Men det har också varit flera andra konferenser och nu haglar det av skinklopp och tomtejakter innan jul. Alla är roliga aktiviteter där vi får tillfälle att kombinera snack över klubbgränserna och skön träning i den fluffiga vita snön som lagt sig över Stockholm.

Jag tog mig i helgen tid att titta tillbaka på tidigare artiklar i StOF-nytt under året, och konstaterar att det finns så många bra artiklar som beskriver viktiga frågor vi har att brottas med inom orienteringen. Många av dessa artiklar ger öppnar upp för reflektion. Och som en del av den Samverkansresa (beskriven i StOF-nytt #3 i år) vi har startat har StOF styrelse under hösten varit och träffat flera Stockholmsklubbar. Dessa möten har gett ännu fler reflektioner. Vi har tills nu fångat upp flera best practices kring områden som vissa klubbar fått att fungera väldigt bra, men som andra klubbar kämpar med. Just nu har vi ett bra underlag och i början av nästa år hoppas jag vi kan hitta ett bra sätt att sprida dessa erfarenheter. Ensam kan vara stark, men tillsammans är vi starkare.

En annan sak jag funderat mycket på under hösten är andan i den motion som OK Ravinen skrivit till Förbundsmötet kring att stärka ungas möjligheter att vara med att påverka klubbarnas verksamhet. Jag tror precis som Ravinen att vi måste jobba mycket mer med att involvera de yngre, att stärka deras inflytande i svensk orientering. Den äldre generationen besitter erfarenhet, men det är de unga som är nyckeln till vår fortsatta utveckling. Det är jättekul att uppmärksamma unga arrangörer, banläggare, etc, men vi behöver också släppa in de yngre att vara med att fatta mer beslut om vår framtid. Jag tror personligen att den generationen kan komma med viktiga inspel i hur vi ska utveckla vår idrott för att uppnå delar av målen i Kompassriktning 2030 (Svensk Orienterings strategi). Det behövs nya friska ögon. Jag tror många unga är bra på att förstå hur vi kan locka och behålla unga orienterare. Samhällets utveckling och ändrade beteendemönster kräver analys från alla generationer. Vi behöver en hållbar framtid. Prata orienteringens utveckling och framtid med ungdomarna – vad tänker och önskar de?

Apropå strategier så tror jag faktiskt att vi nästan inte behöver Kompassriktning 2030 för att konstatera att vi vill bli fler. Alla vi som håller på med orientering är ju fast i sporten och tycker att vi har en underbar idrott. Och vi vill nog alla att fler ska prova på vår idrott. Så varför inte sätta lite egna personliga mål inför 2024? Om vi alla har som mål att få med 1-2 kompisar/grannar/etc och prova på en orienteringsbana nästa år, finns det en hög sannolikhet att flera av dessa fattar intresse. Marknadsföring behöver inte vara svårare än att medvetet prata om vår idrott med icke-orienterare. 

Sist vill jag också ta tillfället och tacka alla er i våra fantastiska stockholmsklubbar för de tävlingar, träningar och likande arrangemang ni arrangerat under året – magiskt vad duktiga ni är! Årets ögonblick måste vara vyn från toppen av slalombacken vid 25manna på Lida!

Jag önskar er alla en UNDERBAR JUL och vi ses med skidor eller orienteringsskor under fötterna i vinter.

Släpp fram ungdomarna i klubbarna – och berätta om orientering för icke-orienterare.
Två enkla saker att komma ihåg inför 2024!