1901 genomfördes nämligen en klubbtävling i Sundbybergs IK:s regi vid Vireberg nära StOF-kansliet och på 1910-talet genomfördes små klubbtävlingar där det kunde komma 15-20 deltagare i bästa fall. Major Ernst Killander hade ett osedvanligt sinne för organisation och skogsidrott. I sitt jobb på Livgardet genomförde han olika orienteringsövningar för sina kollegor och även rekryter, men civilt hade orienteringslöpningen dåligt rykte som militäraktivitet och något man gjorde i ”lumpen”, inte något för en vanlig civilist.

Efter Olympiska spelen 1912 fick friidrotten ett uppsving i Stockholm och nu tänkte Ernst, som var så såld på orientering och kände många duktiga terränglöpare, att Stockholm Idrottsförbund borde genomföra en propagandatävling i orienteringslöpning. Men ledningen var kallsinnig och menade att orientering var allt för komplicerat och lämpade sig bara för militärer som använde dåliga kartor i jobbet. Men Ernst gav sig inte, men det kom ett världskrig 1914 som gjorde att de flesta hade annat att tänka på.

Men så blev det fred och tack vare att de flesta som varit inkallade under kriget, insåg värdet av att kunna navigera i naturen, gjorde att också idrottsförbundet tyckte att en propagandatävling kunde vara en trevlig idé. De flesta känner nog till att det anses att orienteringssporten gick från suspekt militäraktivitet till riktig idrott i samban med Förbundsorienteringen den 25 mars 1919. Start i Saltsjöbaden och målgång vid Nackanäs värdshus, en dryga 11 km lång bana. 200 män antog utmaningen som stördes av 10 cm nysnö. Bästa tid hade en känd skidlöpare som använde 85 minuter, med obligatoriska läderkängor, yllekavaj och keps.

Efter att ha kämpat i många år fick Svenska Orienteringsförbundet bli ett eget förbund 1938 i stället för att vara en sektion inom Idrottsförbundet. Under 1950-talet skapades specialdistriktsförbund för orientering och för Stockholms del bildades ett specialdistriktsförbund den 21 januari 1953 vid Stockholms Idrottsförbunds orienteringssektions årsmöte på Handelshögskolan. StOF var för en gångs skull inte först. 8 distrikt hann före, bland annat Uppland. Nu har det alltså gått dryga 70 år sedan StOF:s förste ordförande Arne Larsson valdes att leda utvecklingen i Stockholmsdistriktet. Vi får väl tro att StOF ska fortsätta att ligga i framkant och driva utvecklingen av orienteringssporten även i framtiden.