Stockholmare tog guld vid Euromeeting i Skottland
Euromeeting kan ses som förberedelser inför kommande års VM, både för deltagare och arrangörer. Då det inte är något regelrätt mästerskap är det inte alla som väljer att åka dit. Några som däremot gjorde det är stockholmarna Emma Bjessmo och Axel Granqvist som här berättar lite om sitt träningsläge samt betydelsen av Euromeeting.
Euromeeting i Skottland avgjordes i mitten av oktober och inleddes med en sprintstafettseger med Emma och Axel i laguppställningen. Svenska Orienteringsförbundet refererar på sin webbplats . "Under fredagseftermiddagen drog Euromeeting i gång i Skottland med en spännande sprintstafett. Sverige ställde upp med fyra starka lag, varav flera innehöll landslagsdebutanter. Det var Sveriges förstalag, med suveräna Hanna Lundberg på slutsträckan, som korsade mållinjen först och tog hem segern."
Segrande sprintstafettlaget: Emma Bjessmo från IFK Lidingö och Axel Granqvist, OK Ravinen tillsammans med Jonathan Gustavsson och Hanna Lundberg. Foto: Kalle Dalin
Vi har ställt några frågor till Emma och Axel för att sätta Euromeeting i en nulägeskontext.
Euromeeting är ett bra tillfälle att förbereda sig för kommande VM. Var det en bra förberedelse och på vilket sätt?
Emma: Euromeeting är absolut ett bra tillfälle att förbereda sig inför kommande års VM. Det är tävlingar som arrangeras av kommande års arrangörer i likvärdig terräng, så det är ett gyllene tillfälle att få en glimt av vad som komma skall. Euromeeting blir som ett första avstamp där en får en chans att få en inblick både i banläggarens perspektiv men även vad städerna kan bjuda på för klurigheter och vad det kan vara bra att fokusera på under vintern och våren inför detta mästerskap. Axel: Ja det var grymt att få komma till Skottland och bekanta sig lite med de olika terrängtyper som kan bjudas på där. Är ju ändå inte helt likt Sverige så det var bra att få känna på lite hur det kan bli på VM! Dessutom gick det ganska bra så skönt att ha det med sig och veta att man kanske har där att göra ändå :)
Du är uttagen i en landslagsgrupp inför 2024 . Är det något särskilt som tagit dig dit? Är det något du förändrat?
Emma (A-landslaget): Jag har under många års tid byggt upp en stabil träningsgrund och skulle väl säga att jag tagit små steg framåt hela tiden. Något som gjort en stor skillnad för mig är att jag sedan några år börja jobba lite mer strukturerat med min fysiska träning genom att blanda in en del friidrottsträning, och har jobbat lite mer målinriktat i projekt mot olika delmål. Det har hjälpt både för utveckling och att hålla motivationen uppe. Axel (Utvecklingslandslaget): Inte egentligen gjort något särskilt utan fått in många bra träningsår i rad och stadigt blivit bättre för varje år. Alltid kul att se att man utvecklas och får bekräftelse på det.
Hur ser dina förutsättningar ut för att göra ett bra 2024 med tanke på träningsmiljö och -upplägg?
Emma: Under 2023 fick jag diabetes typ 1 så det är såklart att mina förutsättningar har förändrats sedan dess. Jag har insett att det inte hindrar mig från att vara elitidrottare men jag har mycket nytt att lära. Jag känner dock att jag har ett bra team runtomkring mig och håller även på att knyta nya kontakter som kan hjälpa mig i denna resa. Jag kommer även befinna mig i Nya Zeeland under vinterns mörkaste månader vilket kommer ge bra förutsättningar för att både lära mig om min kropp men även träna på intensiva sprintkartor och förbättra fysiken på långa långpass i bergen. Jag ser fram emot 2024 och har siktet inställt. Axel: Har börjat jobba i juni i år och var orolig innan hur vardagen med jobb och träning skulle funka men det har hittills gått väldigt smärtfritt. Det är riktigt bra drag i träningsmiljön i Uppsala med många duktiga löpare som sporrar varandra så förutsättningarna ser lovande ut!