Innehåll

1	Ledare: En kanslichefs betraktelser
2	Cecilia Westström ny kanslichef i Stockholms OF
3	O-ringen 2027
4	Inbjudan - Markkonferens #3
5	Waxholms OK jobbar hållbart
6	Stockholms OF 70 år
7	StOF 70 år i bilder
8	Stockholm by Night återuppstår
9	StOFs ungdomsprogram 2024
10	DM-tävlingar med VM-status
11	Lång och medel-DM – ställa in eller åka buss?
12	Stafett-DM för döva
13	Ungdomspriserna 2023
14	Utvecklingsläger Violett i Västervik och USM i Blekinge, 2023
15	Daladubbeln – många stockholmare i topp
16	25-manna. Tre klubbar mönstrade fem lag
17	En OL-sommar utomlands
18	Bulletin 2 - 10-mila 2024

Ledare

En kanslichefs betraktelser

Nu har jag suttit 1,5 månad som kanslichef på StOF och det är läge att för några reflektioner. Precis som det brukar vara på ett nytt jobb så är det en del som förvånar och mycket som visar sig mer komplext än man trodde. 

Mitt liv som orienterare och orienteringsförälder har i många år inneburit att helgerna vigs åt tävlingar, både inom Stockholm och i andra distrikt. Med glasögonen från StOF blir det än tydligare hur mycket arbete som läggs ner för att planera för att vi Stockholms-orienterare ska kunna leva orienteringslivet i princip hela året. Mina kanslikompisar Lasse och Pelle planerar just nu som bäst för nästa års tävlingar och läger och det är ett intrikat pussel som ska läggas. 

Jag har hört många säga att orienteringen minskar, men när jag tittar på tävlingsstatistiken från Svensk Orientering så är det ett mer positivt budskap. Antal anmälda till tävlingar i Stockholms Orienteringsförbund under årets första sju månader har ökat med 11 procent jämfört med samma period 2022 – mycket glädjande. Vi får hoppas att trenden håller i sig. 

Vädergudarna har varit välvilliga till oss orienterare under sensommar och höst. För egen del minns jag särskilt växlingsfållan på 25manna, där jag stod i härlig oktobersol och spanade ut över sjön Getaren – en underbar dag! Att vi i Sumpan spände bågen lite extra och anmälde fem lag (vårt femtelag fick hjälp av Mälarö – tack!) gjorde också sitt till. 

Vintermånaderna är det normalt lite lägre aktivitet på tävlingsfronten och i stället ges utrymme att utbilda sig, träffas och diskutera och planera för nästa säsong. Lördagen den 11 november är det StOF-konvent och då är alla klubbar inbjudna för att diskutera hur vi ska behålla våra orienterande ungdomar i sporten, vår långsiktiga tävlingsplanering, hur vår kommunikation ska fungera inom StOF samt hur vi ska förverkliga Kompassriktning 2030. Anmäl dig senast den 5 nov på

Eventor - Aktivitet: StOF-konventet 2023 (orientering.se)

Jag avslutar med en uppmaning att knäppa på sig pannlampan och ge sig ut på distriktets alla nattävlingar. Vi ses i skogen!

VILL DU LÄSA DETTA NUMMER I EN FÖLJD FORTSÄTTER DU SCROLLA NEDÅT HÄRIFRÅN. FÖR ATT VÄLJA UT  ARTIKLAR, ÅTERGÅ TILL INNEHÅLLSFÖRTECKNINGEN OVAN OCH KLICKA PÅ RUBRIKERNA

Cecilia Westström ny kanslichef i Stockholms OF

Jag är ny kanslichef på Stockholms Orienteringsförbund sedan den 1 september. Jag arbetar 60 procent på StOF och resten av arbetsdagarna är jag på Statistikmyndigheten SCB. Därifrån har jag med mig mångårig chefserfarenhet inom kommunikation och internationellt arbete plus förstås en förkärlek till siffror och statistik. 

Jag har orienterat sedan tonåren, men aldrig på någon högre nivå. Jag har varit medlem i Alvesta SOK och Enebybergs IF, men började mitt mer intensiva orienteringsliv i Sundbybergs IK 2008. Sedan dess har jag tävlat så mycket som möjligt, både i Stockholm, resten av Sverige och utomlands. Trots denna ”satsning” är det fortfarande en euforisk känsla om jag lyckas komma på övre halvan i D55. 

I Sundbybergs IK har jag suttit i styrelsen i mer än tio år, de senaste åren som vice ordförande. Sedan 2021 har jag ansvaret för klubbens utvecklingsmiljö och försöker se till att klubbens juniorer och seniorer kommer iväg på SM och Swedish League. Ett antal markor har jag hållit i, både på små och stora arrangemang. Hemgjord tomatsoppa med bönor och ris i proportionerna som passar i en militär kantin har jag gjort till många tävlingar. Jag är också en stolt innehavare av Sumpans KM-titel i kladdkakebakning. 

På StOF-kansliet hoppas jag kunna bidra med mina erfarenheter inom chefskap och kommunikation och av att långsiktigt bygga upp en strukturerad plattform för att stödja verksamheten. Jag är en person som nästan alltid ser glaset som nästan helfullt. Att vara orienterare och bo och verka i en klubb och i en region där det finns så mycket rolig orientering och där så många människor arbetar så hårt för just detta fyller mig med stor glädje!

Vi ses i skogen!

O-ringen 2027

Förberedelserna för att arrangera O-Ringen i Stockholm har inletts på allvar. På försommaren skrev Stockholms stad och Svensk Orienterings eventbolag på ett inriktningsbeslut om att O-Ringen ska genomföras i Stockholm 2027. Resan dit har varit lång och utan en obändig tro på Stockholms fantastiska möjligheter från en entusiastisk kärntrupp hade detta inte kunnat bli verklighet. 

Femton klubbar inom Stockholms orienteringsförbund har bildat ett Interimistiskt föreningsråd (IFR), som tillsammans ska jobba fram svaren på frågorna hur och var O-Ringen ska genomföras. De viktigaste frågorna nu är att landa i en O-Ringenstad. Parallellt pågår arbete för att planera arenor/tävlingsområden. Den fasta organisationen på Eventbolaget med samlad erfarenhet från tidigare och kommande O-Ringen är förstås en mycket viktig partner i dessa frågor. 

I slutet av året ska det formella beslutet mellan Stockholms stad och Eventbolaget skrivas under och då ska även Eventbolaget och klubbarna skriva avtal. Då övergår det interimistiska föreningsrådet till Föreningsrådet. 

StOF-kansliets roll är att hålla ihop höstens arbete i IFR, men kanske ännu viktigare är att se till att den långsiktiga tävlingsplaneringen görs på ett smart sätt så att vi har terräng och kartor för både O-Ringen och alla andra stora tävlingar vi ska genomföra åren framöver. Vi ska ju också ha klubbar och arrangörer som vill och kan arrangera andra tävlingar. 

Vårt mål är att O-Ringen ska fungera som en samverkansresa där vi tillsammans uppnår många högkvalitativa arrangemang, som gärna får attrahera ännu fler stockholmare än i dag.  

Frågor kan du ställa till undertecknad.

Cecilia Westström
Kanslichef StOF
070-694 4640

Klubbar i det interimistiska föreningsrådet (IFR)

Attunda OK	Haninge SOK	Solna OK	Tumba-Mälarhöjden OK
Centrum OK	After Blue	Skarpnäck OL	Waxholms OK
IFK Enskede	Järla Orientering	Snättringe SK	OK Österåker
Gustavsbergs OK	Skogsluffarnas OK	Söders-Tyresö

Inbjudan - Markkonferens #3
Klicka på bilden för att se den större.

Waxholms OK jobbar hållbart
återbrukade vägvalssträckor och kontrollpunkter

Den erfarne arrangören vet av erfarenhet hur mycket tid och kraft det krävs för att arrangera orienteringstävlingar. Waxholms OK är en av Stockholms aktiva arrangörsföreningar och de genomförde årets tävling den 1 oktober från Skärgårdsstad. Det var på samma ställe där OK Österåker genomförde sin kavle dagen före och klubbarna samverkade kring samråden och arenautmaningarna med samfälligheten i området. Det är vettigt och hållbart att samarbeta om resurserna. Själva banorna gick dock i olika terrängpartier, så utgångsläget var att respektive klubb fick sköta marksamråden och banläggningsplaneringen själva, utan direkt draghjälp av varandra.

WOK:s banläggare i höst var erfarne Krister Gumaelius. Terrängområdet var samma fina skogsparti där Natt-SM avgjordes hösten 2021 och till delar samma som Österåkerskavlen genomfördes i förra hösten. Natt-SM utgick från andra sidan skogen, från centrala Åkersberga och ÖÅ-kavlen i området längt upp i norr.

Krister var ansvarig banläggare även på Natt-SM och han summerade flera hundra timmars planerings och genomförandearbete när SM-natten grydde. Ett så lyckat SM ger så klart energi till fortsatt jobb med orienteringsidrott och eftersom samarbete med OK Österåker flöt på så bra bestämdes att de skulle samverka även 2023.

Hur jobbar man hållbart i banläggningsarbetet? Jo först och främst behöver man identifiera terrängområdets markägar-, och jägarintressenter och jobba långsiktigt så att klubben kan arrangera fler tävlingar i området över tid. Sedan är det hållbart att använda den nyritade kartan från 2021 som till huvuddelen inte använts därefter. Det är givetvis både arbetsmässigt och ekonomiskt bra att utnyttja kartor så effektivt som möjligt när de fortfarande är relativt nygjorda, det behövs till exempel inte några större genomgripande revideringar. Men det gäller som kartägare att vara observant, så att terrängområdet inte överutnyttjas, med negativa markägare och jägare i andra vågskålen. Arrangeras det kontinuerligt i ett område, borde känsliga biotoper fångats upp vid tidigare markkontakter och därmed bör info om var kontroller inte bör placeras vara identifierade. Kontaktvägarna med markägare och jägare borde vara väl upparbetade vilket är hållbart över tid.

I år fick WOK ändå lägga en hel del jobb på att övertala en markägare som blivit trött på orienterare som tidigare inte skött samråden som man borde. Kan tyckas att de var onödigt känsliga, men vi vet ju av erfarenhet vad dåligt genomförda samråd och brutna överenskommelser kan resultera i. Till slut blev Waxholm och markägarna överens och banläggningen kunde påbörjas.

Går hållbarhet före sportslig rättvisa? Kanske.
Natt-SM tävlingar med 6 tävlingsklasser borde betyda betydligt mindre arbete för en banläggare än att lägga i storleksordningen 40 banor för en nationell tävling 2023. Å andra sidan är ett SM en så viktig tävling där inget får gå fel eller resultatmässigt påverkas av slumpen. I princip har varje bana egna kontroller och vid ett SM behöver också varje sträcka vägas med guldvåg för att skapa mesta möjliga tankemöda och vägvalsproblem. Att minimera slumpen gäller även vid nationella tävlingar, den ska alltid undvikas i största möjliga mån, men det blir betydligt svårare att uppnå det fullt ut när man har så många deltagare, klasser och banor att ta hänsyn till. Det är ju dessutom en massa banlängder, segrartider, bansvårigheter som ska vägas in för att möta svensk orienterings regelverk. Så arbetsmässigt är det i princip lika mycket arbete med ett SM som en nationell tävling. Det är bara lite annat fokus och innehåll mellan de båda.

Krister Gumaelius hade till Natt-SM penetrerat allt vad terrängområdet hade att erbjuda i form av vägval, kartläsning och variation, så till årets tävling kunde han spara en hel del tankemöda för sig själv genom att använda SM-planeringen och sedan titta på den analys som banläggare alltid gör efter en tävling. Här stod en hel del återbruk till buds. Utifrån SM-banläggningen visste Krister i stora drag var det var bäst att stränga stråken även om de skulle angöras från motsatt sida av skogsområdet. Av erfarenheterna från SM visste han också hur kvaliteten på kartan var och att det fanns ca 150 kollade kontrollpunkter att använda nu två år senare. Alltså goda möjligheter till återbruk, utan att för den skull tulla på devisen ”kroppslig möda i okänd terräng” och på den sportsliga rättvisan. Som tävlande hade du ingen större fördel av att ha sprungit Natt-SM när du stod på start i oktober 2023. Även om nattorienteringen blivit allt med daglik, så har nog de flesta en annan OL-teknik på natten än på dagen. Sprang man dessutom i juniorklass, ja då är man i en annan åldersgrupp idag.

Summerar vi det hela så lyckades Waxholms OK återbruka en hel del från ett väldigt bra Natt-SM till sin långdistanstävling den 1 oktober 2023. Riktig kul terräng och banor med minst en rejäl vägvalssträcka även för de kortare banorna. Detta tack vare att banläggaren återanvände de stråk som användes vid Natt-SM två år tidigare. Arbetet underlättades även gällande kontrollplaceringar eftersom dessa till stor del kollades upp ordentligt 2021, en extra bonus.  Att med automatik återanvända sträckor och kontroller från tidigare tävlingar kan vi inte rekommendera. Att det gick bra för Waxholms OK denna gång hänger ju ihop med att ett SM har begränsat med klasser och deltagare. I normalfallet behöver banläggare alltid försöka hitta unika sträckningar och kontroller för att minimera slitage på naturen. Att kolla på tidigare genomförda tävlingar i området ingår alltså i banläggarens förberedelser.

Att arbetet med marksamråden tog en del extra kraft denna gång är något som vi alla behöver begrunda. Vad kan klubbarna göra för att underlätta arbetet i framtiden?

/Lasse Forsberg 

Nedan D20-banorna från Natt-SM 2021 och Waxholms långdistans 2023.

Som synes utnyttjades till delar samma stråk för en av vägvals-sträckorna 2023 som 2021. Bra för hållbarheten. De som sprang Natt-SM 2021 i D20-klassen är idag D21-or. Så att klaga på sportslig orättvisa är på den punkten överdrivet.

Gå in på Livelox för respektive tävling för att se banorna i bättre upplösning och storlek.

 

Stockholms OF 70 år

2023 fyller Stockholms Orienteringsförbund 70 år. Utvecklingen av vår sport har under denna tid främst handlat om det tekniska - kartnormen och skalan, kläderna och skorna, pannlamporna och inte minst den tävlingsadministrativa tekniska explosionen under de senaste 25 åren.Under 70 år har vi orienterare hunnit bli både fler och färre igen. Vi har blivit bekvämare men anser oss själva fortfarande vara hurtfriska, för att låna lite gammal vokabulär. Och det ska vi väl fortsätta vara. Under de senaste åren har orientering uppmärksammats för att vara något av det bästa du kan ägna dig åt för att leva ett långt och friskt liv.

Så vi fortsätter jobba för att utveckla sporten och försöka behålla både det traditionella och anamma nya idéer, att fortsätta vara en tuff konditionsidrott men även locka fler. Den potentialen finns till stor del inbyggd i konceptet.

I orienterarnas årsbok Skärmen från 1954 gjordes en tillbakablick på året 1953 för Stockholms räkning. Den texten med bilder finner du nedan.

I samband med konventet har Lasse Gerhardsson, Attunda, tagit fram en bildkavalkad med bilder från de 70 åren. Dessa bilder finns det nu smakprov på här nedan i StOF-nytt #3-2023 och efter konventet kommer bildspelet kunna återses här i sin helhet.

Som sista attraktion ut StOFs arkiv bjuder vi slutligen på originalprotokollet från det allrs första styrelsemötet i Stockholms Orienteringsförbund.

Håll tillgodo och trevlig läsning!

Klicka på bilden för att läsa den större.

Protokoll från Stockholms Orienteringsförbunds första styrelsemöte

StOF 70 år i bilder
Smakprov inför publicering efter konventet den 11 november

Stockholm by Night återuppstår

Efter mer än 25 år med stöd från näringslivet har StOF:s elitmiljös nattcup inte längre någon huvudsponsor, därför återgår namnet till det ursprungliga från starten 1991, Stockholm By Night.

I övrigt är det mesta sig likt, gällande andemeningen med arrangemanget och utformningen. Men det finns även några nyheter.

När Stockholm By Night startade 1991, var det ett arrangemang av distriktets elitlöpare för distriktets elitlöpare, som behövde träning inför kommande viktiga nattävlingar och sparring i sin träning för att utveckla sin kapacitet. Andemeningen gäller fortsatt, men samtidigt vill StOF:s utvecklingsmiljö att Stockholm By Night ska vara en aktivitet där även yngre aktiva, som har en ambition att bli så bra som möjligt, ska kunna skolas in i Stockholms elitmiljö.  På Stockholm by Night får man se och träffa distriktets bästa aktiva och man kan få mäta sig mot dem på bra nattbanor i ett roligt sammanhang.

Säsongen 2023-2024 är det mesta sig likt, men det finns också lite nya förutsättningar. Den stora förändringen är att klasserna benämns annorlunda mot tidigare. Numera erbjuds klasserna Tallen, Granen, Kremlan och Murklan, samt Öppen klass. Barrträden har de längsta banorna och största utmaningarna. Svamparna är ett försteg till barrträden, där till exempel de yngre juniorerna och äldsta ungdomarna kan möta varandra. Öppen klass vänder sig först och främst till ambitiösa som vill se och lära. För alla klasserna gäller dock att alla, oavsett ålder, får och kan vara med, om man törs.

Nedan ett utdrag ut arrangörsanvisningarna.

Anvisningar till arrangörer av Stockholm by Night

5 tävlingar under perioden nov-mars, varav etappen i mars är final med jaktstart och prisutdelning. SBN är en nattcup skapad i huvudsak för aktiva inom StOF:s utvecklingsmiljö, seniorer, juniorer och äldre ungdomar. Det finns ingen åldersbegränsning. Löpare från granndistrikt är extra välkomna.

Klasser

Tallen (damer) 7,5-8,5 km	Kremlan (damer) 5,5-6,0 km	Öppen klass 4,0 km
Granen (herrar) 7,5-8,5 km	Murklan (herrar) 5,5-6,0 km

Banor/Start

Lägg tre banor i de banlängder som anges i klassbenämningen ovan. Banorna ska vara anpassade för nattorientering och ha Svart/Violett svårighetsgrad. Gemensam start banvis, damer och herrar samtidigt.

Vid finalen är det jaktstart klassvis för alla utom Öppen klass. StOF tar fram jaktstartslista i samverkan med arrangören.

Gaffling

Syftet med tävlingen är framförallt att man ska få teknikträning och sparring i att hålla bra fart i kul natterräng. Gaffling (”fulgaffling”) skall användas. Fjärilar/diamanter ska undvikas med hänsyn till risken för markslitage.

Karta

Kartskalan ska vara 1:10 000 för klasserna Tallen, Kremlan och Murklan 1:7 500 för Öppna klassen.

Ombyte

Gärna ombyte inomhus. Har ni ett område som erbjuder bra orientering men inte har tillgång till inomhusdusch, så kör ändå. Prioritera bra terräng och orientering före dusch.

Resultat

Liveresultat ska användas.

Anmälan/Direktanmälan

Sker via Eventor enligt normala anmälningsrutiner. Sista dag för anmälan onsdag 1 vecka innan. Det ska normalt finnas möjlighet att efteranmäla och direktanmäla sig.

Ekonomi/Rapportering

Arrangören fakturerar klubbarna efter tävlingen. Anmälningsavgiften är 120 kr/deltagare (160:- vid efteranmälan) oavsett ålder.

Prisutdelning

Priser till totalsegrarna i barrträdsklasserna. Utdelning sker i samband med finalen, omedelbart efter att segrarna är i mål. Utlottning av ett fint pris bland de som fullföljt vid alla deltävlingarna sker i samband med finalen.

Programmet 2023-2024
15 november - OK Österåker
13 december - OK Södertörn
17 januari - Skogsluffarnas OK
14 februari - Centrum OK
13 mars - Tumba-Mälarhöjden OK

StOFs ungdomsprogram 2024Nedanstående program gäller alla aktiviteter med StOF-anknytning. Vinterträffarna är sociala mötesplatser där ungdomarna tränar, äter, leker och utbildas tillsammans.

Ungdomspriserna (se rapport från 2023 på annan plats här på sidan) är en serie deltävlingar för DH11-16 där 11-12 får deltagarpoäng och DH14 och -16 får poäng efterplacering och där fem deltävlingar räknas.

Ungdomsserien är en klubbmatch med 4 deltävlingar, två mindre kretstävlingar på våren, ett större sammandrag i en regionsfinal i augusti samt en final för hela distriktet i skiftet september-oktober.

Under sommarlägret bor alla ungdomar i tält, umgås, tränar och tävlar tillsammans en hel helg.

Rikslägret för ungdomsr och juniorer arrangeras av Svenska Orienteringsförbundet och har de senaste åren arrangerats i Idre Fjäll. Stockholms OF arrangerar en gemensam bussresa dit och hem.

Våra utvecklingsläger inom distriktet startar vid Domarudden utanför Åkersberga när man är DH12 och fortsätter när man är DH14. Utvecklingslägret för 15-16 genomförs på olika platser i landet, med fördel i USM-relevant med målet att stifta bekantskap med andra terrängtyper och för en del också för att vara förberedd för USM senare under hösten.

För 15-16 avslutas utbildningsåret med Ungdoms-SM. Stockholms OF ordnar resan dit och hem och bor på hårt underlag och äter tillsammans med andra distrikt, vanligtvis i någon skola på USM-orten. Vårt mål är att så många som möjligt ska komma med till USM som trots namnet inte behöver vara så allvarligt vad gäller tävlandet. Vill man satsa på tävlingarna är det såklart också roligt. USM avslutas med en distriktstafett med fyra sträckor där alla stockholmare bär 08-tröjan.

Datum	Aktivitet			Arrangör
	-12	13-14	15-16
21 januari		Vinterträff 1	Vinterträff 1	Sundbyberg/Snättringe/Fredrika Bremer
18 februari		Vinterträff 2	Vinterträff 2	Attunda/Tumba-Mälarhöjden/Rudbeck
17 mars		Vinterträff 3	Vinterträff 3	Mälarö/Skogsluffarna/Väsby
5 april	Ungdomspriserna, deltävling 1, natt			Väsby OK
28 april	Ungdomspriserna, deltävling 2, medeldistans			Järla Orientering
1 maj	Ungdomspriserna, deltävling 3, långdistans			IFK Lidingö
7 maj	Ungdomsserien, kretstävling #1			Kretsarna
23 maj	Ungdomsserien, kretstävling #2			Kretsarna
1-2 juni	Sommarlägret			Ravinen/Järla/Skogsluffarna
5 juni	Ungdomspriserna, deltävling 4, DM sprint			Snättringe SK
18-20 juni		Domarudden orange		StOF
23-28 juni	SOFTs Riksläger m gemensam bussresa			SOFT/StOF
5-7 augusti		Domarudden orange		StOF
7-9 augusti	Domarudden gul			StOF
12-14 augusti	Domarudden gul			StOF
12-15 augusti			Utvecklingsläger	StOF
18 augusti	Ungdomspriserna, deltävling 5, långdistans			IFK Tumba
21 augusti	Ungdomsserien, Regionsfinaler			Järfälla/Järla/Enskede
24 augusti	Ungdomspriserna, deltävling 6, DM långdistans			Skarpnäcks OL
25 augusti	Ungdomspriserna, deltävling 7, DM medeldistans			Skogsluffarnas OK
30 aug-1 sept			USM	StOF / Härnösands OK
1 september	Extra UP för DH12 och -14			Attunda OK
7 september	Ungdomspriserna, deltävling 8, långdistans			Järfälla OK
13 september	Ungdomspriserna, deltävling 9, DM natt			Gustavsbergs OK
28 september	Ungdomspriserna, deltävling 10, medeldistans. UP-avslutning			Täby OK
6 oktober	Ungdomsseriefinalen			Söders-Tyresö

DM-tävlingar med VM-status
av Lena Buhre

Attunda OK och Bromma-Vällingby SOK arrangerade tillsammans Stockholms distriktsmästerskap i både långdistans och medeldistans. En arrangemangsresa som var givande och rolig, men även utmanade (se separat artikel om bussning). DM blev även VM tävlingar när Stockholms Orienteringsförbund erbjöd Svenska Dövidrottsförbundet att använda DM i Stockholm om det var OK från Internationella Dövidrottsförbundets sida. 

Attunda OK hade redan för ett par år sedan haft kontakt med Dövidrottsförbundet, när en Attundadubbel även blev SM för Döva. Då var det ganska enkelt, vi tryckte några extra kartor, SM organisationen skötte sig själva och sprang på samma banor som övriga löpare. Kommunikationen sköttes via mejl och mobiltelefon, skriven text fram och tillbaka. Så att lägga till VM till DM skulle väl inte vara så svårt tänkte vi, tävlingsledare Lena Buhre och Christoffer Norrman från Attunda OK och Klara Håstad från Bromma-Vällingby SOK.

Det blev lite mera pyssel och lärdomar om att lägga till VM klasser till DM tävlingarna. Det var internationella regler att följa; det blev Tekniska möten med dubbla tolkar – en tolk som översatte talad svenska till svenskt teckenspråk och sen ytterligare en tolk som översatte från svenskt teckenspråk till internationellt teckenspråk – och så tvärtom. Penna och papper var också utöver mobilen värdefulla hjälpmedel.

För banläggarna, Daniel Roos och Anders Bogevig, blev det till slut att lägga några extra banor enbart för VM eftersom det pga. startdjupet i vissa åldersklasser hade varit omöjligt att låta både DM och VM löpare springa samma bana (döva orienterare springer en åldersklass över jämfört med hörande orienterare). Och i och med att vi tvingades byta arena, fick även nästan alla banor läggas om med kort varsel innan tävlingen, vilket så klart innebar extra medarbete för oss alla – särskilt som tävlingen gick ute i Vallentuna på en av Norrkartors nyritade kartor, där det tidigare aldrig arrangerats orienteringstävlingar – och det inte var hemmaterräng för någon av oss.  

För deltagare som sprang tävlingarna och njöt av skogs-TC, med alla myggor som gästade oss, så vet ni att det blev det tuffa utmanade banor båda dagarna. En del av lösningarna vi använde, uppstod endast efter att vi tvingats byta arena – som att använda utbrutet mål i ungdomsklasserna på medeldistansen.

Tack vare en fantastisk grupp runtomkring tävlingsledarna med mångårig erfarenhet av att planera arena och arrangera tävlingar, många telefonsamtal och teamsmöten, och en hjälpande hand från Täby SOK med kontakt med en mindre entusiastisk markägare, support från StOF angående den nämnda markägaren, extra avgifter för bussning, och en oändlig dos ”vi löser det” så kunde Attunda och BVSOK genomföra båda tävlingarna utan större överraskningar på själva tävlingsdagarna. Vårt största problem var att sjukvårdstältet inte hade en bår när vi fick reda på att en löpare skadad korsbandet strax efter starten och behövde bäras ut från skogen. Det löstes med hjälp av tältduk och pinnar och vi transporterade den skadade till sjukhus för vidare behandling.

DM för Döva fick sitt eget karantänstält och egen snitsling till start, plus ett eget område på arenan medan Stockholmsorienterarna fick sprida ut sig i skogen längs med upploppet, eller stanna kvar ute på vägen där myggorna inte var lika påstridiga.

Det var så trevligt att få höra glada kommentarer från löpare att bussningen fungerade, skogsarena är mysigt och banorna var bra, men det var väldigt tufft i grönområden ute i skogen. Och så alla kantareller som fanns ute i skogen, regnet som ställde till det gjorde ju i alla fall att det blev bra med kantareller. Efter en lång DM och VM helg kunde tävlingsledartrion tacka fantastiska funktionärer för en fin tävlingshelg – med många nyttiga lärdomar att ta till sig till nästa arrangemang.

Lång och medel-DM – ställa in eller åka buss?
Det torde väl inte ha undgått någon att den gånga sommaren i vårt hörn av världen har bjudit på ganska olika väderförhållanden. Sommarens inleddes med torka i juni och avrundades i augusti med närmast monsunliknande regn. Under slutfasen av planeringen av arenan och parkeringen inför höstens DM-helg för medel- och långdistans, 2–3 september, ställdes därför arrangörerna, Attunda OK och Bromma-Vällingby SOK, inför några större utmaningar.

När torkan var som värst och ängarna och gärdena ute vid Stångberga gård var stenhårda och med glest mellan stråna, meddelade en desperat markägare att det tänkta arena- och parkeringsgärdet antagligen inte skulle kunna gå att nyttja. Den grönska, vall, som kanske skulle räddas måste prioriteras för boskapen på gården.

En dryg månad passerade och började det plötsligt att regna. Det regnade som bekant rejält, speciellt i norra Stockholm! Situationen ute på de tänkta DM-gärdena, nu förvisso gröna och frodiga, visade sig nu vara närmast oanvändbara som parkeringsytor. Vår mycket tillmötesgående markägare lät nu, återigen desperat, meddela att vi arrangörer måste söka andra, alternativa arena- och parkeringslösningar.

Arrangörsgänget började titta på olika alternativ men kom ganska snart fram till att det i anslutning till tävlingsterrängen fanns varken några vettiga arena- eller parkeringslösningar. Egentligen återstod nu bara två handlingsalternativ. Antingen att senarelägga tävlingen till en annan helg eller att ställa in de båda DM-distanserna.

Samtidigt fanns det i ekvationen en komplicerande faktor – DM-helgens terräng och arena skulle även nyttjas för medel- och långdistansdisciplinerna för VM för döva. Ett VM-arrangemang som utöver de båda skogsdistanserna även omfattade sprint och mixsprintstafett dagarna före DM-helgen samt en skogsstafett på måndagen efter DM. Om vi valde att ställa in DM stod vi fortfarande kvar med uppgiften att arrangera de båda VM-distanserna. Alltså, vi måste köra DM det tänkta datumet. Nu var goda råd dyra och tiden för att finna nya lösningar knapp.

Men problem och utmaningar är till för att lösas. Steg ett var att släppa tanken på en gärdesarena för att i stället söka efter en skogsarena. Steg två var att söka en lösning där deltagarna skulle kunna ta sig till arenan utan att först tvingas gå en längre sträcka. Här visade det sig att närmast vettiga parkering låg tre-fyra kilometer från arenan. Ohållbart!

En lösning hade vi dock missat! Varför inte ta rygg på O-Ringens trafiklösning och identifiera möjliga satellitparkeringar för att därefter bussa deltagarna så nära arenan som möjligt? Svaret på vårt transportdilemma visade sig ha en smak av Cocos-bollar! Vid Roslagsstoppet vid E18 några kilometer norr om arenan visade det sig finnas goda möjligheter till att dels parkera, dels ansluta med kollektivtrafik, dels skapa en tillfällig ”busstation”. Nu föll alla bitar på plats! Den tänkta tävlingsterrängen, och därmed karta och banor, kunde nyttjas som planerat för både DM och VM, en mycket fin skogsarena var hittad och nu hade vi en även en fungerande trafiklösning.

Men ett hinder återstod att hantera – hur skulle trafiklösningen finansieras? Parkeringsytorna vid Roslagsstoppet behövde hyras och bussar och förare beställas. Efter ett samråd med StOF-kansliet valdes en lösning där vi arrangörer medgavs att ta ut tio kronor extra på startavgifterna samt att parkeringsavgifterna ökades från 30 till 50 kronor. En lösning som i huvudsak täckte arrangörens kostnader för bussalternativet.

Ska vi se den valda busslösningen och dess finansiering som en ökad pålaga för deltagare och bilburna eller har vi här öppnat en ny möjlighet? En möjlighet för oss att i morgon kunna komma åt tävlingsområden som hittills legat för långt bort från vettiga logistiklösningar? Vi i arrangörsgänget bakom DM- och VM-helgen är övertygade om att busslösningen kommer att öppna upp för nya tävlingsområden. Dessutom är vi övertygade om att merparten av distriktets orienterare välkomnar såväl tävlande i tidigare svårtillgängliga områden som en lösning som leder till ett minskat bilåkande och en ökad hållbarhet. Det är faktiskt värt priset!

/Lasse Gerhardsson, Attunda OK

Stafett-VM för döva

I månadsskiftet augusti-september stod Stockholm och Solna kommun som värd för VM för döva – 5th World Deaf Orieentering Championship, WDOC.

Tävlingarna inleddes den 30–31 augusti med Sprint och Supersprintstafett i Dalen söder om stan och med IFK Enskede som arrangör. Under helgen den 2–3 fortsatte VM-tävlingarna med lång- och medeldistanserna. Här nyttjades Attundas och Bromma-Vällingbys DM-arrangemang som en plattform för VM. VM-veckan avslutades under den 4 september med den prestigefyllda VM-stafetten. Även här stod Attunda OK som arrangörer och med Rösjöskogen som tävlingsområde och Rösjöbadet som arena.

Två av Attundas mer rutinerade och ärrade banläggare, Sven Hedman och Stig Löfgren, svarade för utslagsgivande banor. Efter två dagar ute i de krävande skogarna runt Stångberga i Vallentuna, fick stafettbanorna i en något enklare och mer lättlöpt terräng ett positivt mottagande. Men som varje orienterare känner till går man aldrig säker för bommar, inte ens ett stadsnära friluftsområde som Rösjöskogen. Och visst bommades det! Men det längst strået drogs av det ukrainska landslaget som sprang hem segern i såväl dam- som herrklassen.
Ukrainas damer defilerar in som segrare

Totalt sett lyckades ukrainska löparna att i stort sett springa hem merparten av alla VM-medaljer. En imponerande prestation. Men även det svenska landslaget presterade och var ofta representerade på prispallarna. Vår ”egen” Nils Forsberg-Rundström, IFK Enskede, hade ett lyckat VM och bärgade ett silver (Sprint) och två bronspengar (Sprintstafett och Stafett).

Stafettresultat Damer: https://www.svenskdovidrott.se/download/18.7aaa809918a50c29eb56347f/1693855750352/WDOC23%20-%20RESUL%20RELAY%20WOM%20OL.pdf

Stafettresultat Herrar:

https://www.svenskdovidrott.se/download/18.7aaa809918a50c29eb563481/1693855780934/WDOC23%20-%20RESUL%20RELAY%20MEN%20OL.pdf

Livelox:

Livelox - Aktivitet: WDOC23 DMOWC relay

/Lasse Gerhardsson, Attunda OK, Tävlingsledare Stafett-VM för döva 2023

Ungdomspriserna 2023

Årets ungdomspriser (UP) avslutades den 1 oktober i samband med Waxholms Oks långdistans i Skärgårdsstad utanför Åkersberga. För den som inte är bekant med UP så är det en serie med ett antal deltävlingar över samtliga distanser – sprint, medel och lång – och med både natt- och dagtävlingar. De fem bästa resultaten per deltagare räknas i klasserna DH14 och -16. I DH12 samlar man deltagarpoäng och får ett flitpris vid avslutningen.

Deltävlingar 2023 har varit

Datum	Tävling	Arrangör	Distans
2023-04-14	Grymnatta	Väsby OK	lång
2023-04-23	Skarpnäcks långdistans	Skarpnäcks OL	lång
2023-05-01	Grönstamedeln	IFK Lidingö SOK	medel
2023-05-06	Järladubbeln, medeldistans	Järla Orientering	medel
2023-05-10	DM, sprint, Stockholm	Söders-Tyresö	sprint
2023-08-13	Mörtsjödubbeln, medel	Hellas Orientering, Snättringe SK	medel
2023-09-02	DM, lång, Stockholm	Attunda OK	lång
2023-09-03	DM, medel, Stockholm	Attunda OK, Bromma-Vällingby SOK	medel
2023-09-22	DM, natt, Stockholm	Mälarö SOK	lång
2023-10-01	Waxholms OK, långdistans	Waxholms OK	lång

Avslutningen arrangerades också föredömligt av Waxholms OK. De hade frågesport med prisutdelning, miniraceknat med prisutdelning, fika med bulle, festis och äpple till alla, UP pokaler, diplom och Polly-påse till de 10 främsta i varje klass och flitpris till alla 12 åringar var en påse Polly och en reflex. 

Pristagare Ungdomspriserna 2023

D14			P
1	Sofia Dell'Orto	Sundbybergs IK	250
2	Bodil Johansson	Sundbybergs IK	226
3	Mira Vejedal	Snättringe SK	204
4	Alice Slars Paulsson	Sundbybergs IK	197
5	Ebba Sahlstedt	Söders-Tyresö	184
6	Ellen Wickbom Westman	Sundbybergs IK	182
7	Alina Asplund	IFK Lidingö SOK	163
8	Ida Pettersson	Järfälla OK	162
9	Stella Näsman Landh	Sundbybergs IK	162
10	Emilia Dargin	Täby OK	131

D16			P
1	Alice Hellberg	Sundbybergs IK	250
2	Märta Ahlquist	Järla Orientering	216
3	Thea Gelius	Snättringe SK	212
4	Molly Boman	Sundbybergs IK	208
5	Elin Almgren	Söders-Tyresö	171
6	Linda Strömqvist	Attunda OK	169
7	Amanda Mörkfors	Järfälla OK	167
8	Fanny Karls	Väsby OK	155
9	Selma Sundberg	Sundbybergs IK	140
10	Fanny Bergman	Tullinge SK	132

H14			P
1	Elias Trossing	Täby OK	250
2	Olof Hagwall	Järla Orientering	218
3	Gustav Eggöy Markhester	Snättringe SK	214
4	Linus Danielsson	Sundbybergs IK	212
5	Alexander Bäckman	Tumba-Mälarhöjden OK	207
6	Kuzey Basol	Täby OK	190
7	Sven Börjesson	Järla Orientering	166
8	Malte Hallman	Attunda OK	162
9	Viktor Nygren	Väsby OK	153
10	Noel Hedman	Snättringe SK	140
10	Samuel Andersson	Järfälla OK	140

H16			P
1	Ted Lagerström	Attunda OK	230
2	Noel Hellberg	Sundbybergs IK	224
3	Gustav Netz	Järla Orientering	215
4	Edvin Johansson Liljegren	Väsby OK	188
5	Gustav Dargin	Täby OK	187
6	Edvin Wallner	Attunda OK	185
7	Simon Trossing	Täby OK	180
7	Anton Akterin	OK Älvsjö-Örby	180
9	Arvidas Gunnarsson	Järfälla OK	176
10	Max Boström	Järfälla OK	156

Utvecklingsläger Violett i Västervik och USM i Blekinge, 2023
En reseberättelse av Matilda Ahlqvist, Järla Orientering

Utvecklingsläger violett i Västervik
När ovädret Hans drabbade stora delar av landet i början av augusti fanns det i alla fall ett ställe som hade tur med vädret, nämligen Västervik. Att 12 grader, lite blåsigt och några enstaka småskurar med duggregn kan kännas som bra väder säger något om den härliga inställningen hos de femtiosex femton- och sextonåringarna (och fem ledarna) från Stockholm som åkte på gemensamt Utvecklingsläger på violett nivå.

What happens in Västervik, stays in Västervik? Nej, ni som inte var där ska få några små nedslag och ögonblicksbilder. Bussen plockade upp ungdomar och ledare i Rotebro respektive Älvsjö. Flera kära återseenden bland de äldre ungdomarna men också många nervösa och förväntansfulla deltagare som inte kände några från andra klubbar sedan tidigare. Stor eloge till alla modiga som vågar hänga med och lära känna nya vänner, ledare och terrängtyper.

Vi bodde i en högstadieskola i centrala Västervik och åt våra luncher och middagar på restaurangen vid den närbelägna bowlinghallen. Alla som bott på skola vet att hårt underlag kan känns riktigt hårt när luften från madrassen pyst ut under natten men en flexibel busschaufför kunde lösa en blixtvisit på Jysk. Första natten hör man allt knarr och gnissel från grannarnas rörelser, andra natten är det märkbart tystare och tredje natten sover man som regel riktigt skönt.

Det tränades två pass orientering om dagen i skogarna som bjöd på mestadels fin skärgårdsterräng med god löpbarhet över de öppna hällarna, det gällde bara att hitta stråken. Vi fick se såväl havet som björnbärssnår och annat grönt. Det rådde lite delade meningar om det var ”relevant” inför USM men Lena Eliasson Lööf, landslagslöpare med bred erfarenhet från olika områden, höll en föreläsning för oss och tipsade om hur man skulle ta sig an terrängen och vilka likheter och skillnader hon såg. Nyckeln, enligt henne, är att hålla riktning, checka av de detaljer som finns och hitta de snabblöpta partierna. Helt klart relevanta tips, visst låter det enkelt?

När det inte orienterades, åts eller sovs övades det på dansen. Vilken dans? Jo, den traditionstyngda Stockholmsdansen som varje år visas upp inför starten på distriktsstafetten på USM. Då är det viktigt att den rödvita slingrande ormen rör sig mjukt, följsamt och i takt med musiken. För att uppnå detta måste det såklart övas och tränas. Och som det övades. Inomhus, utomhus, på kvällarna och på dagarna. Vi hade nöjet att få visa upp oss och vår koreografi inför några hästar i en hage. Vi dansade, de tittade storögt och vände sedan på klacken och gjorde det som hästar gör. Det vill säga lyfte på svansen…

Ute i skogarna behövde vi inte vara oroliga att alla unga orienterare skulle hitta tillbaka eller passa utsatta samlingstider. När det närmade sig dök alla upp vältajmat, de flesta för egen maskin och någon enstaka fick lift med förbipasserande. Värre då när vi tränade sprint i centrala delarna av sommarstaden Västervik och lät ungdomarna ta sig tillbaka hem till skolan för egen maskin. Ett gäng fick sig en rejäl (läs ofrivillig) sightseeingtur i ytterkanterna av staden och att fråga om vägen när man springer orienteringsklädd med skärmar, stativ och kompasser vill sig inte riktigt göras.

Ungdoms-SM i Karlskrona
Några veckor senare, i början på september, var det då dags för USM och då reste vi lite längre, hela vägen till Blekinge. Då hade högsommarvärmen återvänt och det blev en het historia med blekt sensommarljus, ljumma kvällar och mycket getingar. Inte mindre än 80 ungdomar och 10 ledare fördelade på två bussar reste till Karlskrona för att pröva lyckan i sprint, långdistans och distriktsstafett. Den vackra kuststaden inspirerade till fina lopp och Stockholm hade stora framgångar. I H16 var det inte mindre än 4 Stockholmslöpare topp 10 med Ted Lagerström, Attunda, högst upp tätt följd av Ludvig Eggöy Markhester, Snättringe, på andra plats. I D15 var det tight och Alice Hellberg, Sundbyberg, var bara sekunden från att få kliva upp på pallen. I H15 blev det också en fjärde plats för Arvidas Gunnarsson, Järfälla. Som alltid efter en tävling är det mycket känslor att hantera, på bussarna till boendet i idrottshallen på skolan i Jämjö fanns det både glädje och besvikelse. Men oavsett gällde det att ladda om batterierna till kommande utmaningar i skogen.

På lördagen fullkomligt gassade solen från en klarblå himmel och långdistansen blev en varm och svettig historia. Terrängen i OK Orions hemmaskogar var svår och tekniskt utmanande även om det kanske inte upplevdes så grönt och löphindrande som många i förväg hade förväntat sig. I princip ingen var bomfri men även denna dag bjöd Stockholmsungdomarna på flertalet fina resultat och prestationer. I D15 hade nu Alice Hellberg, Sundbyberg, marginalerna på sin sida och kom på en tredjeplats. I H16 fick Ted Lagerström, Attunda, se sig slagen men det räckte till en andraplats. Edvin Johansson Liljegren, Väsby, och Märta Ahlquist, Järla, kom båda topp 10 i sina respektive klasser H16 och D16. Värme i all ära men det sliter och det var trötta ungdomar som återvände till skolan för att fylla på energi och vätska inför söndagens avslutande stafett.

Stockholm är det klart största distriktet och kunde i år ställa upp 15 rödklädda lag på startlinjen, fyra toppades och övriga försöktes göras så jämna som möjligt. Sjukdomar och skador gjorde som vanligt jobbet med laguttagningar något pyssligt men till slut var rätt löpare och SI-pinnar reggade i Eventor. Stafetter kan vara rafflande och så även denna gång, Stockholm hade bra häng och var med i toppen. Det svängde en hel del under de fyra sträckorna men till slut blev det en 6:e plats för första laget och en 12:e plats för andra laget. Ingen nämnd och ingen glömd, alla löpare kämpade för sitt distrikt och sitt lag och det är väl ändå bland det finaste man kan göra.

Förutom vädrets och tävlingens hetta blev det dramatiskt redan på första sträckan när en Smålandslöpare föll illa ute i skogen och blev liggandes utan att kunna resa på sig. Gustav Nyström, Ravinen, gjorde då det enda rätta och avbröt sitt lopp och sprang så fort han kunde tillbaka till arenan för att kalla på hjälp. Den skadade kunde hämtas och omhändertas av arrangörerna. Tål att påminnas om den kanske viktigaste paragrafen 6.5.2 om hänsynstagande och alla tävlandes skyldighet att efter bästa förmåga hjälpa en annan tävlande som drabbats av olycksfall eller sjukdom. Hyllas den som hyllas bör, ett fint agerande av Gustav.

Hur gick det då med distriktsdansen kanske någon undrar. Fantastiskt! Till tonerna av Pugh Rogefeldts Stockholm, Stockholm, stad i världen böljade alla fina ungdomar fram fullkomligt synkroniserat på upploppsrakan. När USM ska avgöras 2024 vänder vi blickarna norrut mot Härnösand.

Saxat från..

RAPPORT FRÅN USM I KARLSKRONA

av Leif Mörkfors

Del 1

Så var den snart över, en dag som började med att jag inte vaknade av mobilringningen förrän kl 05.41 och där grannen Thomas Pettersson och Julia skulle hämta oss 06.05. Tur att nästan allt var riggat! Det var bara att hoppa i sommarshorts och ledarväst, klämma ner matsäcken i ryggan, koka frukostgröten och lagom ramla ut genom porten 06.03, där Pettersson redan stod otåligt väntandes. Efter transport till Järva krog och massinpackning av 31 norrungdomar med ledare drog vi iväg med den gladlynte chauffören, Kattis från Bollnäs, som en gång i tiden faktiskt sprungit O-ringen för Alfta-Ösa, en gång för "säkert 40 år sedan"....

Efter en halvtimmes förarvila i Ringarum ankom vi den gamla amiralitetsstaden Karlskrona långt före beräknad tid, Kattis och hennes kollega i söderbussen, Thomas, tyckte E22:an visade upp sig från sin allra bästa sida och redan 13.04 rullade vi ut på Saltö för att vända bussen i rätt riktning för avlastning utanför karantänshallen.

Att vara ledare är en mycket inspirerande syssla. Man lär känna nya ungdomar, men inte minst, andra ledare/orienteringsföräldrar. Dessutom ställs man inför oväntade utmaningar. Redan direkt vid avstigning försvann Benjamin Hjerténs mobil helt spårlöst under en sträcka på ca 3 meter. Med 30 andra otåliga ungdomar skrapande med fötterna bakom ryggen störtdök vi i Benjis packning, mellan stolarna i bakre stolsraden på bussen och den korta sträckan däremellan. inte ett spår.... Till slut dök den dock upp, inkilad i ett ditintills okänt fack i Benjamins ryggsäcks inre...

Sekunderna efter återfinnandet ringer telefonen. Dottern berättar att Julia glömt utrustning till loppet i den andra packningen som var kvar på bussen. Problemet var att bussen redan lämnat området och begivit sig till Hästholmen, ett större antal kilometer bort. Att få tillbaka bussen genom ett svårmanövrerat Karlskrona kändes som ett "mission impossible"...... Problemet löstes med "ihoplåning" av saknad utrustning, då de i slutändan visade sig att det i huvudsak rörde sig om ett par kortbenta tights.

Äntligen in i karantänen. Rörigt de luxe med 450 löpare + ledare i gympahallen, men efter en stund ger sig fler och fler iväg och trängseln avtar för att till slut bli folktomt och ekande. Som ledare måste man ha mobilen i flyplansläge, vilket känns lite trist, så ibland smyger jag i lönndom in på liveresultat för att tjuvkika..... (Säg inget)

Karantänen blir lång för en del och Klara känner sig tråkigt nog hängig. Alvedon skakas fram och vila ordineras.

Efter nästan två timmar i en kvav hall får jag ge mig ut i sommarvädret och upp mot undersköna Stortorget i Karlskrona, där min farmors farfar, Karl Gustaf Lundgren, en gång hade urmakeri (som gick i konkurs).  Där finns målet och jag skyndar uppför den ganska branta amiralitetsbacken och hinner precis se Amanda stämpla vid förvarningen.

Hur gick det då för JOK-löparna? Bra! Max Boström hade i och för sig en motig eftermiddag och blev bortfintad av en hop turister som effektivt täckte en gränd med sina kroppar och sedan stod stirrande kvar och stressande bort tankeförmågan. Nya tag i morgon (inga turisthopar i Jämjöskogen). Alla övriga gjorde stabila lopp och allra bäst lyckades Arvidas som var bästa stockholmslöpare och plockade en mycket stark fjärdeplats i H15. Även Benjamin Hjertén hamnade högt i samma klass med en 22:a plats. Amanda Mörkfors gjorde, trots en vägvalsmiss på slutet, ett stabilt lopp och blev näst bästa stockholmstjej, efter omöjliga Alice H, och hamnade på plats 18, bara sekunder efter plats 10 som givit medalj.

Dagen avslutades med effektfull invigningscermoni till trumorkester och med vildsinta blekingemyggor kring bara ben...

Nu släcks ljuset i gympahallen om 26 minuter och de 91 i salen ska försöka komma till ro inför morgondagens nya utmaningar och långdistans!

Del 2. Låååångdistans i värmebölja

Vaknade 04.43 med smärtande rygg och nacke. Två centimeters tunn madrass på hårt underlag är inte det bekvämaste i min ålder, men ”två nätter ska man väl stå ut”, har jag hela tiden intalat mig.

Efter en tidig tandborstning träffade jag Arthur som meddelade att natten på killavdelningen varit lugn och utan större incidenter.

En del förkylningar har så smått smugit sig in i truppen. Glädjande nog var Klara bättre idag, men istället dök Julia upp med basröst till frukost, frågan är om det var sången under gårdagen som spökade eller något annat. I övrigt har JOK-gänget klarat sig bra, men en handfull av de andra i truppen var mer eller mindre däckade.

Kvart över sju startade havregrynsgrötslangningen i skolbespisningen och solen strålande genom morgondisen när vi släntrade dit. Sedan väntan…..första buss mot arenan gick 09.30 och många valde ändå att ta den här tidiga avgången trots att startdjupet var rejält. Snart steg temperaturen och överglänste rekordnoteringarna för både juli och augusti redan vid elvasnåret.

Arenan var vackert belägen och nära på alla sätt, men full av getingar och kort efter ankomst började flera av deltagarna skrika till, getingstick gör ont och flera drabbades, men efter en stund och med fler deltagare på arenan blev utspädningseffekten större vilket innebar färre getingar per deltagare, vilket gjorde att vi kunde stanna på vår utvalda plats och slapp att flytta flaggan och packning för 90 stockholmsungdomar till en ny plats. En av de stungna, Arvidas, var en av de första JOK-arna ute på banan. Trots några påtagliga missar slutade han på en placering runt de 30, starkt!

Solen stekte och med facit i hand hade det nog varit klokt att stannat på förläggningen längre för många. På de lättlöpta gulfärgade höjderna dallrade hettan och i grönområdena nedanför växte snåriga björnbärsbuskar som slet i kläder, strumpor och hår. Några löpare fick ge upp i hettan, huvudvärk och vätskebrist var säkert två av skälen.

Dock ska man säga att de flesta verkligen gillade terrängen, det var helt enkelt annorlunda, kul, varierande och utmanande. Bäst i JOK-gänget var Amanda som i stort sett upprepade gårdagens placering med en 19:e-plats idag. Ett lopp som innehöll missar, men färre och mindre än många andra. Max hade nått stort på gång, men lurades av en snarlik kodsiffra och stämplade fel.

På eftermiddagen fick de erfarna i ledarteamet pyssla med utmaningen att ta ut lagen till morgondagens distriktsstafett. Fyra lag är toppade, de övriga elva lagen ska bli som jämna som möjligt. Ett knivigt pussel, jag lovar! Fyra JOK-löpare fick äran att bli uttagna i de toppade lagen. Arvidas springer i Stockholms förstalag, Amanda i andralaget, Benjamin i tredjelaget och Max i lag fyra. Nervöst såklart, men också spännande…..

Väckningen i morgon sker redan före 6, städning och tömning ska ske innan inlastning i bussarna. Om ni bara visste hur ett rum med dryga femtio killar i ser ut efter bara ett dygn........ Hur de ska reda upp i den röran under tidspress i morgon bitti och få rätt saker i rätt väskor övergår mitt förstånd. Nu är det i alla fall försent att göra något åt saken, för ljuset släktes redan 22 ikväll och min lilla iPhonelampa är den enda ljuskällan här i ledarrummet......

Daladubbeln – många stockholmare i topp

Cirka 400 ungdomar från Stockholm var med och sprang Daladubbeln utanför Falun. Solen sken vilket uppskattades extra mycket av alla som hade gjort fina och originella utklädningar till söndagens patrulltävling. 

Stockholmsungdomarna var inte bara många, utan också framgångsrika, både i orientering och i utklädning. Det var en stockholmare överst på prispallen i fem av tio tävlingsklasser och dessutom två tredjeplatser. Två ekipage från Stockholm fick pris för bästa utklädning. 

Daladubbeln gör sig som bekant bäst i bilder och Noel Hellberg från Sundbybergs IK har gjort den här fina filmen.

25-mannaTre stockholmsklubbar mönstrade fem lag

På 25manna i Lida ställde Ravinen och Snättringe hela fem lag på startlinjen och Sundbyberg hade 4 och två tredjedelars lag. För Sundbyberg var det första gången som man spände bågen så högt och vi har fått en prat med Bengt Svensson som är UK i Sumpan.

Ni är en av tre Stockholms-klubbar som har fem lag på 25manna – är det första gången?

Det var första gången Sundbyberg hade 5 lag. Vi fick ju ge upp lite och ha ett kombinationslag med Mälarö för lag 5 (åtta löpare från dem). Vi hoppas det kan inspirera Mälarö till att ha eget lag nästa år. Sundbyberg hade 4 lag vid millennieskiftet och sedan har vi haft det de senaste åren. För 6-7 år sedan satte vi upp en långsiktigt vision att ha 5 lag 2025 och nu är vi faktiskt nästan där.

Extra inspiration fick jag från Snättringe och Stefan Gelius när han talade om att dom skulle ha 5 lag. Det blev svårt att stå emot den utmaningen.

Har det gått bra att få ihop lagen?

Intresset har varit bra och god respons från alla tillfrågade. Även om vi hade 117 löpare på plats så var det 50-60 löpare som av olika anledningar tackade nej. Väldigt roligt att vi har ett så stort intresse från alla ungdomar och att vi även fick många 20-30-åringar som inte springer så många tävlingar men ser 25manna som återträff och förhoppningsvis inspiration för vinterns träning.

När det gäller uttagning så fick bästa herrsenioren bestämma sin sträcka (sträcka 1 i lag 1) och jag tog sträcka 24 i lag 5 (ok att springa omstart när inte så mycket coachning behövs). Sen är det bara att fylla ut dom där 123 övriga platserna.

Det är många som jobbar hårt före och under dagen med logistik, servering, coachning i växelfållan och annat. Själv försöker jag försäkra mig om att alla är förberedda och på plats, har ju hänt att någon åkt med fel pendeltåg och då behövs snabba beslut.  

Hur tänkte ni runt toppning av lagen?

Vi har ett tydligt förstalag och även ett andralag som till stor del är toppat. Det går inte riktigt att rättvist sätta alla löpare i lag 2 eftersom några behövs för att ta tunga sträckor i de övriga lagen. Övriga lag försökte vi göra jämna.

Och slutligen - hur gick det?

Riktigt bra! Uppåtgående trend för vårt unga förstalag (damsträckorna 2 och 25 togs av en 15-åring och en 14-åring, sträcka 24 av en 16-åring) och bästa placering på många år för lag 2 och alla andra lag hade roligt och var nöjda.

I Ravinen är man van vid framgångar i stora stafetter, vi fick chansen att byta några ord med Anette Önerud.

Ni är en av tre Stockholms-klubbar som har fem lag på 25manna – är det första gången?

Jag tror inte vi lyckats med det tidigare. Vi har letat i historiken, och vi har haft fyra lag flera gånger, men fem har vi inte hittat. (kunde bara hitta resultat från 20 år tillbaka…)

Har det gått bra att få ihop lagen?

Det gick lättare än vad vi först trodde. Vi fick spontan anmälan från över 100 personer när vi gick ut med frågan, och sedan dammsög vi bland alla rutinerade rävar så att vi fick ihop 125 personer, och dessutom 10 reserver. Vi hade satt gränsen vid 13 år, och att klara orange bana, för att kunna vara med. För att alla skulle känna sig trygga med den sträcka de får. Det fungerade bra, och vi tog bara in någon enstaka 12-åring med skinn på näsan.

En viktig faktor för att få ihop lagen har faktiskt varit den satsning vi gjort på vuxna nybörjare och motionärer de senaste åren, där vi haft en särskild träningsgrupp varje vecka bara för vuxna på gul och orange nivå. Vi hade faktiskt 10 personer från detta gäng som sprang i våra 25manna-lag, vilket ju är nästan ett halvt lag!

Hur tänkte ni runt toppning av lagen?

Vi sa från början att vi skulle ha två toppade lag, och sedan är resten jämna motionslag där vi försöker få det till att bli så jämn placering som möjligt i totalen. Förra året lyckades vi få nästan helt jämna motionslag in på minuten, och det var väldigt roligt. Så vi satsade på det även i år. Jag fick höra från flera personer i motionslagen att det var en avgörande faktor för att anmäla sig, att vi just hade uttalat syfte att ha jämna motionslag.

Och slutligen - hur gick det?

Vårt viktigaste mål var att alla som ville skulle få springa, och känna energin och gemenskapen. Och där lyckades vi superfint. På resultatsidan blev det lite blandad kompott. En 14:e plats för vårt förstalag var ett godkänt resultat, medan vi tyvärr fick två felstämplingar på två av motionslagen (även om vi fortfarande är nyfikna på att veta hur det gick med våra protester…).

Vårt andralag tog sig till en fin 53:e plats (femma bland andralagen) och vårt femtelag (där jag själv fick äran att springa sista sträckan) tog sig in på plats 167 – vilket jag tycker är fantastiskt.

Om vi räknar bort felstämplingarna för våra andra motionslag var det faktiskt väldigt jämnt till slut, och de gick i mål inom en halvtimme ifrån varandra – fajten levde hela vägen!

Om den tredje Stockholmsklubben med fem lag, Snättringe, finns en fin artikel på SOFT:s webbplats, länk https://www.orientering.se/utova-och-folj/nyheter/125-orienterare-från-snättringe-sk-sprang-25-mannastafetten/

En OL-sommar utomlands
Berättelse av Arvidas Gunnarsson, Järfälla OK

Det blev inte så mycket orientering i Sverige i somras. Pandemin och annat i livet har gjort att vi inte kunnat åka till mammas hemland Litauen på flera år och tävlingar i USA, som pappa gärna ville åka till, blev framskjutna i 3 år. Så år 2023 tillbringades delen av sommaren med mamma i Litauen och delen av sommaren med pappa i USA.

Strax innan midsommar korsade vi Östersjön och stannade vid kusten där jag sprang litauiska tredagars “Takas” som just i år var förlagd till Lettland i två av tre dagar. Arrangörer kunde på så sätt erbjuda intressantare banor. Det var ca 600 deltagare totalt varav 30 st i H16. Första dagen fick man åka inåt landet och vi sprang nära den lettisk-litauiska gränsen intill staden Skuodas. Det gick bra för mig i den typiskt baltiska terrängen och jag vann etapp 1 med 6 minuter. Andra och tredje dagen sprang man i tallskogar på så kallade döda eller grå sanddyner vid Östersjökusten intill Pape by i Lettland. Det bjöds på riktig häftig terräng! 

Andra dagens långdistans blev min favorit. Stekhet luft, moln av myggor och springande upp och ner på sanddyner (upp till 25 m höga) var en tuff utmaning men jag lyckades vinna etappen med 9 sekunder. Tredje dagen stekte solen igen. Kroppen kändes matt och stegen var tunga. Jag hade kanske druckit för lite och hade svårt att koncentrera mig på banan. Ingen vinst på etapp 3 men tredje tid 1,38 min efter segraren räckte till att vinna tävlingen sammanlagt. Tävlingsdagen avslutades med ett välförtjänt och uppfriskande dopp i Östersjön. Det var mycket roligt att prata banor på stranden med litauiska H16 löpare. Senare när jag var och hälsade på släktingar i Vilnius, bjöd de in mig till torsdagsträningstävling för att prova på terrängen kring Vilnius. Kul med nya ol-kompisar! 

Efter nästan 3 veckor i Litauen packade jag om väskan och tog tåget till pappa i Blekinge. Dagen efter lyfte planet från Köpenhamn till San Fransisco och ett par dagar efter det började Cal-O-Fest (California Orienteering Festival) som bestod av 10 tävlingar i Kalifornien. Vi deltog i 7 av dem. De första två dagarna sprang man i San Franciscos parker, nära ikoniska Golden Gate Bridge. Det var mycket varmt! Inget jag är van vid. Dag 1 var det sprint och dag 2 medeldistans. Banorna var lätta, H16 motsvarade H14, tycker jag, men det gick att springa fel om man sprang för fort. Första dagen var jag 32 sekunder efter vinnaren och andra dagen vann jag med över 1 minut. Det var kul att några andra stockholmsorienterare från Täby OK var med och sprang! 

Dag 3 åkte vi ut ur staden till närliggande naturreservatet Morgan Territory. Det varnades bland annat för pumor och skallerormar. Det var branta berg och djupa dalar och mycket varmt. Jag började segt och hade svårt att läsa kartan till de första två kontrollerna. Sedan gick det bättre och blev till slut roligt. Det tråkiga efter den 4,9 km långa banan (långdistans) var att sitta och plocka massor av torrt gräs från ol-strumporna.

Efter tävlande i 3 dagar vilade man i 2 och lämnade San Fransisco för Lake Tahoe på gränsen mot Nevada. Lake Tahoe är känt för stränder och bad på sommaren och skidåkning på vinter. Dag 4-7 var det samtidigt Nordamerikanskt mästerskap och fler personer anslöt till tävlingarna. Inklusive en till familj från Stockholm och Järla Orientering. Nu var det fyra svenskar i H14 och de dominerade sin åldersgrupp. 

Dag 4 var det sprint i Northstar Village - en stor skidortsanläggning. Jag fick sitta i karantän för första gången i mitt liv, i hela 2 timmar. Banan hade många konstgjorda hinder. Det gick bra i början men sedan gjorde jag ett mindre misstag vid kontroll 8 och på slutet av banan var det många människor och en bil i vägen till sista kontrollen. Surt att förlora med bara 2 sekunder! 

Dag 5 (medeldistans) och 6 (långdistans) fick man åka stora gula skolbussar till TC där jag återigen hamnade i karantän dag 5. Medeln var väldigt kort, bara 2,4 km och det var inte så många detaljer på kartan. Det var mest springa fort och hålla riktningen.

Dag 6 började tidigt. Kl 6:40 påbörjade vi resan till tävlingscentrum vid Northstar Village skidort. Man kan ju tro att man är ensam på vägen den tiden på morgonen, men icke - det var långa bilköer. Folk köade från klockan 7 på morgonen för att komma in till en strand och detta på en enfilig väg i vardera riktningen. Därefter en ca 15 min bussresa norrut från den dagens TC. Vid arenan träffade jag ännu en svensk familj, från Järla. En trevlig pratstund senare var det dags för start.

Även om klockan bara var 9 på morgonen så hade redan värmen kommit och man ville spara på krafterna. Det var förstart 12 minuter innan starttiden. Med 6 andra tävlande småjoggade vi mot startområdet, där man var tvungen att vara tyst. H16 räknades som elitklass, med ingen karantän denna gång. Skogen var öppen och det var väldigt god sikt, kontrollerna kunde man se på avstånd. Det som bromsade var undervegetation eller jobbiga små buskar som gjorde löpningen ansträngande. Annars var det måttlig kupering i skogen. Mitt löpning på banan gick väldigt bra, jag tog bra vägval, sprang snabbt och bommade inget. Klockan var knappt tio men det var redan otroligt varmt i luften, varje backe kändes i benen och jag blev seg. Som tur var fanns det vatten vid åttonde kontrollen. Det gav mig den lilla extra energi jag behövde för att verkligen ta i sista kilometern av banan. Även med den nya energin blev spurten tuff; uppförsbacke med mycket tät undervegetation. Någon snabb spurt blev det inte, men en god sluttid, som räckte hela vägen. Närmaste konkurrent fick nöja sig med att vara mer än 4 minuter bakom min segrartid på 27,35 min. Ja, det var faktiskt min favoritdag i Cal-O-Fest.

Dag 7 var det dags för stafetten. Pappa, jag och min bror Troj ville inte ha kombinationslag med de två olika svenska klubbar vi representerar så vi valde att springa för vår gamla australiensiska klubb, Big Foot. Banorna var korta, en blandning av stads- och skogsorientering. Brorsan sprang första sträckan och kom i mål som tvåa, pappa tog ledningen på andra sträckan och jag sprang sista sträckan på 1,7 km och behöll ledningen. Kul avslutning av tävlandet i Kalifornien! Dessutom vann familjen Hagwall från Järla OK sin klass också! 

Nu var det bara att vila och fortsätta som en vanlig turist i USA i hela 5 dagar. Därefter blev det hemresa och några dagar att försöka skaka av sig jetlagen innan det var dags att börja orientera i svensk terräng på U10-mila.

Bulletin 2 - 10-mila 2024Klicka här för hela Bulletin 2 som pdf