt att säga att det här var ju olyckligt och så här ska det inte gå till, men det löser sig säkert om ni inleder en bra dialog med Väsby. Jo, det är alldeles sant. Vi kommer att lösa det på sikt. Poängen är att det här är inte ett enskilt fall, så här ser tävlingsledarens vardag ut – och det blir bara värre. Därmed blir det också allt svårare att hitta någon som tar på sig uppgiften. I det aktuella fallet valde våra ungdomar att lägga om banorna, så jobbigt upplevs det att stångas med myndigheter och markägare.

Om inte ledningen för svensk orientering tar detta på allvar och prioriterar stödet till klubbarna på det här området då kommer inte sporten att växa, ledarna kommer inte att orka och de som ska bilda världens bästa landslag kommer inte att få den start som krävs för att en gång komma dit.

Jag vill i sammanhanget vara tydlig med att det inte kan vara den enskilda tjänstemannens ansvar att ha kunskap om varje idrotts påverkan på olika naturtyper. Påverkan av sådan här vanligt förekommande biotoper i frekvent utnyttjade områden för orientering måste vara dokumenterade och förankrade via naturvårdsverk och länsstyrelse. Förutsättningarna för arrangemang på Arena Törnskogen borde varit utredda och förankrade långt före tävlingsledarens kontakt.

Slutsats

Ett utomordentligt arbete har gjorts tillsammans med Naturvårdsverket med de nya anvisningarna, arbetet med certifiering är viktig, men SOFT måste utveckla volym kring frågan. Det krävs omfattande stöd ut till klubbarna och till de som där arbetar med arrangemangen. Det krävs att nuvarande upparbetade kanaler mellan SOFT-OF-länsstyrelser- kommuner-klubbar utnyttjas i det arbetet. Att bryta dessa band med en ny organisation innebär en tidsförlust som kan vara förödande. De ideellt arbetande lederna i Sverige är i akut behov av stöd i markfrågan, inte minst mot bakgrund av nya anvisningar som ingen har en aning om konsekvenserna av, hit borde lejonparten av förbundets resurser styras de närmaste åren.

I det arbetet vore det intressant att utveckla tankarna kring Arena Skogen. Att mycket hårdare trycka på behovet av tillgång till en arena för vår idrott och skapa fastare, långsiktigt hållbara villkor för hur tillgången ska säkras utan att för varje arrangemang behöva börja på noll. Innebandyklubben hämtar nyckeln på fritidskontoret, eller så ringer de bara på och vaktmästaren öppnar. Tänk om de skulle behöva börja från början varje gång och motivera varför de finns till? Så upplever många orienteringsledare sin vardag.

Orienteringsrörelsen behöver också förbereda sig för en framtid där tolkningen av allemansrätten ser annorlunda ut än idag; där uppfattningen kring ägande ensas i Europa, inte det enda område i så fall där svensk rättspraxis fått anpassas. Arbetet kring utveckling av Arena Skogen, certifiering m.m. kan ligga väl i linje med det och vara en väg att långsiktigt säkra tillgången till vår idrottsplats. 

Anders Hallmén

Tullinge SK uppfann sitt eget: en ny klubblokal av en gammal förskola kan bli riktigt bra

Vi fortsätter vår serie om olika klubbstugor runt om i distriktet. Denna gång handlar det om Tullinge SKs stuga i Brantbrink: där en av Stockholm största orienteringsklubbar genomförde ett stort nybyggnadsprojekt som färdigställdes 2010. Redaktionens utsända har pratat med dåvarande projektledaren (och tillika nuvarande ordförande i StOF-styrelsen) Lennart Hävren, som berättar om projektet.

Klubben hyr sin anläggning från Botkyrka kommun, i ett område nära flera andra idrottsanläggningar i utkanten av Tullinge. Därför var man tvungna att vända sig till kommunen med planerna för upprustning – något som ofta kan vara både svårt och långdraget. Men efter mycket om och men, och både uppfinningsrikedom och mycket egna insatser, blev det trots allt en ny stuga för några år sedan.

Lennart: ”Behovet av en ny klubbstuga hade varit aktuellt länge, och klubbens verksamhet växte så det knakade. Alla som har haft soppakvällarna i den gamla stugan minns trängseln och diskandet för 100-150 personer i ett kök liknande en mindre sommarstugas. Dessutom var den gamla stugan (som låg närmare grusgropen) ett provisorium då stugan innan dess brann ned. Och varmvatten var en förhoppning när man skulle duscha efter träningen!”

2006 tog klubben beslut om att börja driva frågan om ny stuga mot kommunen, och de tillsatte en projektgrupp, med Lennart i spetsen. Vid det första formella mötet med kommunen fick klubben igenom en första projektplan för att utreda behov och möjligheter, samt ta fram mer detaljer för finansiering och underlag för en ny stuga. Till detta inledande arbete fick klubben 25 000kr.

Lennart: ”Frågan om alternativa platser för den nya stugan hängde ihop dels med utbyggnaden av Riksten Friluftsstad och det planerade vägprojektet Förbifart Flemingsberg som skulle gå rakt igenom skogen vid Hamra Grustag, grusgropen och ner mot Riksten, samt dels med en utveckling av Brantbrink-området. I samband med detta tecknades även ett samarbetsavtal med Rikstens Friluftsstad om dels sponsring av vårt cykellopp Lida Loop och att mark skulle upplåtas om lokaliseringen skulle ske vid flygfältet.”

Processen gick trögt

”Andra föreningar framförde givetvis sina behov till kommunen också, så frågan växte därmed. Den 28 april 2008 skrev vi ett ”ilsket” mail till kommunen om att takten måste öka. Vi hade även diskuterat om vi skulle hyresfinansiera klubbstugan eller helt köpa den för klubben. Vid ett eventuellt köp krävde banken dock en kommunal borgen. Är det bättre att ta upp lån på flera miljoner eller bara hyra? En skuld på flera miljoner kan givetvis i balansräkning kvittas mot ett värde men frågan är hur ett sådant värde kan realiseras och hur klubben långsiktigt kan belastas med ett stort lån under en lång period. Lösningen blev ett rent hyresavtal med fördelning av underhållet mellan kommun och TSK. ”

Takten ökades när vi visat upp verksamheten

”I denna veva bjöds Botkyrka Kultur- och Fritidsnämnd in till klubbstugan på en föredragning om klubbens verksamhet och våra planer. Takten ökades och helt plötsligt dök ett konkret förslag på lösning upp: Älvans förskola vid Malmsjöskolan i Vårsta skulle läggas ner och förslaget innebar helt enkelt att flytta den till Brantbrink, som då blev lokaliseringsalternativet.  Vi inventerade stugan och bedömde att det skulle fungera. Planerna konkretiserades därmed och ett fördjupat arbete kring lösningar i klubbstugan vidtog och projektet drog i gång rent fysiskt ca maj 2009.”

En organisation utvecklades och såg ut så här:  TSK-styrelsen och projektledningen i TSK, som i sin tur kommunicerade med projektledare på kommunen. Inom klubben tillsattes även arbetsgrupper med klubbmedlemmar som ansvarade för finansiering, stöd till projektledning, samt arbetsgrupp/referensgrupp. 

Klubben fick en stuga, men vi fick fylla den själva

”Ett 10 årigt hyresavtal upprättades juni 2010. Tyvärr gick själva byggprocessen inte riktigt som tänkt men till slut stod stugan färdig enligt det vi hade kommit överens med kommunen om. Färdigställande i form av målning och åtgärdande av vissa brister fick vi göra själva. Då såg vi den kraft som finns i klubben! När alla medlemmar bidrog så smällde det bara till och helt plötsligt kunde vi inviga stugan i slutet av 2010.

Den nya stugan blev ett riktigt lyft. Vi fick fina omklädningsrum stora samkvämsutrymmen och ett rejält kök. Våra tisdagsträningar börjar med träning och sen ska soppa kokas (pulversoppa duger inte) till uppåt 150 personer. Trots storleken på stugan kan det när det är som mest medlemmar upplevas som trångt fortfarande. Men det är riktigt roligt när det är så många i alla åldrar. Stugan hyrs ju också ut, vilket bidrar till att finansiera hyra och drift.”

Fakta om stugan:

• Ca 70 sittplatser i storstugan
• Omklädningsrum (2st), inkl. dusch
• Kök med bla. 2 diskmaskiner och 2 spisar
• 2 mötesrum
• TV-rum med soffa
• Stor entré

Budkavle eller stafett?

Fick häromdagen ett brev från tidigare överledaren för Tiomila, Erik Bjursäter 99 år, som är orolig över att många inte känner till varför Tiomila är en budkavle.

Varför envisas 10MILA-arrangörer att använda begreppet budkavle i stället för stafett?  Vi 10MILA-arrangörer funderar å andra sidan över varför man inom orienteringsrörelsen fastnat för begreppet stafett!

Det bör vara väl känt av alla att man sedan det första 10MILA i maj 1945, har genomfört växling mellan två sträckor genom att överlämna ett budskap från en löpare till en annan. Således en urgammal metod för att förflytta ett budskap eller meddelande från en punkt till en annan.

På nätet kan man läsa följande intressanta förklaring till begreppet budkavle:

budkavle (fornsvenska buþkafle, till kafle, i sin tur av ett germanskt ord med betydelsen 'runt trästycke'), trästycke eller "klubba" som förr användes för att sända meddelanden.[1]

I sammanhanget kan man även studera följande intressanta ursprung för ett uttryck som används flitigt i alla orienteringssammanhang:

klubb (eng., av club 'klubba', 'grov påk'; betydelseförändringen är oklar, kanske har medlemmarna i en klubb kallats till sammankomst med en budkavle, en klubba), sammanslutning antingen för enbart sällskaplig samvaro eller för det gemensamma odlandet av t.ex. en viss sorts idrott, en politisk idé eller ett visst yrke.[2]

I 10MILA:s ungdom genomfördes växlingen med en budkavle i form av en ihålig träbit, dock inte en ”grov påk”, innehållandes ett kärnfult budskap. Därefter följde en längre period då löparna genomförde växlingen med en avlång träplatta med budskapet påtryckt. På senare år sker som bekant växling med kartan och på den återfinns budskapet. Alltså, vi håller fast vid en drygt 65-årig tradition med urgamla rötter!

Det första budskapet från 10MILA 1945 författades av Hilding Kjellman, landshövding i Uppsala län. Under senare år har 10MILA:s tävlingskontrollant, Fred Strömsten, nyttjats flitigt för budskapsförfattande.

Från starten på Ungdomskavlen, genom Damkavlen till målgång för 10MILA-kavlen, medför löparen ett budskap tryckt på tävlingskartan, med andra ord - budkavlen.

10MILA är och förblir således en budkavle!

/ Per-Arne Forsberg, Föreningen Tiomilabudkavlen

^[1] www.ne.se/budkavle/137687

^[2] www.ne.se/klubb?i_h_word=budkavle

Orienteering USA Nationals 2023

En utblick i orienteringsvärlden (och inblick i dejting världen)

Lördag 12 november 2023, Platsen är Los Angeles, Kalifornien och Amerikanska Mästerskapen i orientering.

Efter två stycken andraplatser var jag trots allt nöjd med prestationen och extra nöjd med upplevelsen trots en förutfattad mening om att denna del av världen inte kan ha bra orientering med hänsyn till dess terräng och många varningsskyltar för rattlesnakes, mountain lions och coyotes.

Det hela började dock redan med en dejtingresa till Ann i augusti 2022 efter att vi råkat på varandra i juni månad i Stockholm.  Ann och jag har vuxit upp i samma område och hon har därefter bott i Los Angeles sen slutet av 1980-talet. Vi fattade tycke och jag som nyfiken tog beslutet att åka och hälsa på för att se om det fanns potential för en relation. Väl hemkommen efter 14 dagars besök var det klart att vi testar trots avståndet och det dåliga samvetet för resor. Men kärlek får kosta lite.

Resa nr 2 gick av stapeln i november och då hade jag hunnit introducera Ann till orientering och dess underbara värld vilket hon glatt accepterat vilket även inkluderade länkar till orientering i USA. Ann meddelade glatt att under det planerade besöket skulle det bli amerikanska mästerskap i sprint, medeldistans och långdistans i Los Angeles-trakten. Redan under planeringen var vi tvungna att skippa långdistansen då marginalen för att hinna med flyget hem var näst intill obefintlig. Men vi anmälde oss till sprint och medeldistans.

Fredag 11 november, sprint vid Pierce College i Los Angeles

Släppte av Ann vid jobbet på Universal Studios och tog mig med bil på de gigantiska motorvägarna till Woodland Hills-området i västra Los Angeles. Var där i god tid och konstaterade att jag var först. Väldigt först… Strax efter började de första funktionärerna droppa in och montera arenan. Hamnade dock i sällskap med flera trevliga orienterare från USA och några svenskar som hittat dit från olika delar av USA och Sverige. Tävlingen var mästerskap för alla klasser och icke amerikaner fick delta i ordinarie klass men inte få medaljer eller räknas i mästerskapen.

Loppet gick bra sånär som missen på banläggarens ”luring” på kontroll 10 vilken nästan alla missade som inte kollade definitionen innan, inklusive jag själv. Även kontroll 1 var lite lurig men gick bra. Kartan relativt bra förutom att den grå gången mellan kontroll 2-3 inte existerade. Då Ann var tvungen att jobba så väntade premiären dagen efter på medeldistansen. Se Livelox-länkar nedan

Lördag 12 november, medeldistans i Vasquez Rocks

Lördag 12 november var det tävling i Vasquez Rocks, även känt som inspelningsplats för Star Wars filmer med spektakulära stenformationer. Ann gjorde premiär som orienterare och fick börja med öppen gul medan jag tävlade i H55 som kallades för grön bana. Innan start gick vi igenom hur start och stämpling funkar och njöt av solen och trevligt sällskap. Jag blev även övertygad om att ormarna sover och att man bör inte sticka ner handen i håligheter. Se Livelox-länkar nedan

Totalt blev det en trevlig upplevelse för både mig och Ann som endast var besviken på att banan inte var längre då hon ville springa mer. Personligen nöjd med endast vissa tveksamheter hur man skulle tolka kartan på några ställen. Onekligen en upplevelse rikare.

Nästa utmaning för Ann blir O-ringen i Åre men det är ett annat kapitel.

/Göran Hellgren

Orienteering USA Nationals: Sprint
Orienteering USA Nationals: Middle

Artiklar ur brittiska CompassSport. Publicerat med benäget tillstånd
9^th SIC 2023
by Anthony Covey-Crump SLOW

After a 2-year hiatus due to the pandemic, the 9^th Stockholm Indoor Cup 2023 took place successfully during the 4^th – 5^th February. In a change from previous iterations of SIC, both days were in the same place. The Saturday race was in Nacka Gymnasium Sixth Form College. The Sunday race used the same area again, with the addition of the adjoining Eklidens Skola. In case that you are thinking that this might have made the Sunday race rather a lot easier, I should highlight that there was a significant quantity of "tape" used to created artificial barriers and "one way" sections throughout the area, and these mysteriously moved overnight between the Saturday race and the Sunday race to create a new "maze". The Sunday race was just as difficult as the Saturday race, and still a great orienteering challenge. Certainly there were still a lot of big mistakes being made on the Sunday with some people not managing to finish their courses at all on both days. It must be a great deal easier just to map and liaise with one location rather than 2. The maps were all perfect with every desk and object mapped in the correct location and it must be quite a bit of work to set up the School for the race.

The planning on both days was excellent. Some of the legs will have tortuous routes involving multiple level changes, but they are always careful to include a lot of easy, mid-easy and moderate legs as well. This is actually what puts a lot of pressure on you, as if you find a very elaborate and circuitous route between two controls, there is always a nagging doubt that you have missed some sneaky quicker option using a couple of innocuous staircases, and that you will spend 6 minutes running around and later find on the splits that a lot of people only
took a minute. But if you spend more time looking at the map, no easier route might appear and you end up forgetting the tortuous route that you found and lose time. I seemed to start off quite well during the
Saturday race, but later on was struggling from quite a lot of brain freeze where I was struggling to remember routes that I had traversed before - not a problem I would suffer from at all in a normal orienteering course.

Both days had 4 "one-way" sections in the map (in different places), and these were very successful in throwing you off track in knowing where to go as the route from B to A could be very different from the route from A to B.
In the Sunday race, there was a "potholing" section, in which you had to clamber through a fairly small gap in the wall onto ones knees in a very dirty and low underground section. Whereas most cellars I have come across in the U.K. have flat floors, the floor was actually rocky bedrock terrain which looked like Swedish rocks that you might come across in the forest. I am sure when I was in my teenage years I would have found this section great fun, but I am not too flexible nowadays and I was grimacing bent double clambering through this section.

There is a growing number of these Indoor races in different places across Sweden on different days/weekends mainly during the winter months. I haven't tried any of the other ones yet, so I am not sure how they compare, but they were all inspired by SIC and SIC continues to break attendance records (nearly 2000 runners on Day 1) and continues to be the World’s Largest Indoor-O event. It is very much becoming “an O event to do before you die”.

Indoor O-skills
by Sue Crickmore SO

As orienteers we all have a different combination of skills, which often means that we are best suited to a particular style of event. As a W60 who has always loved maps and puzzles but who is not exactly built for speed; in indoor orienteering I seem to have found my perfect match. For some reason I’m able to maintain a level of focus and concentration, which I never can at a forest event, although I do still enjoy a good event in the woods. Finishing 7/164 in a W40+ class in a forest in Sweden would be totally unachievable, but this is what I managed indoors in Stockholm 2023. Below I have attempted to analyse possible reasons for this success.

Skills

1. Solving puzzles and visualising in 3D. Good routes may well go up and down several floors, so I look for the links on other floors or wiggling through rooms.
2. Building up routes and links, I usually manage to retain a picture of the different routes I have taken; re-using a route that I have done before may well be quicker than looking for and executing a new shorter one.
3. Remembering the route I have planned. I will be found running along corridors giving myself directions out loud. Other people take a pen.
4. Fitness; well down the list, but If I know where I am going, I run at my own pace, including the many flights of stairs. I know that many better runners will be standing still.
5. Resilience; you are not going to spot the best route each time, you will get confused, you will go round in a circle, you will end up the wrong side of a barrier or one-way section. I try not to get frustrated; just pause and reset.

Tactics

1. I spend some time beforehand reminding myself of what the arrows on the stairs mean.
2. I use an old map to plan some routes.
3. During the event I work backwards and figure out how I can approach the next control.
4. I also work forwards; how can I get out of the section that I am in?
5. Hopefully join 3 and 4 together
6. If there is a convenient table or desk to put the map on when I am trying to plan a route, I use it.
7. If I can’t see a route; move somewhere else and have a fresh look. Especially if they are playing Benny Hill or baby shark music.
8. Enjoy it.

Comments from Day 1 Planner David Hector, Stockholms Inomhusorienterare

After two covid-cancelled years (with 2022 being cancelled just weeks before the event), we were all very eager and excited about finally being able to hold the competition in the Nacka area of Stockholm. This had been the plan for both 2021 and then 2022, so we had a bit of a head start in the planning there. Nevertheless, it was with a mix of excitement, joy and fear that we realised that 1800 competitors were entered, with 100 competitors from other countries joining and over 500 more travelling several hours - just for our race!

As one of the course setters, I love planning the challenges which you will meet during the race. I tried to plan so that there would be several ways of solving the puzzle of each leg, preferably one route being just slightly better. And variation, so you can’t re-use your “solution” on every leg. Or at least on the difficult courses - we offer easier courses as well!

I think (hope) we did a fairly good job with the courses. Maybe the veteran courses were a bit too long, but all in all a good competition. But for me, SIC is more than just the challenging three-dimensional labyrinth. SIC is about the experience and the atmosphere. The annoying music (who doesn’t hate Baby Shark on repeat?), the extraordinary control points (anyone who noticed the room full of plastic balls?), the special effects (anyone up for a disco in the basement?). The frustration, the laughs and the feeling of joy when you finally figure it out. SIC is much more than just orienteering (if Indoor-O even can be called orienteering at all?! But it is a lot of fun!).

I would like to extend a huge thank you to all our overseas competitors and especially those from the UK. Actually, the UK is the second largest country in terms of competitors at SIC. Beat that Finland! We will be back in 2024 and look forward to welcoming you all then!

Planning for the 10^th Anniversary SIC has already begun. 3^rd – 4^th February are the dates they are working on. It is unclear at the time of writing if the arena will be the same both days as this year.

www.stockholmindoorcup.se and www.facebook.com/StockholmIndoorCup

Prenumerera på CompassSport

O-Ringen i Stockholm 1975
text

Klicka på bilderna för bättre läsbarhet

Inbjudan till Luffarligan den 29 mars
Länkar i texten: Akalla by | Husbybadet