När torkan var som värst och ängarna och gärdena ute vid Stångberga gård var stenhårda och med glest mellan stråna, meddelade en desperat markägare att det tänkta arena- och parkeringsgärdet antagligen inte skulle kunna gå att nyttja. Den grönska, vall, som kanske skulle räddas måste prioriteras för boskapen på gården.

En dryg månad passerade och började det plötsligt att regna. Det regnade som bekant rejält, speciellt i norra Stockholm! Situationen ute på de tänkta DM-gärdena, nu förvisso gröna och frodiga, visade sig nu vara närmast oanvändbara som parkeringsytor. Vår mycket tillmötesgående markägare lät nu, återigen desperat, meddela att vi arrangörer måste söka andra, alternativa arena- och parkeringslösningar.

Arrangörsgänget började titta på olika alternativ men kom ganska snart fram till att det i anslutning till tävlingsterrängen fanns varken några vettiga arena- eller parkeringslösningar. Egentligen återstod nu bara två handlingsalternativ. Antingen att senarelägga tävlingen till en annan helg eller att ställa in de båda DM-distanserna.

Samtidigt fanns det i ekvationen en komplicerande faktor – DM-helgens terräng och arena skulle även nyttjas för medel- och långdistansdisciplinerna för VM för döva. Ett VM-arrangemang som utöver de båda skogsdistanserna även omfattade sprint och mixsprintstafett dagarna före DM-helgen samt en skogsstafett på måndagen efter DM. Om vi valde att ställa in DM stod vi fortfarande kvar med uppgiften att arrangera de båda VM-distanserna. Alltså, vi måste köra DM det tänkta datumet. Nu var goda råd dyra och tiden för att finna nya lösningar knapp.

Men problem och utmaningar är till för att lösas. Steg ett var att släppa tanken på en gärdesarena för att i stället söka efter en skogsarena. Steg två var att söka en lösning där deltagarna skulle kunna ta sig till arenan utan att först tvingas gå en längre sträcka. Här visade det sig att närmast vettiga parkering låg tre-fyra kilometer från arenan. Ohållbart!

En lösning hade vi dock missat! Varför inte ta rygg på O-Ringens trafiklösning och identifiera möjliga satellitparkeringar för att därefter bussa deltagarna så nära arenan som möjligt? Svaret på vårt transportdilemma visade sig ha en smak av Cocos-bollar! Vid Roslagsstoppet vid E18 några kilometer norr om arenan visade det sig finnas goda möjligheter till att dels parkera, dels ansluta med kollektivtrafik, dels skapa en tillfällig ”busstation”. Nu föll alla bitar på plats! Den tänkta tävlingsterrängen, och därmed karta och banor, kunde nyttjas som planerat för både DM och VM, en mycket fin skogsarena var hittad och nu hade vi en även en fungerande trafiklösning.

Men ett hinder återstod att hantera – hur skulle trafiklösningen finansieras? Parkeringsytorna vid Roslagsstoppet behövde hyras och bussar och förare beställas. Efter ett samråd med StOF-kansliet valdes en lösning där vi arrangörer medgavs att ta ut tio kronor extra på startavgifterna samt att parkeringsavgifterna ökades från 30 till 50 kronor. En lösning som i huvudsak täckte arrangörens kostnader för bussalternativet.

Ska vi se den valda busslösningen och dess finansiering som en ökad pålaga för deltagare och bilburna eller har vi här öppnat en ny möjlighet? En möjlighet för oss att i morgon kunna komma åt tävlingsområden som hittills legat för långt bort från vettiga logistiklösningar? Vi i arrangörsgänget bakom DM- och VM-helgen är övertygade om att busslösningen kommer att öppna upp för nya tävlingsområden. Dessutom är vi övertygade om att merparten av distriktets orienterare välkomnar såväl tävlande i tidigare svårtillgängliga områden som en lösning som leder till ett minskat bilåkande och en ökad hållbarhet. Det är faktiskt värt priset!

/Lasse Gerhardsson, Attunda OK